
Estland 100 år
24 februari 2018
Sovjet sänker flyktfartyg.
Wilhelm Gustloff torpederades den 30 januari 1945 i södra Östersjön hade totalt 10.582 människor ombord, varav ca 4500 flyktingar. 1230 personer räddas.
Goya sänks av engelsmänen den 16 april 1945 kring 7.000 lägerfångar omkommer 183 räddas.
Cap Arcona 3 maj. Sänkt av engelskt flyg, 6-7000 koncentrationslägerfångar som var tänkta att räddats av Folke Bernadotte dog.
Efter krigsslutet var Europa fullt av flyktingar.
Sverige hade så att de som anlänt till landet och betraktades som stridande sändes ut ur landet. Det kom även att gälla de tvångs- mobiliserade från ockuperade länder. Därvid kom den sk. Baltutlämningen att äga rum där 147 balter 1946 sändes till sovjet.
Till de nedtystade transporterna av soldater räknas ryska och tyska i tusental. För sovjetmedborgare som hamnat bakom tyskarnas linjer blev straffen oftast hårda vid återvändandet. Enligt sovjetisk lag var det ett brott att "låta sig fångas", så vad som hände dessa som sändes åter är till stor del okänt. Det var ingen större intresse kring detta. Vad som hände återvändarna är tragiskt när historiska dokument blir kända.
Magasinen på Karlsvik, Luleå.
Från Luleås norra hamn och över vattnet sågs, tyskmagasinen.
Tyskmagasinen (nerbrunna 24/6-2016).
De som flytt över havet till Sverige fick sina båtar konfiskerade av staten. En liten ersättning betalades ut till ägarna. Båtarna transporterades sedan tillbaka till sovjet.
Fartygen har beslagtagits enligt beslut av KungL Maj:t jämlikt lagen den 11 maj 1945.
Denna. farkost jämte tillbehör har tagits i beslag av svenska staten.
Den som gör anspråk på ersättning med anledning av beslaget har att göra ansökan därom hos Fartygsersättningsnämnden, Stockholm,
inom sex månader från beslaget.
Förfogande över, skadegörelse på eller bortförande av farkosten eller tillbehör medför straff och skadeståndsskyldighet.
LÄNSSTYRELSEN.
See veesõiduk ühes juurdekuuluva varustusega on rootsi riigi poolt konfiskeeritud. Isikul, kellel konfskeerimisest olenevalt on nõudmisi,
tuleb pööreduda avaldusega selle kohta Laevatasumaksuameti (Fartygsersättningsnämd) poole, Stockholmis, kuue kuu jooksul konfiskeerimisest arvates.
Veesõidnki või selle varustuse kastttamiue, kahjastamine või äraviimine toob kaasa karistuse ja kahjutasukohustuse.
LÄNSSTYRELSEN.
(Maakonnavalitsus).
Kungl. Maj:ts proposition nr 269
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land; given Stockholms slott den 13 april 1945.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist
Förslag·
till
Lag med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller ockuperat land.
Härigenom förordnas som följer.
l §.
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, äger förordna, att fartyg, som ankommer till riket från krigförande eller ockuperat land, skall avvisas. Beslut om avvisning skall meddelas så snart ske kan. Om särskilda skäl äro därtill, må föreskrivas, att med verkställighet av beslutet skall anstå tills vidare.
2 §.
Fartyg, som efter utgången av augusti 1939 ankommit till riket från krig förande eller ockuperat land, jämte tillbehör må enligt Konungens för ordnande tagas i beslag för att återföras till det land där det hör hemma, såframt för det civila livet i hemlandet kan anses vara av betydelse att fartyget återföres dit.
3 §.
Har fartyg tagits i beslag enligt 2 § och göres sannolikt att genom beslaget intrång sker i enskild rätt, skall skälig ersättning utgå av allmänna medel, dock ej där beslut varigenom fartyget avvisats är gällande.
Anspråk på ersättning skall inom sex månader från det fartyget togs i beslag framställas hos den i 5 § omförmälda nämnden, vid! äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.
4 §.
Har någon till säkerhet för fordran panträtt i fartyg, som tagits i beslag enligt 2 §, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning, framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall ock gälla i fråga om den som har rätt att kvarhålla fartyget till säkerhet för förfallen fordran.
Ersättningsbelopp för fartyg, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet fartyg, som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.
5 §.
Frågor om ersättning enligt denna lag skola avgöras av en särskild nämnd, bestående av t·re ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava utövat domarämbete. Ledamöterna och suppleant för dem förordnas av Konungen. Beträffande beslut av nämnden skall gälla vad allmän lag stadgar angående omröstning till dom. Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel. Mot nämndens beslut må talan ej föras.
6 §.
Till utredning av ärende angående ersättning må vid allmän underrätt höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg skola nämnden och den som framställt ersättningsanspråket kallas till förhöret.
7 §.
Det åligger nämnden att, sedan Konungen meddelat förordnande som 2 § sägs, snarast möjligt låta verkställa värdering av fartyget.
8 §.
Har någon med vetskap därom, att fartyg enligt 2 § tagits i beslag, olovligen förfogat över, undanstuckit, skadat eller förstört fartyget eller tillbehör till detsamma, straffes med dagsböter eller fängelse.
Fälles någon till straff enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förklara egendom som undanhållits förverkad eller, om den ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde.
Böter, som ådömas enligt första stycket, ävensom förverkad egendom och utdömd ersättning, varom i andra stycket förmäles, tillfalla kronan.
9 §.
De närmare bestämmelser som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den , då lagen enligt därå med delad uppgift utkommit från tryckeri. Svensk författningssamling, samt gäller till och med den 30 juni 1946. I fråga om ersättning, vartill någon enligt lagen är berättigad vid nämnda tid punkt, så ock beträffande sådant under tiden för lagens giltighet begånget brott som avses i lagen skall vad i lagen stadgas äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.
Sverige förväntade sig att flyktingarna skulle återvända till Sovjet!
STATENS UTLÄNNINGSKOMMISION
Rundbrev från Statens utlännings utlänningskommission i översättning.
"Statens utlänningskommission har av Kungl. Maj:t anbefallts meddela, att
envar baltisk flykting kan utan egna kostnader återvända till sitt land, att från sovjetrysk sida offentligen förklarats att flykting. i sådant fall kommer att sändas till sin hemort ävensom att önskemål om återvändande till hemlandet kan av flyktingen anmälas till närmaste polismyndighet eller vederbörande chef för förläggning för baltiska flyktingar, varefter flyktingen kommer att erhålla meddelande om vilka åtgärder han ytterligare har att vidtaga. Därjämte har kommissionen anbefallts att framhålla för flyktingarna att, ehuru intet tvång utövas, det är ett svenskt önskemål, att flyktingarna återvända till sina hemorter,
Kungl. Maj:t har vidare anmodat utlänningskommissionen att genom lägercheferna hos den i lägren anställda personalen samt andra personer, som taga befattning med flyktingarna, inskärpa tidigare meddelade föreskrifter om att försök att påverka flyktingarna att icke återvända till hemlandet under inga omständigheter få förekomma. Vidare inskärpes för baltiska flyktingar, som icke äro omhändertagna i förläggning, att bedrivande av politisk propaganda från dessas sida i Sverige icke är tillåtet."
(STATENS UTLÄNNINGSKOMMISSlON )
Ernst Bexelius
Carl Chr.·Schmidt.
Suk nr 111,29/6 1945,30,000 ex A-B DUVBO'TRYCKERI
Tilläggas kan att enligt utlänningskommissionen föreligger intet hinder för utlänning att lämna Sverige - det är först visum och inresan till annat land som kan vålla svårigheter.
SVD 22/10-1944
Kriget tog slut 7-9 maj 1945 i Europa.
För Estlands del tog det slut 21 augusti 1991.
1945
Fortsättning på den våg av arresteringar som började med ryssarnas ankomst; avskaffandet av industrins privata sektor; började de estniska skogsbrödernas kamp, som fortsatte de följande åren (ca 15 000 beväpnade män i skogarna). Januari, början på massinvandringen av ryssar och andra folk i Sovjetunionen (Estlands befolkning hade minskat med 282 000 personer, d.v.s. med en fjärdedel, under krigets 6 år).
DP Displaced Persons ”Felplacerade personer” hamnar i läger.
Det talas mycket om vad som händer när de sista offren för despoternas våld inte längre kan berätta om vad som hänt. Det talas mycket om förintelsen men det talas tyst om kommunismens offer. Det är dags att se tillbaka och komma ihåg situationen för de Balter som flydde från sitt hemland för att undkomma den brutala sovjetiska ockupationen. Många länder öppnade sina dörrar för att ta emot dessa fördrivna som erbjöds att leva i nya länder.
2020 är det 75 år sedan andra världskriget slutade, men för länder som Estland fortaste att vara ockuperade av Sovjetunionen. Av de personer som fördrevs från Estland 1944 flydde de flesta till de närliggande länderna Finland, Sverige eller Tyskland. Tusentals fördrivna hamnade i (DP ”Felplacerade personer”) läger i Tyskland som blev deras hem, för några fram till 1952.
Under 1945 inrättades på militärens uppdrag i de brittiska, amerikanska och franska sektorn DP-läger för att tillhandahålla tillfälligt skydd, med hälso- och sjukvård till flyktingar. Hundratals läger fanns över hela Tyskland och i delar av Österrike och Italien. Senare 1945 överlämnades lägret till FN: s Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) och senare till Internationella flyktingorganisationen (IRO) 1947.
Den ursprungliga planen för DP-lägren var att repatriera människor till deras hemland så fort som möjligt. I slutet av 1945 lyckades militärmyndigheterna att repatriera över fem miljoner fördrivna personer, men de insåg snart att det inte var möjligt att göra detsamma med de baltiska och sovjetiska folken. Trots att kriget var slut var tidigare självständiga länder ockuperade av sovjet och att återvända hem skulle innebära förföljelse, deportering eller döden.
Livet i DP-läger. När folk anlände till ett av dessa DP-läger upplevde de ofta en känsla av lättnad. Lägren erbjöd en viss säkerhet; ett tak över huvudet, vanliga måltider och möjligheten att återförenas med sina förlorade nära och kära. Men folk levde i daglig rädsla för att bli utlämnad till Sovjetunionen och flydde från den Sovjetiska zonen. Många ester hade hoppats att den amerikanska armén skulle kunna befria Estland från den röda armén, men det hände aldrig. Det var faktiskt aldrig på amerikanernas agenda. För de ester som bodde i de fördrivna människornas läger var allt de kunde göra var att vänta och se vad deras framtid skulle hålla. De hade inget annat val än att handla på det bästa sätt de kunde.
Människor grupperades ihop enligt nationalitet i DP-läger. Vid ankomsten registrerade personerna sina uppgifter och fick ett DP-identifikationsnummer. Boende varierat från läger till läger, byggnader som militära kaserner, skolor, sjukhus, privata hem, hotell och till och med flygplatser användes för att hysa människor.
Lägerlivet var kulturellt mycket rikt, särskilt för de baltiska folken. Så många av de DP personer som flydde från de baltiska staterna var intellektuella, bönder, hantverkare och artister, de tog med sig många nyttiga färdigheter. De inrättade egna tidningar, workshops, teatrar och utbildningscenter som skapade en känsla av gemenskap inom lägren. Verkstäderna producerade många handgjorda varor av trä, läder och textilier. Broderi var också mycket populärt.
I början, när DP-lägren etablerades, var levnadsförhållandena hemska. Ibland måste DP personer tilldelas boenden som tidigare använts av tvångsarbetare och som var mycket primitiva. Överbeläggning var ständigt ett problem, matbrist var vanligt och om lägerlivet inte var utmanande nog mötte människor en ny fara i form av av tuberkulos.
”Zoo läger” Tuberkulos var legio i några läger. I synnerhet i Zoo Camp som fanns i Hamburg, hade många fall av tuberkulos som resulterade i många dödsfall. De byggnader som dessa personer bodde i byggdes ursprungligen av Blohn & Voss Company (ett frakt- och ingenjörsföretag) för att hysa tvångsarbetare som arbetade på deras fabrik under kriget. Timmerkonstruktionerna var fuktiga och kalla, de främsta förutsättningarna för tuberkulos att sätta in. The Baltic University har sitt ursprung i Zoo Camp senare flyttades eleverna flyttades till närliggande Pinneberg där stenbyggnaderna var mycket bättre.
Inte alla DP-läger kämpade med hälso- och välfärdsproblem, till exempel beskrivs Geislingen Camp, som ligger nära Stuttgart (amerikanska sektorn) som "Hilton of DP camps". Geislingen var ett rent estniskt DP-läger, bestående av cirka 2 000 personer som bodde i beslagtagna tyska hus. Varje familj upptog ett rum, vilket grodde det möjligt för dem att ha åtminstone viss integritet.
Massutvandringsprogramet som erbjöds av länder som upplevde arbetskraftsbrist hämtade personer som bodde i DP-läger under 1948 och 1949. Belgien var det första landet som erbjuder storskalig invandring och söker 20 000 kolarbetare. Storbritannien och Kanada erbjöd också ett antal möjligheter men krävde sponsring.
Det australiska programmet, känt som "DP Group Resettlement Scheme", betraktades positivt av IRO och DPs av flera skäl. Till skillnad från andra ordningar, som krävde att DP-personer skulle ha personlig sponsring från en vän eller släkting som redan bor i det sökta landet. Australiska regeringen rollen som sponsor själv, vilket grodde att processen blev mycket enklare för intresserade.
Dessutom accepterade Australien inte bara ensamstående män och kvinnor i programmet men också välkomnade familjer. Detta gav trygghet för dem som fruktade att vara skilda från sina nära och kära. Förenta staterna var sena för att anta en flyktingpolitik och hade flera uteslutningar. Till exempel skulle de inte acceptera någon som led av tuberkulos eller som hade tjänat i den tyska armén. Många DP föredrog den australiensiska bosättningsplanen för en mycket distinkt anledning - landet var väldigt långt ifrån Europa och dess oro.
Vid utflyttning från DP-läger utfärdades ett "Good Conduct Certificate" med namn, födelsedatum och datum då de först började bo i lägret. Certifikaten bekräftade också att de inte hade dömts för något brott eller förseelse.
Den australiensiska regeringsaffischen visades mellan 1949 och 1951 i mottagningsrum och matsalar vid olika migrerande mottagningscentra i Australien. Alla invandrare måste uppfylla ett tvåårigt arbetskontrakt till den australiensiska regeringen. När kontrakten var klara, fick de uppehållstillstånd och hade fullständig rörelsefrihet. Många invandrare tog senare upp australiensiskt medborgarskap och bosatte sig permanent i Australien medan andra lämnade och återförenades med familjemedlemmar till andra länder.
Massvandringssystemen efter andra världskriget var en stor framgång. De gjorde det möjligt för människor att inte bara bygga upp sina liv och leva i fred utan också bidra positivt till samhället. De tog med sig sina färdigheter, kunskaper, kultur och matlagning. Saker som fortfarande uppskattas. Australien har haft stor nytta av sin invandrarbefolkning.
DP i siffror: Venezuela 17.000; Belgien 22.000; Brasilien 29.000; Argentina 33.000; Frankrike 38.000; Storbritannien 86.000; Kanada 157.687; Australien 182.159; Förenta staterna 400.000 samt ca 5.000 till Sverige.
DN 31/1 1945