Naised

 
 

75 År

EES 75 År Final september till 30 oktober 2021

 



 


 



Välkommen till det estniska samhället i  Eskilstuna denna vackra helg.


Grattis Eskilstuna Estniska förening med anledning av 75-årsjubileet. Tack för att föreningen finns. Tack för att föreningen bibehållit och främjat estniskheten i Sverige under ett kvarts sekel. Utan föreningen skulle  världen vara fattigare, med föreningen är tillvaron lyckligare och vackrare, det kan sägas mäktigare.


På ert initiativ ber jag om ursäkt för att jag inte kan vara med idag, på denna viktiga årsdag firas. Synd är att jag inte ens kan se en konstutställning med tema och fokus på något extremt viktigt. Det blev så att jag blev utsedd till en utlandsresa i början av veckan och hamnade i nära kontakt med en smittad personen och rekommenderas minst  5-6 dagarna att stanna hemma och övervaka min hälsa. Det är självklart att trots att  corona infektion viruset inte har försvunnit, och det skulle det inte heller vara jag som bär viruset till andra människor. Det var därför jag stannade hemma med en liten hosta och rinnande näsa och dricker ingefära te.


Men jag är i tankarna med er och jag ska försöka föreställa mig vad som händer i Eskilstuna just nu. Men nu några tankar inför föreningens årsdag. Historiens vändningar är gjorda att Sverige är en av estländarnas tillflyktsort, vilket har blivit ett folk i exil nya hem under många år. Hit kom våra förfäder på flykt från krigets eller från sovjetisk terror. Esterna komma ensamma eller med familjen, ofta i trots mot naturens krafter och med livet som insats. I hjärtat låg önskan att återvända hem så snart som möjligt. Tyvärr kom den möjligheten  mycket senare än väntat. Men grusade förväntningar och förhoppningar hittades ett sätt att organisera sig, att agera i nationell konsensus. Skolor skapades och föreningar, tidskrifter och tidningar bildades, grunden lades för förlag och estniska hus, sommarhem byggdes, körer och folkdansgrupper sammankallades. Det är allt hjälpte till att klara sig i ett främmande land, bibehålla vitalitet och sträva framåt, men också att inte glömma hemlandet, att behålla Estland i hjärtat och att föra vidare tanken till barn och barnbarn.


Det har funnits tillfällen då fler böcker skrevs på estniska i Sverige, än de som skrevs hemma i Estland;

tider då den estniskspråkiga pressen som publicerades i Sverige var omätbart friare än det som verkade i Tallinn eller Tartu;

tiden då svenska estländare, det sociala livet, var mer aktivt och mångsidigt än det som ägde rum i det ockuperade hemlandet.


Allt detta har satt sin starka prägel på estniska, det är en del av dagens estniska.

Naturligtvis har tiderna förändrats, Estland har varit fritt i 30 år, estländare både hemma och utomlands röra sig fritt i världen.


Vi kan alla bestämma var och vad vi ska göra härnäst.


Vi kunde vänta på den tiden, faktiskt, inte bara väntat, utan aktivt steg för steg sett till att få saker gjorda. Hur gamla vi kände oss i våra öron upphöjd av Hemingways skrift att minst en est finns i varje hamn i världen. Estländare överallt är nu kända som progressiva, framåtblickande digitala människor.


Vi har egna sångfestivaler, vi har ett modersmål i världsklass högre utbildning, estniska forskare och estniska entreprenörer.


Vi är betrodda, inte inte bara i regionen utan också i den bredare internationella miljön.


Vi har våra egna  allrum som skapas överallt där fler än 2-3 ester möts. Den saken kan ses över hela världen. Och så måste det vara, så måste det förbli.


Eskilstuna Estniska Förening är en del av denna framgångssaga. Det beundransvärda är att vi idag kan, 75 år efter starten, för att minnas allt och välkomna det. Det är viktigt att du finns, det är viktigt att du agerar och att föreningen, länge och alltjämt håller glöden uppe.


På Republiken Estlands vägnar vill jag tacka er för allt, föreningens medlemmar och hela det estniska samhället i Eskilstuna med den estniska andan, kulturen och att upprätthålla konsensus har gjort. Det är ovärderligt. Och, naturligtvis, framgång för framtiden, energi och uthållighet, och naturligtvis hälsa.

Om allt detta har vi gjort,  vi kan fortsätta att göra det under de kommande 75 åren, eller längre.


Eder

Margus Kolga


Ambassadören tal lästes upp av Sirle Sööt.

Översättning till svenska Mihkel Nõmm




Tere sel ilusai nädalavahetusel Eskilstuna eestlaskond. Palju õnne Eskilstuna Eesti Seltsile 75. aastapäeva puhul. Tänud, et olete olemas. Tänud, et olete need kolm veerandsajandit eestlust Rootsis ala hoidnud ja edendanud. Ilma Teieta oleks maailm vaesem, koos teiega on elu rõõmsam ja ilusam, võiks ütelda, et vägevam.


Algatuseks pean vabandama, et ei saa Teiega koos olla ja seda olulist tähtpäeva tähistada. Kahju on, et ei saa ka kunstinäitust vaadata, mille teema ja fookus äärmiselt oluline. Juhtus nii, et nädala alguses toimunud välisreisil kuulutati mind viirusega nakatanu lähikontaktseks ja soovitati vähemalt järgmised 5-6 päeva kodus püsida ning oma tervist jälgida. Selge on see, et hoolimata langevatest nakkusnäitajatest, ei ole viirus veel kuhugi kadunud ja ei tahaks, ka mitte potentsiaalselt, olla see, kes seda teiste inimesteni kannab. Seetõttu jäin koju ingveriteed jooma, eks väike köha ja nohu ole ka kallal. Kuid olen oma mõtetes teiega ja püüan vaimusilmas ette kujutada, mis praegu Eskilstunas toimub.


Nüüd aga mõned mõtted Teie tähtpäeva puhul. Ajaloo keerdkäigud on teinud Rootsist ühe eestlaste pelgupaiga, mis on aastate jooksul kujunenud uueks kodupaigaks. Siia jõudsid meie esivanemad põgenedes sõjakaleduste või terendava Nõukogude terrori eest, tulles üksi või peredega, tihti loodusjõude trotsides ja oma elu kaalule pannes. Südames oli soov naasta koju kohe kui võimalik. Kahjuks tulid need võimalused palju hiljem kui loodeti. Kuid nende ootuste ja lootuste najalleiti endas jõudu organiseeruda, rahvuslikus koosmeeles tegutsema hakata. Loodi koole ja seltse, asutati ajakirju ja ajalehti, pandi alused kirjastustele ja Eesti Majadele, ehitati suvekodusid, kutsuti kokku laulukoorid ja rahvatantsurühmad. See kõik aitas võõral maal hakkama saada, elujõudu hoida ja edasi pürgida, aga ka kodumaad mitte unustada, seda südames tallel hoida ja oma lastele ning lastelastele edasi anda. On olnud aegu, kui Rootsis kirjutati rohkem eestikeelseid raamatuid, kui kodu-Eestis; aegu, kui Rootsis ilmunud eestikeelne ajakirjandus oli mõõtmatult vabam kui see, mis tegutses Tallinnas või Tartus; aegu, kui Rootsi eestlaste seltsielu oli aktiivsem ja mitmekesisem kui see, mis toimus okupeeritud kodumaal. See kõik on jätnud oma tugevajälje eestlusse, see on osa tänasest esticast.


Ajad on muidugi muutunud, Eesti on juba 30 aastat vaba, eestlased nii kodus kui laias maailmas vabalt liikumas. Saame kõik koos otsustada kuhu ja milleks edasi. Suutsime selle aja ära oodata, tegelikult küll mitte lihtsalt oodata, vaid aktiivselt samm-sammult asjade käigu selleni viia. Kui vanasti tundsime end kõrvust tõstetuna Hemingway kirjutatust, et igas maailma sadamas võib leida vähemalt ühe eestlase, siis nüüd teatakse eestlasi kõikjal kui edumeelset, tulevikku vaatavat digirahvast. Meil on oma laulupeod, meil on maailma tasemel omakeelne kõrgharidus, eestlastest teadlased ja eestlastest ettevõtjad. Meid usaldatakse, mitte ainult piirkonnas, vaid ka laiemalt rahvusvahelises keskkonnas. Meil on oma komberuum, mis tekib igale poole, kus rohkem kui 2-3 eestlast kokku satuvad. Seda on näha kõikjal üleilma. Ja nii see peab olema, nii see peab jääma.


Teie, Eskilstuna Eesti Selts, olete osa sellest eduloost. Imetlusvääme on, et saate täna, 75 aastat pärast algust, kõik seda meenutada ning selle üle head meelt tunda.

Tähtis on, et olemas olete, tähtis on, et te tegutsete ja seda ammu süüdatud tuletungalt põlemas hoiate. Tahan Teid Eesti Vabariigi nimel tänada kõige eest, mida Selts, seltsi liikmed ja kogu Eskilstuna eestlaskond eesti vaimu, kultuuri ja koosmeele hoidmiseks on teinud. See on hindamatu. Ja otseloomulikult edu edaspidiseks, energiat ja pealehakkamist, muidugi ka tervist. Kui seda kõike meil jätkub, siis saame hakkama ka järgmised 75 aastat või rohkemgi.


Teie


Margus Kolga

 


Ett stort Tack till alla som skapade förutsättningar för utställning Naised och 75 års högtiden för Eskilstuna Estniska Förening.


Eesti Kuluuri Koondis  Estniska Kultursamfundet,

AB Eesti Maja, Estniska Husetkonstnärer och privatpersoner.


Utställningen har stöd från


REL  Sverigeesterna Mellansverige



Eskilstuna Kommun

Torshälla stads nämnd

Ebelingmuseet

Konditori Amarant

First Music

Medverkande

Ett stort tack från

  

____________________________________________________________________________________________________

25 September 2021 uppmärksammar vi att ESKILSTUNA EESTI SELTS (EES) fyller 75 år. 

Föreningen bildades den 26 januari 1946, dagen efter Baltutlämningen. En händelse som betraktas som en skamfläck i svensk historia och skapat djupa sår i förtroendet till Sverige.

Trotts att det var förbjudet för utlänningar att bilda föreningar så gjorde esterna det ändå. Först 68 år senare, 2013 registrerades Eskilstuna Estniska föreningen officiellt.


Eskilstuna Eesti Seltsi asulamisprotokollist võib lugeda, et 26. jaanuaril 1946

kogunesid Eskilstunas Frimurarehotellisaadressil Kungsgatan 28.

Paul Rei, Rudolf Tandre, Heinrich Hallman, Elmar Püss, Mati Vaher, Erich Öhr, August Ambros, Nikolai Kõivutalu, Friedrich Schmidt, Herman Saar, Johannes Päll, Eino Vernik, Voldemar Jaaniste, Hans Lepik, Ferdinand Karja, Anton Koppel, Juhan Piiskop ja Enn Maripuu. Koosoleku avas selgitava sõnavõtuga Eesti Seltsi asutan1ise mõtte tekkimisest ja vajadusest Paul Rei.


Hr. Rei poolt esitatud mõtted Eesti Seltsi kui eestlaste seltskondliku elu "kultuuriliste ja vaimliste ürituste" keskendava organi loomiseks leidsid üldiselt poolehoidu ja heakskiitmist. Aasta varem Eskilstunas loodud Noorte Meeste Kristliku Ühingu (NMKÜ) osakonnaga otsustati püüda töötada võimalikult käsikäes ja sõbraliku koostöö vaimus. Ajutise juhatuse esimeheks sai Paul Rei, laekuriks johannes Päll ja kirjatoimetajaks Juhan Piiskop. Seltsi sisseastumismaksuks määrati 50 ööri.

Esimene peakoosolek, kus kinnitati ka seltsi põhikiri, toimus 3. märtsil1946. Liikmemaksuks määrati 3 kr meestele ja 2 kr naistele, mis makstakse võrdsetes osades kaks korda aastas.

Toetaja liikmemaksuks määrati 10 kr. Seltsi sisseastumismaksuks jäi endiselt 50 ööri. Esimeheks valiti endine Riigivolikogu liige Mihkel Jüris ja aseesimeheks Paul Rei, kirjatoimetajaks

Mati Vaher, laekuriks juhan Piiskop ning ametita liikmeks sai Johannes Kivimägi. Seltsi kooskäimise kohaks kujunes

Frimurarehotelli juures tolleaegne eesti söökla, mille pidajaks oli Elmar Püss. Bernard Kangro kirjutab raamatus "Eesti Rootsis" (lk253-254), et teine selts asutati sellepärast, et rahvast oli liiga palju ühe organisatsiooni jaoks ja ruumid jäid kooskäi miseks kitsaks.

Tegevust jätkus mõlemale. Kummalgi olid oma pallimeeskoilnad, näiteringid ja laulukoorid, kumbki korraldas suvepäevi.

Osa tegelasi olid ühised, osa tegevust käis samuti ühiselt- EELK kogudus, täienduskool, skaudid-gaidid. Kõrgajal oli seltsit kuni 200 lüget. Seltsi õlgadel koos oma osakondadega lasus keskuse rahvuslik ning kultuuriline tegevus. Seltsi elust annab ülevaatliku

pildi mahukas fotoalbum.

Näitetrupis oli esimeseks lavastajaks Rein Veermets, hiljem Herman Niiise ja Paul Rei. Spordiringi hingeks oli kaua aega Endel Nääb, bridi.iringi eestvedajaks Theodor Mast. 1948 asutati segakoor, juhtideks Kustav Järvlepp ja Paul Rei. Seltsit oli ka oma tantsuorkester Mart Kiiveri juhatusel. Korraldati laulupäevi

ja suvepäevi, neist ulatuslikum aastal 1953 rohkem kui 1200 osavõtjaga.

Hiljem olid esimeesteks Eduard Karjel (19 aastat), Lembit

Aring (1 aasta), Lembit Pella (25 aastat), Mati Nõmm (17 aastat) ja nüüd Hugo Nõmm.

Eskilstuna Eesti Selts on digiteerinud kõik oma ajaloolised protokollid, mida saab lugeda nende veebilehelt

leht.se/ees3/ Eesti_Selts.html


Av protokollet från Estniska Föreningens i Eskilstuna konstituerande möte framgår, att följande personer samlades den 26 januari 1946 i Frimurarhotellet på Kungsgatan 28: Paul Rei, Rudolf Tandre, Heinrich Hallman, Elmar Püss, Mati Vaher, Erich Öhr, August Ambros, Nikolai Kõivutalu, Friedrich Schmidt, Herman Saar, Johannes Päll, Eino Vernik, Voldemar jaaniste, Hans Lepik, Ferdinand Karja, Anton Koppel, Juhan Piiskop och Enn Maripuu. Paul Rei inledde mötet med att beskriva ursprunget till och behovet av att grunda en estnisk förening i Eskilstuna. De ideer som Rei lade fram för skapandet av en estnisk förening som ett centralt organ för "kulturella och andiiga evenemang" i estemas sociala liv välkomnades och godkändes. Då en avdelning hos Kristiiga Föreningen för Unga Män (KFUM) etablerats i Eskilstuna ett år tidigare, beslutade man att försöka arbeta så nära den som möjligt i en anda av vänskapligt samarbete. Paul Rei valdes till ordförande i den tillfälliga styrelsen, Johannes Päll blev kassör och Juhan Püskop blev sekreterare. Inträdesavgiften till

föreningen bestämdes till 50 öre.

Den första föreningsstämman, då föreningens stadgar godkändes, ägde rum den 3 mars 1946. Medlemsavgiften bestämdes till 3 kronor för män och 2 kronor för kvinnor. Avgiften skulle betalas i lika delar två gånger om året. Stödmedlemsavgiften fastställdes till 10 kronor. Inträdesavgiften till föreningen var fortfarande 50 öre.

Den tidigare medlemmen i det estniska parlamentets nedre kammare (Riigivolikogu) Milikel Jüris valdes till ordförande och Paul Rei till vice ordförande, Mati Vaher till sekreterare, juhan Piiskop blev kassör och Johannes Kivimägi blev övrig styrelsemedlem.

Föreningens mötesplats blev Frimurarhotellet och dess dåvarande estniska matsal som drevs av Elmar Püss.

Bernard Kangro skriver i boken "Eesti Rootsis" (Estland i Sverige) (s. 253-254) att den andra estniska föreningen i Eskilstuna grundades för att det fanns för mänga människor för bara en organisation och att lokalerna för sammankomster blev för små.

Det fanns tillräckligt att göra för båda föreningarna. Var och en hade sina egna fotbolls- och andra lag, teatertrupper och körer och båda arrangerade sommardagar. En del medlemmar var gemensamma, en del av aktiviteterna anordnades också gemensamt

- församlingen för estniska evangelisk-lutherska kyrkan (EELK), kompletteringsskolan, scouterna och flickscouterna. Som mest hade föreningen nästan 200 medlemmar. Estemas nationella och kulturella verksamhet vilade på föreningens och dess avdelningars axlar. Ett stort fotoalbum ger en överblick över föreningslivet.

Den första ledaren för teatertruppen var Rein Veermets,senare Herman Niilse och Paul Rei. Idrottscirkelns själ var länge Endel Nääb, bridgecirkein leddes av Theodor Mast. 1948 grundades en blandad kör under ledning av Kuslav järvlepp och Paul Rei. Föreningen hade också en egen dansorkester under ledning av Mart Kiiver. Sångdagar och sommardagar anordnades, varav den största ägde rum 1953 med över 1 200 deltagare.

Senare ordförande var Eduard Karjel (19 år), Lembit Aring (1år), Lembit Pella (30 år), Mati Nõmm (17 år) och nu Hugo Nõmm.  Estniska Föreningen i Eskilstuna har digitaliserat alla sina historiska protokoll. Dessa finns att läsa på föreningens hemsida leht.se



 

Eskilstuna Eesti Selts tähistas juubelit

Koostas SIRLE SÖÖT

skilstuna Eesti Selts tähistas oma 75. juubelit. Juubeli puhul avati Torshällas

Ebelingi muuseumis näitus "NAISED"- naiste loodud eesti pagulaskunst. äitus oli avatt.d 25. septembrist 31.

naistele pühendatud kunstinäitus?


Teadupärast saabus teise maailmasõja päevill944. aasta septembris Rootsi suur hulk pagulasi Eestist. Nende seas oli palju kultuuri töötajaid, nagu muusikuid, kirjanikke ja kunstnikke,

nii mehi kui naisi. Pärast mitmeid aastakümneid kestnud

teadlikku kogumist haldab Eesti Maja Stockholmis täna suurt

eksiliis elanud eesti kunstnike loodud kunstikogu. Eesti Selts

Eskilstunas on koostöös Stockholmi Eesti Majaga kollektsiooni

läbi käinud ning valinud välja teosed, mis nüüd avalikkuse ette

toodi. Soov oli esitieda just naiste loodud kunsti, sest paljusid

teoseid pole avalikkus varem näinud.

16. oktoobril vestles Alar Kuutmann Ebelingi muuseumis

Mihkel Nõmme, Alar Suurna ja Evelin Tammega eestlaskannast

Rootsis - kuidas elati põgenike lastena Torshällas ja

leiti oma tee, Rootsi eestlaskonna tegemistest varem ja nüüd.

Eskilstuna elanikud tunnevad Hugo Nõmme, Alar Suurnat ja

Alar Kuutmanni kui kohalikke kultuuritegelasi, aga neil on oma

eriline koht ka Rootsi kultuuriloos laiemalt. Näitusega seoses

arutleti, kuidas eesti taustaga noortest kujunesid aktiivsed tegijad,

millised on olnud raskused ja edusammud. Evelin Tamm

jutustas oma kogemustest teispool raudset eesriiet, viimastel

aastatel Rootsi tulnud eestlaste elust ja tutvustas Rootsi Eestlaste

Liitu.

30. oktoobril toimus näituse "Naised" pidulik lõpetamine

juubeli kontserdi ja teeõhtuga Ebelingi muuseumis (Ebelingmuseet)

Torshällas. Suursaadiku Margus Kolga haigestumise tõttu

kandis tema tervituse ette Rootsi Eestlaste Liidu esimees Sirle

Sööt.

"Palju õnne Eskilstuna Eesti Seltsile 75. aastapäeva puhul.

Tänud, et olete need kolnl veerandsajandit eestlust Rootsis alal

hoidnud ja edendanud. Tähtis on, et olemas olete, tähtis on, et

te tegutsete ja seda ammu süüdatud tuletungalt põlemas hoiate.

Tahan teid Eesti Vabariigi nimel tänada kõige eest, mida selts,

seltsi liikmed ja kogu Eskilstuna eestlaskond eesti vaimu, kultuuri

ja koosmeele hoidmiseks on teinud. See on hindamatu. Edu

edaspidiseks, energiat ja pealehakkamist!"

Sirle Sööt andis kingitusena üle Eskilstuna Eesti Seltsi


esimehele Hugo Nõmmele Aho Rebase värsked raamatud "Eestlased

Lääne-Rootsis 1945-2000" eesti ja rootsi keeles ning kutsus

üles koostama analoogse raamatu ka eestlaste tegevusest KeskRootsis.

Esinesid Kuningliku Muusikakõrgkooli jazzmuusika tudengid

Kleer Suursild (laul ja flööt), Katarina Kochetova (klaver),

Kertu Aer (kontrabass) ja Anton Borodin (kitarr).

Pärast kontserti oli võimalus veel vümast korda vaadata

kunstinäitust Näitusel osalenud kunstnikest olid kohal Lea

Vaher Lundin, Lenna Vasur ja Imbi Rahumaa. Peale nimetatute

olid näitusel väljas ka järgmiste kunstnike tööd: Leida Rives-EIfwen,

Katrin Vallas, Maire-Helve Männik, Veronika Keerdoja,

Silvia Leitu Tannberg, Nancy Nõmmeots, Luule Sova, Karin

Luts, Reet Lindeberg, Pille Haamer Florell, Marje Taska, jutta

M. Klein, Marja jaan i vald, Kristüna Kauri, Maire-Ilon Wikland,

Ruth Tulving, Agaate V eeber, Leida Org ja Mari Simulson.

Juubeli tähistamine lõpetati ühise tee- ja kohvi joomisega

muuseumi kohvikus Amarant.

Tänu REL ja Eesti Kultuuri Koondise korraldatud ühisreisile

said Stockholmist kohale tulla ka mõned eakad kunstisõbrad,

kes muidu oleksid sellest pidulikust üritusest ja kunstielamusest

ilma jäänud.



Textkälla Rahvuslik Kontakt 2021 nr 238

Estniska Föreningen i Eskilstuna firade sitt jubileum

Sammanställd av SIRLE SÖÖT, översättning av EVELYN HÖGLUND

Estniska Föreningen i Eskilstuna firade sitt 75-årsjubileum pä

Ebelingmuseet i Torshälla med utställningen "NAISED- estnisk exilkonst skapad av kvinnor". Utställningen var öppen mellan 25 september och 31 oktober.


Varför en konstutställning tillägnad kvinnor? Som är bekant

anlände ett stort antal flyktingar frän Estland till Sverige i september 1944 under det brinnande andra världskriget. Bland dem fanns mänga kulturarbetare som musiker, författare och konstnärer, både män och kvinnor. Efter flera decennier av medveten insamling förvaltas idag en stor konstsamling, skapad av estniska konstnärer i exil, av Estniska Huset i Stockholm. Estniska Föreningen i Eskilstuna har i samarbete med Estniska Huset i Stockholm gått igenom samlingen och valt ut de verk som nu presenterats för allmänheten. Målet var att speciellt presentera konst skapad av kvinnor, eftersom mänga verk inte hade visats för allmänheten tidigare.

Den 16 oktober samtalade Alar Kuutn1ann med Mihkel

Nõmm, Alar Suurna och Evelin Tamm om den estniska folkgruppen i Sverige pä Ebelingmuseet - hur man förr i tiden

levde som barn till flyktingar i Torshälla och hittade sin väg i

det svenska samhället och om vad sverigeesterna gjorde förr

och vad de gör nu. Eskilstunaborna känner Hugo Nömm, Alar

Suurna och Alar Kuutmann som lokala kulturpersonligheter,

men de har också en speciell plats i svensk kulturhistoria i stort.

I samband med utställningen diskuterades hur unga med estnisk bakgrund blev aktiva samhällsaktörer, vilka svårigheter det har funnits och vilka framsteg man har gjort. Evelin Tamm berättade om sina upplevelser på andra sidan järnridån och om livet för ester som kommit till Sverige de senaste ären, samt presenterade Sverigeesternas Riksförbunds verksamhet.

Den 30 oktober ägde den festliga avslutningen av utställningen

"Kvinnor" rum med en jubileumskonsert och teafton

på Ebelingmuseet i Torshälla. Eftersom ambassadören Margus

Kolga plötsligt hade insjuknat, framfördes hans hälsning av

Sverigeesternas Riksförbunds ordförande Sirle Sööt.

"Gratulationer till Estniska Föreningen i Eskilstuna pä

75-årsdagen! Tack för att ni har upprätthållit och främjat estniskheteni Sverige under dessa decennier. Det är viktigt att ni finns, det är viktigt att ni är aktiva och häller facklan brinnande. På Republiken Estlands vägnar vill jag tacka er för allt som föreningen, dess medlemmar och hela det estniska samfundet i Eskilstuna har gjort for att upprätthålla den estniska andan, kulturen och sammanhållningen. Det är ovärderligt. Lycka till i framtiden!

Jag önskar er mycket energi och initiativförmåga!"


Sirle Sööt överlämnade Aho Rebas nya böcker pä estniska

och svenska "Ester i Västsverige 1945-2000" till föreningens ordförande Hugo Nõmm och efterlyste en liknande ännu oskriven bok om estemas verksamhet i Mellansverige. Sedan fick man njuta av Kungliga Musikhögskolans jazzmusikstudenters framträdande - Kleer Suursild (säng och flöjt), Katarina Kochetova (piano), Kertu Aer (kontrabas) och Anton Borodin (gitarr).

Efter konserten var det möjligt att för sista gängen se konstutställningen. Bland konstnärerna som deltog i utställningen fanns Lea Vaher Lundin, Lenna Vasur och Imbi Rahumaa påplats. Utöver ovanstående visades även verk av följande konstnärer: Leida Rives-Eifwen, Katrin Vallas, Maire-Helve Männik, Veronika Keerdoja, Silvia Leitu Tannberg, Nancy Nõmmeots, Luule Sova,

Karin Luts, Reet Lindeberg, PilleHaamer Florell, Marje Taska ,Jutta M. Klein, Marja Jaanivald, Kristiina Kauri, Maire-llon Wikland, Ruth Tulving, Agaate Veeber, Leida Org och Mari Simulson.

Firandet avslutades med en gemensam fika på museets kafe Amarant. Tack vare en gemensam resa anordnad av REL och Estniska Kulturföreningen kunde några äldre konstälskare från Stockholm, som annars skulle ha missat denna festliga tillställning och konstupplevelse, ta sig till Eskilstuna