Välkommen till det estniska samhället i  Eskilstuna denna vackra helg.

Grattis Eskilstuna Estniska förening med anledning av 75-årsjubileet. Tack för att föreningen finns. Tack för att föreningen bibehållit och främjat estniskheten i Sverige under ett kvarts sekel. Utan föreningen skulle  världen vara fattigare, med föreningen är tillvaron lyckligare och vackrare, det kan sägas mäktigare.

På ert initiativ ber jag om ursäkt för att jag inte kan vara med idag, på denna viktiga årsdag firas. Synd är att jag inte ens kan se en konstutställning med tema och fokus på något extremt viktigt. Det blev så att jag blev utsedd till en utlandsresa i början av veckan och hamnade i nära kontakt med en smittad personen och rekommenderas minst  5-6 dagarna att stanna hemma och övervaka min hälsa. Det är självklart att trots att  corona infektion viruset inte har försvunnit, och det skulle det inte heller vara jag som bär viruset till andra människor. Det var därför jag stannade hemma med en liten hosta och rinnande näsa och dricker ingefära te.

Men jag är i tankarna med er och jag ska försöka föreställa mig vad som händer i Eskilstuna just nu. Men nu några tankar inför föreningens årsdag. Historiens vändningar är gjorda att Sverige är en av estländarnas tillflyktsort, vilket har blivit ett folk i exil nya hem under många år. Hit kom våra förfäder på flykt från krigets eller från sovjetisk terror. Esterna komma ensamma eller med familjen, ofta i trots mot naturens krafter och med livet som insats. I hjärtat låg önskan att återvända hem så snart som möjligt. Tyvärr kom den möjligheten  mycket senare än väntat. Men grusade förväntningar och förhoppningar hittades ett sätt att organisera sig, att agera i nationell konsensus. Skolor skapades och föreningar, tidskrifter och tidningar bildades, grunden lades för förlag och estniska hus, sommarhem byggdes, körer och folkdansgrupper sammankallades. Det är allt hjälpte till att klara sig i ett främmande land, bibehålla vitalitet och sträva framåt, men också att inte glömma hemlandet, att behålla Estland i hjärtat och att föra vidare tanken till barn och barnbarn.

Det har funnits tillfällen då fler böcker skrevs på estniska i Sverige, än de som skrevs hemma i Estland;

tider då den estniskspråkiga pressen som publicerades i Sverige var omätbart friare än det som verkade i Tallinn eller Tartu;

tiden då svenska estländare, det sociala livet, var mer aktivt och mångsidigt än det som ägde rum i det ockuperade hemlandet.

Allt detta har satt sin starka prägel på estniska, det är en del av dagens estniska.

Naturligtvis har tiderna förändrats, Estland har varit fritt i 30 år, estländare både hemma och utomlands röra sig fritt i världen.

Vi kan alla bestämma var och vad vi ska göra härnäst.

Vi kunde vänta på den tiden, faktiskt, inte bara väntat, utan aktivt steg för steg sett till att få saker gjorda. Hur gamla vi kände oss i våra öron upphöjd av Hemingways skrift att minst en est finns i varje hamn i världen. Estländare överallt är nu kända som progressiva, framåtblickande digitala människor.

Vi har egna sångfestivaler, vi har ett modersmål i världsklass högre utbildning, estniska forskare och estniska entreprenörer.

Vi är betrodda, inte inte bara i regionen utan också i den bredare internationella miljön.

Vi har våra egna  allrum som skapas överallt där fler än 2-3 ester möts. Den saken kan ses över hela världen. Och så måste det vara, så måste det förbli.

Eskilstuna Estniska Förening är en del av denna framgångssaga. Det beundransvärda är att vi idag kan, 75 år efter starten, för att minnas allt och välkomna det. Det är viktigt att du finns, det är viktigt att du agerar och att föreningen, länge och alltjämt håller glöden uppe.

På Republiken Estlands vägnar vill jag tacka er för allt, föreningens medlemmar och hela det estniska samhället i Eskilstuna med den estniska andan, kulturen och att upprätthålla konsensus har gjort. Det är ovärderligt. Och, naturligtvis, framgång för framtiden, energi och uthållighet, och naturligtvis hälsa.

Om allt detta har vi gjort,  vi kan fortsätta att göra det under de kommande 75 åren, eller längre.

Eder

Margus Kolga

Ambassadören tal lästes upp av Sirle Sööt.

Översättning till svenska Mihkel Nõmm

Tere sel ilusai nädalavahetusel Eskilstuna eestlaskond. Palju õnne Eskilstuna Eesti Seltsile 75. aastapäeva puhul. Tänud, et olete olemas. Tänud, et olete need kolm veerandsajandit eestlust Rootsis ala hoidnud ja edendanud. Ilma Teieta oleks maailm vaesem, koos teiega on elu rõõmsam ja ilusam, võiks ütelda, et vägevam.

Algatuseks pean vabandama, et ei saa Teiega koos olla ja seda olulist tähtpäeva tähistada. Kahju on, et ei saa ka kunstinäitust vaadata, mille teema ja fookus äärmiselt oluline. Juhtus nii, et nädala alguses toimunud välisreisil kuulutati mind viirusega nakatanu lähikontaktseks ja soovitati vähemalt järgmised 5-6 päeva kodus püsida ning oma tervist jälgida. Selge on see, et hoolimata langevatest nakkusnäitajatest, ei ole viirus veel kuhugi kadunud ja ei tahaks, ka mitte potentsiaalselt, olla see, kes seda teiste inimesteni kannab. Seetõttu jäin koju ingveriteed jooma, eks väike köha ja nohu ole ka kallal. Kuid olen oma mõtetes teiega ja püüan vaimusilmas ette kujutada, mis praegu Eskilstunas toimub.

Nüüd aga mõned mõtted Teie tähtpäeva puhul. Ajaloo keerdkäigud on teinud Rootsist ühe eestlaste pelgupaiga, mis on aastate jooksul kujunenud uueks kodupaigaks. Siia jõudsid meie esivanemad põgenedes sõjakaleduste või terendava Nõukogude terrori eest, tulles üksi või peredega, tihti loodusjõude trotsides ja oma elu kaalule pannes. Südames oli soov naasta koju kohe kui võimalik. Kahjuks tulid need võimalused palju hiljem kui loodeti. Kuid nende ootuste ja lootuste najalleiti endas jõudu organiseeruda, rahvuslikus koosmeeles tegutsema hakata. Loodi koole ja seltse, asutati ajakirju ja ajalehti, pandi alused kirjastustele ja Eesti Majadele, ehitati suvekodusid, kutsuti kokku laulukoorid ja rahvatantsurühmad. See kõik aitas võõral maal hakkama saada, elujõudu hoida ja edasi pürgida, aga ka kodumaad mitte unustada, seda südames tallel hoida ja oma lastele ning lastelastele edasi anda. On olnud aegu, kui Rootsis kirjutati rohkem eestikeelseid raamatuid, kui kodu-Eestis; aegu, kui Rootsis ilmunud eestikeelne ajakirjandus oli mõõtmatult vabam kui see, mis tegutses Tallinnas või Tartus; aegu, kui Rootsi eestlaste seltsielu oli aktiivsem ja mitmekesisem kui see, mis toimus okupeeritud kodumaal. See kõik on jätnud oma tugevajälje eestlusse, see on osa tänasest esticast.

Ajad on muidugi muutunud, Eesti on juba 30 aastat vaba, eestlased nii kodus kui laias maailmas vabalt liikumas. Saame kõik koos otsustada kuhu ja milleks edasi. Suutsime selle aja ära oodata, tegelikult küll mitte lihtsalt oodata, vaid aktiivselt samm-sammult asjade käigu selleni viia. Kui vanasti tundsime end kõrvust tõstetuna Hemingway kirjutatust, et igas maailma sadamas võib leida vähemalt ühe eestlase, siis nüüd teatakse eestlasi kõikjal kui edumeelset, tulevikku vaatavat digirahvast. Meil on oma laulupeod, meil on maailma tasemel omakeelne kõrgharidus, eestlastest teadlased ja eestlastest ettevõtjad. Meid usaldatakse, mitte ainult piirkonnas, vaid ka laiemalt rahvusvahelises keskkonnas. Meil on oma komberuum, mis tekib igale poole, kus rohkem kui 2-3 eestlast kokku satuvad. Seda on näha kõikjal üleilma. Ja nii see peab olema, nii see peab jääma.

Teie, Eskilstuna Eesti Selts, olete osa sellest eduloost. Imetlusvääme on, et saate täna, 75 aastat pärast algust, kõik seda meenutada ning selle üle head meelt tunda.

Tähtis on, et olemas olete, tähtis on, et te tegutsete ja seda ammu süüdatud tuletungalt põlemas hoiate. Tahan Teid Eesti Vabariigi nimel tänada kõige eest, mida Selts, seltsi liikmed ja kogu Eskilstuna eestlaskond eesti vaimu, kultuuri ja koosmeele hoidmiseks on teinud. See on hindamatu. Ja otseloomulikult edu edaspidiseks, energiat ja pealehakkamist, muidugi ka tervist. Kui seda kõike meil jätkub, siis saame hakkama ka järgmised 75 aastat või rohkemgi.

Teie

Margus Kolga

Eskilstuna Eesti Selts tähistas juubelit

Koostas SIRLE SÖÖT

skilstuna Eesti Selts tähistas oma 75. juubelit. Juubeli puhul avati Torshällas

Ebelingi muuseumis näitus "NAISED"- naiste loodud eesti pagulaskunst. äitus oli avatt.d 25. septembrist 31.

naistele pühendatud kunstinäitus?

Teadupärast saabus teise maailmasõja päevill944. aasta septembris Rootsi suur hulk pagulasi Eestist. Nende seas oli palju kultuuri töötajaid, nagu muusikuid, kirjanikke ja kunstnikke,

nii mehi kui naisi. Pärast mitmeid aastakümneid kestnud

teadlikku kogumist haldab Eesti Maja Stockholmis täna suurt

eksiliis elanud eesti kunstnike loodud kunstikogu. Eesti Selts

Eskilstunas on koostöös Stockholmi Eesti Majaga kollektsiooni

läbi käinud ning valinud välja teosed, mis nüüd avalikkuse ette

toodi. Soov oli esitieda just naiste loodud kunsti, sest paljusid

teoseid pole avalikkus varem näinud.

16. oktoobril vestles Alar Kuutmann Ebelingi muuseumis

Mihkel Nõmme, Alar Suurna ja Evelin Tammega eestlaskannast

Rootsis - kuidas elati põgenike lastena Torshällas ja

leiti oma tee, Rootsi eestlaskonna tegemistest varem ja nüüd.

Eskilstuna elanikud tunnevad Hugo Nõmme, Alar Suurnat ja

Alar Kuutmanni kui kohalikke kultuuritegelasi, aga neil on oma

eriline koht ka Rootsi kultuuriloos laiemalt. Näitusega seoses

arutleti, kuidas eesti taustaga noortest kujunesid aktiivsed tegijad,

millised on olnud raskused ja edusammud. Evelin Tamm

jutustas oma kogemustest teispool raudset eesriiet, viimastel

aastatel Rootsi tulnud eestlaste elust ja tutvustas Rootsi Eestlaste

Liitu.

30. oktoobril toimus näituse "Naised" pidulik lõpetamine

juubeli kontserdi ja teeõhtuga Ebelingi muuseumis (Ebelingmuseet)

Torshällas. Suursaadiku Margus Kolga haigestumise tõttu

kandis tema tervituse ette Rootsi Eestlaste Liidu esimees Sirle

Sööt.

"Palju õnne Eskilstuna Eesti Seltsile 75. aastapäeva puhul.

Tänud, et olete need kolnl veerandsajandit eestlust Rootsis alal

hoidnud ja edendanud. Tähtis on, et olemas olete, tähtis on, et

te tegutsete ja seda ammu süüdatud tuletungalt põlemas hoiate.

Tahan teid Eesti Vabariigi nimel tänada kõige eest, mida selts,

seltsi liikmed ja kogu Eskilstuna eestlaskond eesti vaimu, kultuuri

ja koosmeele hoidmiseks on teinud. See on hindamatu. Edu

edaspidiseks, energiat ja pealehakkamist!"

Sirle Sööt andis kingitusena üle Eskilstuna Eesti Seltsi

esimehele Hugo Nõmmele Aho Rebase värsked raamatud "Eestlased

Lääne-Rootsis 1945-2000" eesti ja rootsi keeles ning kutsus

üles koostama analoogse raamatu ka eestlaste tegevusest KeskRootsis.

Esinesid Kuningliku Muusikakõrgkooli jazzmuusika tudengid

Kleer Suursild (laul ja flööt), Katarina Kochetova (klaver),

Kertu Aer (kontrabass) ja Anton Borodin (kitarr).

Pärast kontserti oli võimalus veel vümast korda vaadata

kunstinäitust Näitusel osalenud kunstnikest olid kohal Lea

Vaher Lundin, Lenna Vasur ja Imbi Rahumaa. Peale nimetatute

olid näitusel väljas ka järgmiste kunstnike tööd: Leida Rives-EIfwen,

Katrin Vallas, Maire-Helve Männik, Veronika Keerdoja,

Silvia Leitu Tannberg, Nancy Nõmmeots, Luule Sova, Karin

Luts, Reet Lindeberg, Pille Haamer Florell, Marje Taska, jutta

M. Klein, Marja jaan i vald, Kristüna Kauri, Maire-Ilon Wikland,

Ruth Tulving, Agaate V eeber, Leida Org ja Mari Simulson.

Juubeli tähistamine lõpetati ühise tee- ja kohvi joomisega

muuseumi kohvikus Amarant.

Tänu REL ja Eesti Kultuuri Koondise korraldatud ühisreisile

said Stockholmist kohale tulla ka mõned eakad kunstisõbrad,

kes muidu oleksid sellest pidulikust üritusest ja kunstielamusest

ilma jäänud.

Textkälla Rahvuslik Kontakt 2021 nr 238

Estniska Föreningen i Eskilstuna firade sitt jubileum

Sammanställd av SIRLE SÖÖT, översättning av EVELYN HÖGLUND

Estniska Föreningen i Eskilstuna firade sitt 75-årsjubileum pä

Ebelingmuseet i Torshälla med utställningen "NAISED- estnisk exilkonst skapad av kvinnor". Utställningen var öppen mellan 25 september och 31 oktober.

Varför en konstutställning tillägnad kvinnor? Som är bekant

anlände ett stort antal flyktingar frän Estland till Sverige i september 1944 under det brinnande andra världskriget. Bland dem fanns mänga kulturarbetare som musiker, författare och konstnärer, både män och kvinnor. Efter flera decennier av medveten insamling förvaltas idag en stor konstsamling, skapad av estniska konstnärer i exil, av Estniska Huset i Stockholm. Estniska Föreningen i Eskilstuna har i samarbete med Estniska Huset i Stockholm gått igenom samlingen och valt ut de verk som nu presenterats för allmänheten. Målet var att speciellt presentera konst skapad av kvinnor, eftersom mänga verk inte hade visats för allmänheten tidigare.

Den 16 oktober samtalade Alar Kuutn1ann med Mihkel

Nõmm, Alar Suurna och Evelin Tamm om den estniska folkgruppen i Sverige pä Ebelingmuseet - hur man förr i tiden

levde som barn till flyktingar i Torshälla och hittade sin väg i

det svenska samhället och om vad sverigeesterna gjorde förr

och vad de gör nu. Eskilstunaborna känner Hugo Nömm, Alar

Suurna och Alar Kuutmann som lokala kulturpersonligheter,

men de har också en speciell plats i svensk kulturhistoria i stort.

I samband med utställningen diskuterades hur unga med estnisk bakgrund blev aktiva samhällsaktörer, vilka svårigheter det har funnits och vilka framsteg man har gjort. Evelin Tamm berättade om sina upplevelser på andra sidan järnridån och om livet för ester som kommit till Sverige de senaste ären, samt presenterade Sverigeesternas Riksförbunds verksamhet.

Den 30 oktober ägde den festliga avslutningen av utställningen

"Kvinnor" rum med en jubileumskonsert och teafton

på Ebelingmuseet i Torshälla. Eftersom ambassadören Margus

Kolga plötsligt hade insjuknat, framfördes hans hälsning av

Sverigeesternas Riksförbunds ordförande Sirle Sööt.

"Gratulationer till Estniska Föreningen i Eskilstuna pä

75-årsdagen! Tack för att ni har upprätthållit och främjat estniskheteni Sverige under dessa decennier. Det är viktigt att ni finns, det är viktigt att ni är aktiva och häller facklan brinnande. På Republiken Estlands vägnar vill jag tacka er för allt som föreningen, dess medlemmar och hela det estniska samfundet i Eskilstuna har gjort for att upprätthålla den estniska andan, kulturen och sammanhållningen. Det är ovärderligt. Lycka till i framtiden!

Jag önskar er mycket energi och initiativförmåga!"

Sirle Sööt överlämnade Aho Rebas nya böcker pä estniska

och svenska "Ester i Västsverige 1945-2000" till föreningens ordförande Hugo Nõmm och efterlyste en liknande ännu oskriven bok om estemas verksamhet i Mellansverige. Sedan fick man njuta av Kungliga Musikhögskolans jazzmusikstudenters framträdande - Kleer Suursild (säng och flöjt), Katarina Kochetova (piano), Kertu Aer (kontrabas) och Anton Borodin (gitarr).

Efter konserten var det möjligt att för sista gängen se konstutställningen. Bland konstnärerna som deltog i utställningen fanns Lea Vaher Lundin, Lenna Vasur och Imbi Rahumaa påplats. Utöver ovanstående visades även verk av följande konstnärer: Leida Rives-Eifwen, Katrin Vallas, Maire-Helve Männik, Veronika Keerdoja, Silvia Leitu Tannberg, Nancy Nõmmeots, Luule Sova,

Karin Luts, Reet Lindeberg, PilleHaamer Florell, Marje Taska ,Jutta M. Klein, Marja Jaanivald, Kristiina Kauri, Maire-llon Wikland, Ruth Tulving, Agaate Veeber, Leida Org och Mari Simulson.

Firandet avslutades med en gemensam fika på museets kafe Amarant. Tack vare en gemensam resa anordnad av REL och Estniska Kulturföreningen kunde några äldre konstälskare från Stockholm, som annars skulle ha missat denna festliga tillställning och konstupplevelse, ta sig till Eskilstuna