Estland 100 år
24 februari 2018
Patrick Holmström Publicerad 08.03.2014, Svenska YLE
Den som vill kan se vissa slående likheter mellan händelserna på Krim 2014 och Estlands anslutning till Sovjetunionen 74 år tidigare. Det är bara att byta ut fascisterna i Kiev mot de kapitalistiska utsugarna i Tallinn.
På torsdagen röstade lokalparlamentet på Krim för att begära anslutning till Ryssland med motiveringen att det är Krims rätta historiska hem. Före det hade halvön i praktiken besatts/ockuperats av välutrustade rysktalande soldater utan nationalitetsbeteckningar.
Inför den mystiska invasionen hade Moskva och den ryska ledningen på Krim beskyllt den nya ledningen i Kiev för att bestå av fascister och nynazister som förtryckte den ryska befolkningen på den omstridda halvön.
Lokalparlamentet i Simferopol tog makten i egna händer och tillsatte en Moskvavänlig lokalregering.
Den nya premiärministern Serhij Aksionov bad om Rysslands beskydd mot fascisterna, vilket genast hörsammades. Under veckan fortsatte de ryska trupperna att stärka sitt grepp om Krim.
Representanter för Krimparlamentet reste till Moskva för att tala inför statsduman där och diskutera Krims anslutning till Ryska federationen.
Begäran om anslutning
Sommaren 1940 hade sovjetiska soldater i praktiken ockuperat Estland efter att Moskva hösten innan beskyllt landet för fientlig inställning och krävt att trupper får marschera in och upprätta militärbaser. På olika håll i landet ordnades det demonstrationer till stöd för Sovjetunionen och Röda armén.
Upp till 40 000 människor sägs ha stått utanför Sovjetunionens ambassad på Pikk-gatan i gamla stan i Tallinn och hyllat Stalins sändebud Andrej Zjdanov, som nyligen anlänt från Moskva och tog emot hyllningarna på ambassadens balkong. Han blev efter kriget känd i Finland som ledare för kontrollkommissionen på hotell Torni i Helsingfors.
Gatan är endast några meter bred vid ambassadbyggnaden, som i dag inhyser Rysslands ambassad. Zjdanov hade strax innan installerat lokala Moskvavänliga kommunistaktivister på nyckelposter 
och på tio dagars varsel arrangerat val till ett nytt parlament. Valet blev en stor seger för de kommunistiska kandidaterna, som alla godkänts av Zjdanov själv och var de enda som fanns på valsedlarna.
Arbetaridrottsmän marscherar i Tallinn den 17 juli 1940 och kräver Estlands anslutning till Sovjetunionen.
Parlamentets första åtgärder blev med stöd av demonstrationerna att utropa Estland till en socialistisk rådsrepublik och begära medlemskap i Sovjetunionen. På bandupptagningar från sessionen kan man höra hur det på ryska ropas "Uraa” i salen. Det var sovjetiska soldater som med vapen i hand övervakade att ledamöterna gjorde som de skulle.
Estlands nyvalda kommunistiska parlament utropar landet till socialistisk sovjetrepublik i juli 1940. Sovjetiska soldater ses i bildens nedre kant.
Även de hade fått repliker i det stora skådespelet.
Folkets förtryckare styrs från Väst
Parlamentet utsåg en delegation som reste till Moskva två veckor senare för att framföra Estlands begäran inför Sovjetunionens Högsta sovjet i Moskva. Huvudtalare i delegationen var Johannes Lauristin, som förklarade att de estniska utsugarna går i de västeuropeiska kapitalisternas ledband.
- Västeuropas imperialister tog över inte bara ekonomin, utan också Estlands inrikes- och utrikespolitik. Den reaktionära klick som ledde landet trampade på även de mest grundläggande rättigheterna för de nationella minoriteterna och uppviglade och provocerade på alla sätt fram hat mellan folkgrupperna.
Räddningen var enligt Lauristin sovjetmakten. Det arbetande estniska folket hade sedan avskiljandet från Ryssland 1918 längtat efter den sovjetiska famnen, där de skulle få vara fria och utom räckhåll för de främmande förtryckarna.
- Denna folkets önskan har hela tiden brunnit i folkets hjärta med klar låga, sade Johannes Lauristin inför det sovjetiska parlamentet i Moskva den 6 augusti 1940, enligt stenografiprotokollen från sessionen.
Färdigskrivet tal
Han läste upp ett tal som skrivits på förhand i Moskva efter att delegationens ledare Johannes Vares nekats att hålla ett tal han själv skrivit. Vares vägrade därför att säga något överhuvudtaget. Vares hamnade senare i säkerhetstjänsten NKVD:s klor och dog under oklara omständigheter i Kadriorgpalatset i Tallinn 1946.
- Leve mänsklighetens geni, miljoner arbetares förnuft och hjärta, vår geniala och älskade ledare - den store Stalin, avslutade Lauristin sitt referat av de ohyggliga förhållandena för arbetarna i Estland och sin begäran om att det nyligen utropade Sovjetestland skulle räddas från eländet och upptas i unionen.
Talet hälsades med stormande, stående ovationer och Leve kamrat Stalin-rop från församlingen.
Johannes Lauristins dotter Marju Lauristin blev för övrigt 40 år senare ironiskt nog en av förgrundsgestalterna i kampen för frigörelse från Sovjetunionen.
Lyckan kommer
Därefter krävdes i den välregisserade föreställningen att någon av de deputerade i sovjetförsamlingen steg upp och förordade Estlands begäran. Och vem passade bättre än broderfolkets representant?
Ordet gick till ordföranden för Högsta sovjets presidium i den Karelsk-finska sovjetrepubliken Otto Wille Kuusinen från Kexholms valkrets:
- I dag, den 6 augusti 1940 inleds en ny era, en lyckans era för Estlands folk, deklarerade Kuusinen och föreslog att den estniska delegationens begäran skulle bifallas.
Och så blev det. Ingen röstade emot.
Källa : https://svenska.yle.fi/artikel/2014/03/08/patrick-holmstrom-estland-1940-i-repris-pa-krim
Efter Estlands införlivade i Sovjetunionen avvecklade det kommunistiska styret kulturautonomin och förbjöd de judiska organisationernas verksamhet. Kring 10% av judarna deporterades till Gulag.
Estnisk valuta växlades in till en löjligt låg kurs mot rubel vilket gjorde esternas penning tillgångar obefintliga. Senare förstatligades privat egendom.
(Juni kommunisterna)
Kollaborerade med Sovjetockupanterna.
Född: 10 november 1899, Tallinn, Tsarryssland.
Död: Sjävmord 28 augusti 1941, Tallinn.
Fru Olga Lauritsin.
Bild från 1939
1940
13 mars Slutet på vinterkriget.
14 juni Luft- och sjöblockaden av Estland började.
Den 16 juni ställde Sovjetunionen ett ultimatum till Estland och Lettland, där de anklagade båda regeringarna för att bryta mot pakten om ömsesidigt bistånd, och krävde tillåtelse att föra ytterligare trupper till dessa länder och bildandet av nya "paktsrespekterande regeringar" (en liknande not lämnades in till Litauen 2 dagar tidigare).
Den 17 juni kom 90 000 soldater från Röda armén till Estland; Sovjetunionens militära enheter i Estland lämnade baserna.
Den 21 juni, en demonstration anordnad av Sovjetunionens representationskontor i Tallinn, var även ryssar från Petserimaa och basarbetare närvarande; Bildande av Johannes Vares regering. 14.-15. Val till statsråd i juli, i strid med Republiken Estlands konstitution, eliminerades alla motkandidater från Estlands arbetarförbund utom Jüri-Rajur Liivaku.
18 juli. Demonstration till stöd för bevarandet av Republiken Estland i Kadrioru efter den estniska-lettiska fotbollsmatchen.
19 juli. Gripande av J. Laidoner och utvisning till Ryssland.
21 juli Det nyvalda marionettstatsrådet förklarade Estland till en socialistisk sovjetrepublik.
22 juli Samma statsråd "beslutade" att begära Estlands anslutning till Sovjetunionen.
30 juli Utvisning av K. Päts och hans familj till Ryssland. Den 6 augusti, vid Sovjetunionens högsta råds möte i Moskva, förklarades Estland accepterat i Sovjetunionens union; nationalisering av industri, banker, transporter, handel och bostäder började; tidigare organisationer stängdes. Oktober En jordreform tillkännagavs, på grundval av vilken religiösa församlingar, städer och kommuner och gårdar över 30 ha mark exproprierades; hälften av den exproprierade marken var uppdelad i små gårdar.
l
Monumentet restes 30/9-1923 här med de sönderslagna delarna. En kopia restes 23/6-1989 på samma plats framför Rapla Maarja-Magdaleena kyrka.
Det ockuperade Estland annekteras av Sovjetunionen.
Sovjetunionen annekterar den 6 augusti 1940 Estland efter att ha ockuperat landet. Sverige var den andra nationen efter Tyskland att godkänna annekteringen. Finland liksom de flesta andra västländer erkänner aldrig annekteringen officiellt. USA behåller de diplomatiska relationerna trots att Estland i praktiken upphört att existera. Johannes Kaiv och Ernst Jaakson är envoyéer/ambassadörer i USA under ockupationstiden. Bägge är estniska diplomater i USA och befinner sig där då Estland ockuperas och annekteras. En estnisk exilregering etableras i Sverige.
Omedelbart efter att Estland annekterats började arbetet med att 
förstöra monumenten, som rest i de flesta orter, till minne av frihetskriget. Gick det inte med maskiner användes sprängmedel.
Monumentet på bilden var rest i Kõpu, Jaanusberget Viljandi. Efter 1988 började minnesmärken åter resas. Bilder försvann inte, vykort fanns kvar, så även på detta monument som återskapats 2023.
Om det förstörda monumentet i Rapla 1961 grävdes 
de sönderslagna delarna i hemlighet ner vid Alu by. Uppgrävda återskapades monumentet 1989.
Utan förklaring upphör samtliga tidningarna i augusti/september 1940. Redaktionerna avsätts och nya redaktioner i kommunistpartiets ledband uppstår. Nya namn sätts på tidningarna.
Tidningen NY DAG (kommunistpartiet)jublade samtidigt över annekteringarna av Sovjetunionen.
Sanningen, som förtigs, är att esterna motarbetades och utsattes för fientlighet och kampanjer här i Sverige.
De estniska flyktingarna, där Estlands- svensktalande bara var en del, var måltavla för en främlingsfientlig agitation med stora likheter med det som hade riktats mot judar och flyktingar från Tyskland, och som i nutid riktas mot andra flyktingar.
Mycket av angreppen kom från det kommunistiska partiet, numera namnändrat till Vänsterpartiet, som helt marscherade i Moskvas ledband.
Kustbon 20/1940
Varje gårdsägare måste skaffa sig Sovjetunionens flagga.
I en av inrikesministern utfärdad förordning åläggas alla gårdsägare i Estland att till den 20 ds anskaffa Sovjetunionens flagga, vilkens dimensioner äro: längd 1.65 m. och bredd 0,83 m. Flaggans färg är kormosinrött.
Sovjet Estland kommer ut. Den innehöll mest förhärligande av Stalin och texterna var att anse som en grundkurs i marxism-leninism. Den kom ut i 43 veckor med budskapet att svenskarna befriats från det estniska borgerlighetens förryck.
Den största delen av upplagan hamnade hos det svenska kommunistpartiet (Vänsterpartiet) som agerade som en lydig megafon till Stalin.
Propagandafilm om det kommunistiska maktövertagandet i Estland i juni 1940 och skenvalen i juli 1940. Med Svensk textning.
Eesti Kultuurfilmi reportaaž uue Eesti sünni ajaloolistest päevadest juuni, juuli 1940. * Propagandistlik reportaaž 1940. aasta kommunistlikust juunipöördest ja sellele järgnenud sündmustest Eestis – uue Riigivolikogu valimistest 14.-15. juulil ja Riigivolikogu esimesest istungijärgust 21.-23. juulil 1940. Näeme rahva meeleavaldusi, valimiseelset agitatsiooni, valimisi ja vastseid rahvasaadikuid Toompea saalis. Riigivolikogu II koosseis võtab vastu deklaratsioonid Eesti astumisest Nõukogude Sotsialistlike Vabariikide Liitu ja maa kuulutamisest kogu rahva omanduseks. Ekraanil Johannes Vares-Barbarus, Karl Säre, Johannes Lauristin, Neeme Ruus, Nigol Andresen, Arnold Veimer, Aleksander Jõeäär ning paljud teised kommunistlikud tegelased ja töölisliikumise aktivistid. Film "Rahva tahe" valmis Leningradi Kinokroonika Stuudio ja Eesti Kultuurfilmi koostöös, režissööriks Vassili Beljajev.
