Estland 100 år
 
 

Estland 100 år

24 februari 2018

Sovjet sänker flyktfartyg.

Wilhelm Gustloff torpederades den 30 januari 1945 i södra Östersjön hade totalt 10.582 människor ombord, varav ca 4500 flyktingar. 1230 personer räddas.


Goya sänks av engelsmänen den 16 april 1945 kring 7.000 lägerfångar omkommer 183 räddas.


Cap Arcona 3 maj. Sänkt av engelskt flyg, 6-7000 koncentrationslägerfångar som  var tänkta att räddats av Folke Bernadotte dog.



Efter krigsslutet var Europa fullt av flyktingar.


Sverige hade så att de som anlänt till landet och betraktades som stridande sändes ut ur landet. Det kom även att gälla de tvångs- mobiliserade från ockuperade länder. Därvid kom den sk. Baltutlämningen att äga rum där 147 balter 1946 sändes till sovjet.


Till de nedtystade transporterna av soldater räknas ryska och tyska i tusental. För sovjetmedborgare som hamnat bakom tyskarnas linjer blev straffen oftast hårda vid återvändandet. Enligt sovjetisk lag var det ett brott att "låta sig fångas", så vad som hände dessa som sändes åter är till stor del okänt. Det var ingen större intresse kring detta. Vad som hände återvändarna är tragiskt när historiska dokument blir kända.


Magasinen på Karlsvik, Luleå.

Vy över Karlsviks Trämassefabrik med massamagasinen, sedermera kallade "Tyskmagasinen", 1929.

Från Luleås norra hamn och över vattnet sågs, tyskmagasinen.

När kriget tog slut och den tyska verksamheten avvecklades blev det en annan slags aktivitet kring magasinen på Karlsvik. 22,000
ryska krigsfångar skulle transporteras från Norge via Sverige till Sovjet. 
Första tåget anlände till Karlshäll den 14 juni 1945. I området hade tältläger slagits upp. De skulle användas i fall båten till Finland skulle bli försenad. Annars var rutinen att fångarna klev av
tåget på kajen, fick mat att äta och sedan klev direkt på båten. Många krigsfångar gick en framtid i sibiriska fångläger till mötes.


Tyskmagasinen (nerbrunna 24/6-2016).


De som flytt över havet till Sverige fick sina båtar konfiskerade av staten. En liten ersättning betalades ut till ägarna. Båtarna transporterades sedan tillbaka till sovjet.

Fartygen har beslagtagits enligt beslut av KungL Maj:t jämlikt lagen den 11 maj 1945.


Denna. farkost jämte tillbehör har tagits i beslag av svenska staten.

Den som gör anspråk  på ersättning  med anledning av beslaget har att göra ansökan därom hos Fartygsersättningsnämnden, Stockholm,

inom sex månader från beslaget.

Förfogande över, skadegörelse på eller bortförande av farkosten eller tillbehör medför straff och skadeståndsskyldighet.


LÄNSSTYRELSEN.


See veesõiduk ühes juurdekuuluva varustusega on rootsi riigi poolt konfiskeeritud. Isikul, kellel konfskeerimisest olenevalt on nõudmisi,

tuleb pööreduda avaldusega selle kohta Laevatasumaksuameti (Fartygsersättningsnämd) poole, Stockholmis, kuue kuu jooksul konfiskeerimisest arvates.

Veesõidnki või selle varustuse kastttamiue, kahjastamine või äraviimine toob kaasa karistuse ja kahjutasukohustuse.


LÄNSSTYRELSEN.

(Maakonnavalitsus).


Kungl. Maj:ts  proposition nr  269


Kungl. Maj:ts   proposition till  riksdagen med   förslag  till  lag  med vissa  bestämmelser om   fartyg, som  ankommit  från krigförande  eller   ockuperat  land;   given   Stockholms slott  den   13  april   1945.



Under  åberopande av  bilagda i statsrådet och  lagrådet förda protokoll vill Kungl.  Maj:t  härmed  jämlikt § 87  regeringsformen  föreslå  riksdagen  att  antaga   härvid  fogade förslag till  lag  med   vissa  bestämmelser om  fartyg, som ankommit från  krigförande eller   ockuperat land.



GUSTAF.



Thorwald  Bergquist


Förslag·

till

Lag med vissa bestämmelser om fartyg, som ankommit från krigförande eller   ockuperat land.


Härigenom förordnas  som  följer.


l §.

Konungen eller   myndighet, som  Konungen bestämmer, äger   förordna, att fartyg, som  ankommer till  riket   från krigförande eller  ockuperat land, skall avvisas. Beslut  om  avvisning skall   meddelas så  snart ske  kan. Om  särskilda skäl äro   därtill,  må  föreskrivas,   att   med   verkställighet av  beslutet skall anstå tills  vidare.


2 §.

Fartyg, som  efter  utgången av  augusti 1939  ankommit till  riket  från krig­ förande  eller    ockuperat   land,    jämte   tillbehör må   enligt   Konungens för­ ordnande tagas  i  beslag  för   att  återföras till  det  land där   det  hör  hemma, såframt för  det  civila  livet  i hemlandet kan   anses  vara  av  betydelse att  fartyget  återföres dit.


3 §.

Har  fartyg tagits  i beslag  enligt  2 § och  göres  sannolikt att  genom  beslaget intrång sker   i  enskild rätt, skall   skälig   ersättning utgå  av  allmänna  medel, dock  ej  där  beslut varigenom fartyget avvisats är gällande.

Anspråk  på   ersättning  skall  inom   sex   månader  från    det   fartyget  togs i  beslag   framställas hos  den   i  5  §  omförmälda  nämnden,  vid! äventyr att rätten till  ersättning eljest  går  förlorad.


4  §.

Har   någon   till  säkerhet  för   fordran panträtt i fartyg, som   tagits   i  beslag   enligt  2 §,  äger  han, ändå att  fordringen ej  är förfallen till  betalning, framför ägaren rätt  att  ur  ersättningsbeloppet utfå  sin  fordran. Samma skall ock  gälla  i  fråga om  den   som  har rätt   att   kvarhålla fartyget till  säkerhet för  förfallen fordran.

Ersättningsbelopp  för   fartyg,  som   är   utmätt,  skall,   om  borgenären  det yrkar,  utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet fartyg, som satts i  kvarstad  eller   under  skingringsförbud, skall beloppet,  där  part   det äskar,  utgivas till  överexekutor; och har denne att  med beloppet förfara på sätt i 186 §  utsökningslagen är  för  där   avsett fall   stadgat.


5 §.

Frågor om ersättning enligt  denna  lag  skola  avgöras av en särskild nämnd, bestående av  t·re ledamöter, av vilka åtminstone en skall hava  utövat  domarämbete. Ledamöterna och  suppleant för  dem  förordnas av  Konungen.  Beträffande  beslut   av  nämnden skall  gälla   vad  allmän lag  stadgar angående omröstning  till   dom.   Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas  av allmänna medel. Mot  nämndens beslut   må  talan ej  föras.


6 §.

Till utredning  av ärende  angående ersättning  må vid allmän  underrätt höras vittnen och sakkunniga. Genom rättens eller domarens försorg skola nämnden och  den  som  framställt ersättningsanspråket kallas  till  förhöret.


7  §.

Det  åligger  nämnden  att,   sedan   Konungen meddelat  förordnande  som 2 § sägs,  snarast möjligt låta  verkställa värdering av  fartyget.


8 §.

Har  någon med  vetskap därom, att  fartyg enligt 2 §  tagits  i beslag,  olovligen  förfogat  över,   undanstuckit, skadat  eller  förstört fartyget  eller   tillbehör   till  detsamma, straffes  med  dagsböter eller  fängelse.

Fälles någon   till  straff   enligt första  stycket, må  domstolen, efter ty skäligt  finnes, förklara  egendom som undanhållits förverkad eller,   om  den  ej kan   tillrättaskaffas,  förplikta  honom att   utgiva   ersättning för   egendomens värde.

Böter,   som   ådömas  enligt   första  stycket,   ävensom  förverkad   egendom och   utdömd  ersättning,  varom  i  andra  stycket förmäles, tillfalla  kronan.


9  §.

De  närmare  bestämmelser som  erfordras för tillämpningen  av  denna lag meddelas av  Konungen.


Denna   lag  träder i   kraft   dagen   efter   den ,  då  lagen  enligt  därå   med delad uppgift  utkommit från   tryckeri.  Svensk  författningssamling,  samt   gäller  till och  med  den  30  juni  1946.  I fråga  om  ersättning,  vartill någon  enligt  lagen är berättigad  vid  nämnda  tid punkt, så  ock  beträffande sådant  under  tiden för  lagens  giltighet  begånget brott  som  avses  i lagen  skall   vad  i lagen  stadgas  äga  tillämpning även  efter   det  lagen  i övrigt upphört att  gälla.


Sverige förväntade sig att flyktingarna skulle återvända till Sovjet!

STATENS UTLÄNNINGSKOMMISION


Rundbrev från Statens utlännings utlänningskommission i översättning.


"Statens utlänningskommission har av Kungl. Maj:t anbefallts meddela, att

envar baltisk flykting kan utan egna kostnader återvända till sitt land, att från sovjetrysk sida offentligen förklarats att flykting. i sådant fall kommer att sändas till sin hemort ävensom att önskemål om återvändande till hemlandet kan av flyktingen anmälas till närmaste polismyndighet eller vederbörande chef för förläggning för baltiska flyktingar, varefter flyktingen kommer att erhålla meddelande om vilka åtgärder han ytterligare har att vidtaga. Därjämte har kommissionen anbefallts att framhålla för flyktingarna att, ehuru intet tvång utövas, det är ett svenskt önskemål, att flyktingarna återvända till sina hemorter,


Kungl. Maj:t har vidare anmodat utlänningskommissionen att genom lägercheferna hos den i lägren anställda personalen samt andra personer, som taga befattning med flyktingarna, inskärpa tidigare meddelade föreskrifter om att försök att påverka flyktingarna att icke återvända till hemlandet under inga omständigheter få förekomma. Vidare inskärpes för baltiska flyktingar, som icke äro omhändertagna i förläggning, att bedrivande av politisk propaganda från dessas sida i Sverige icke är tillåtet."


(STATENS UTLÄNNINGSKOMMISSlON )


Ernst Bexelius


Carl Chr.·Schmidt.


Suk nr 111,29/6 1945,30,000 ex A-B DUVBO'TRYCKERI


Tilläggas kan att enligt utlänningskommissionen föreligger intet hinder för utlänning att lämna Sverige - det är först visum och inresan till annat land som kan vålla svårigheter.




SVD 22/10-1944



Kriget tog slut 7-9 maj 1945 i Europa.

För Estlands del tog det slut 21 augusti 1991.



1945

Fortsättning på den våg av arresteringar som började med ryssarnas ankomst; avskaffandet av industrins privata sektor; började de estniska skogsbrödernas kamp, som fortsatte de följande åren (ca 15 000 beväpnade män i skogarna). Januari, början på massinvandringen av ryssar och andra folk i Sovjetunionen (Estlands befolkning hade minskat med 282 000 personer, d.v.s. med en fjärdedel, under krigets 6 år).


 

DP Displaced Persons ”Felplacerade personer” hamnar i läger.


Det talas mycket om vad som händer när de sista offren för despoternas våld inte längre kan berätta om vad som hänt. Det talas mycket om förintelsen men det talas tyst om kommunismens offer. Det är dags att se tillbaka och komma ihåg situationen för de Balter som flydde från sitt hemland för att undkomma den brutala sovjetiska ockupationen. Många länder öppnade sina  dörrar för att ta emot dessa fördrivna som erbjöds att leva i nya länder.


2020 är det 75 år sedan andra världskriget slutade, men för länder som Estland fortaste att vara ockuperade av Sovjetunionen. Av de personer som fördrevs från Estland 1944 flydde de flesta till de närliggande länderna Finland, Sverige eller Tyskland. Tusentals fördrivna hamnade i (DP ”Felplacerade personer”) läger i Tyskland som blev deras hem, för några fram till 1952.


Estlands svenskar tog sig till Sverige 1944 under tämligen ordnade former med
Kungens och tyskarnas hjälp. De som inte fick hjälpen flydde i båtar över Östersjön eller via Finland, ofta med livet som insats. Sverige tog under krigsslutet emot 30.000 balter  varav 8.000 var estlands-svenskar. I Sverige fanns en stor oro att flyktingar kunde sprids sjukdomar. Karantänläger bakom tagtråd inrättades hösten 1944.


Vid andra världskrigets slut var Europa i ett tillstånd av total ruin. Ungefär sextio
miljoner människor hade dödats; nationerna sönderdelades och mellan 11 miljoner och 20 miljoner européer lämnades felplacerade. Tyskland var ockuperat av de allierade och uppdelade i fyra sektorer - brittiska, amerikanska, franska och sovjetiska. Miljoner människor lämnades hemlösa och var tvungna att lita på utländskt bistånd för överlevnad. Tyskland hade cirka 200.000 baltiska personer registrerats som fördrivna  1945. Registerade DP estländare registrerades till 33.000.


Under 1945 inrättades på militärens uppdrag i de brittiska, amerikanska och franska sektorn DP-läger för att tillhandahålla tillfälligt skydd, med hälso- och sjukvård till flyktingar. Hundratals läger fanns över hela Tyskland och i delar av Österrike och Italien. Senare 1945 överlämnades lägret till FN: s Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) och senare till Internationella flyktingorganisationen (IRO) 1947.


Den ursprungliga planen för DP-lägren  var att repatriera människor till deras hemland så fort som möjligt. I slutet av 1945 lyckades militärmyndigheterna att repatriera över fem miljoner fördrivna personer, men de insåg snart att det inte var möjligt att göra detsamma med de baltiska och sovjetiska folken. Trots att kriget var slut var tidigare självständiga länder ockuperade av sovjet och att återvända hem skulle innebära förföljelse, deportering eller döden.


Livet i DP-läger. När folk anlände till ett av dessa DP-läger upplevde de ofta en känsla av lättnad. Lägren erbjöd en viss säkerhet; ett tak över huvudet, vanliga måltider och möjligheten att återförenas med sina förlorade nära och kära. Men folk levde i daglig rädsla för att bli utlämnad till Sovjetunionen och flydde från den Sovjetiska zonen. Många ester hade hoppats att den amerikanska armén skulle kunna befria Estland från den röda armén, men det hände aldrig. Det var faktiskt aldrig på amerikanernas agenda. För de ester som bodde i de fördrivna människornas läger var allt de kunde göra var att vänta och se vad deras framtid skulle hålla. De hade inget annat val än att handla på det bästa sätt de kunde.


Estniska flyktingar firar självständighetsdagen i DP-lägret 24/2-1946
.

Människor grupperades ihop enligt nationalitet i DP-läger. Vid ankomsten registrerade personerna sina uppgifter och fick ett DP-identifikationsnummer.  Boende varierat från läger till läger, byggnader som militära kaserner, skolor, sjukhus, privata hem, hotell och till och med flygplatser användes för att hysa människor.


Lägerlivet var kulturellt mycket rikt, särskilt för de baltiska folken. Så många av de DP personer som flydde från de baltiska staterna var intellektuella, bönder, hantverkare och artister, de tog med sig många nyttiga färdigheter. De inrättade egna tidningar, workshops, teatrar och utbildningscenter som skapade en känsla av gemenskap inom lägren. Verkstäderna producerade många handgjorda varor av trä, läder och textilier. Broderi var också mycket populärt.


I början, när DP-lägren etablerades, var levnadsförhållandena hemska. Ibland måste DP personer tilldelas boenden som tidigare använts av tvångsarbetare och som var mycket primitiva. Överbeläggning var ständigt ett problem, matbrist var vanligt och om lägerlivet inte var utmanande nog mötte människor en ny fara i form av av tuberkulos.


”Zoo läger” Tuberkulos var legio i några läger. I synnerhet i  Zoo Camp som fanns i Hamburg, hade många fall av tuberkulos som resulterade i många dödsfall. De byggnader som dessa personer bodde i byggdes ursprungligen av Blohn & Voss Company (ett frakt- och ingenjörsföretag) för att hysa tvångsarbetare som arbetade på deras fabrik under kriget. Timmerkonstruktionerna var fuktiga och kalla, de främsta förutsättningarna för tuberkulos att sätta in. The Baltic University har sitt ursprung i Zoo Camp senare flyttades eleverna flyttades till närliggande Pinneberg där stenbyggnaderna var mycket bättre.


Inte alla DP-läger kämpade med hälso- och välfärdsproblem, till exempel beskrivs Geislingen Camp, som ligger nära Stuttgart (amerikanska sektorn) som "Hilton of DP camps". Geislingen var ett rent estniskt DP-läger, bestående av cirka 2 000 personer som bodde i beslagtagna tyska hus. Varje familj upptog ett rum, vilket grodde det möjligt för dem att ha åtminstone viss integritet.


Hitta ett nytt hem. Många människor hittade kärlek medan de bodde i lägren, vilket skulle ha kommit som en välkommen distraktion med tanke på de faror som
de mötte. Heino och Aili gift sig på Geislingen och tillbringade sin "smekmånad" och nyårsafton ombord på ”SS Volendam" som seglade till Australien 1948. SS Volendam hade använts som trupptransportfartyg bygd 1920 och var utslitet. Det sista fartyget användes till var att göra flera resor fram till 1951 med DP-immigranter till Australien.


Massutvandringsprogramet som erbjöds av länder som upplevde arbetskraftsbrist hämtade personer som bodde i DP-läger under 1948 och 1949. Belgien var det första landet som erbjuder storskalig invandring och söker 20 000 kolarbetare. Storbritannien och Kanada erbjöd också ett antal möjligheter men krävde sponsring.


Det australiska programmet, känt som "DP Group Resettlement Scheme", betraktades positivt av IRO och DPs av flera skäl. Till skillnad från andra ordningar, som krävde att DP-personer skulle ha personlig sponsring från en vän eller släkting som redan bor i det sökta landet. Australiska regeringen rollen som sponsor själv, vilket grodde att processen blev mycket enklare för intresserade.


Dessutom accepterade Australien inte bara ensamstående män och kvinnor i programmet men också välkomnade familjer. Detta gav trygghet för dem som fruktade att vara skilda från sina nära och kära. Förenta staterna var sena för att anta en flyktingpolitik och hade flera uteslutningar. Till exempel skulle de inte acceptera någon som led av tuberkulos eller som hade tjänat i den tyska armén. Många DP föredrog den australiensiska bosättningsplanen för en mycket distinkt anledning - landet var väldigt långt ifrån Europa och dess oro.


Vid utflyttning från DP-läger utfärdades ett "Good Conduct Certificate" med namn, födelsedatum och datum då de först började bo i lägret. Certifikaten bekräftade också att de inte hade dömts för något brott eller förseelse.


Land of tomorrow!
       

Den australiensiska regeringsaffischen visades mellan 1949 och 1951 i mottagningsrum och matsalar vid olika migrerande mottagningscentra i Australien.  Alla invandrare måste uppfylla ett tvåårigt arbetskontrakt till den australiensiska regeringen. När kontrakten var klara, fick de uppehållstillstånd och hade fullständig rörelsefrihet. Många invandrare tog senare upp australiensiskt medborgarskap och bosatte sig permanent i Australien medan andra lämnade och återförenades med familjemedlemmar till andra länder.

Massvandringssystemen efter andra världskriget var en stor framgång. De gjorde det möjligt för människor att inte bara bygga upp sina liv och leva i fred utan också bidra positivt till samhället. De tog med sig sina färdigheter, kunskaper, kultur och matlagning. Saker som fortfarande uppskattas. Australien har haft stor nytta av sin invandrarbefolkning.


DP i siffror: Venezuela 17.000; Belgien 22.000; Brasilien 29.000; Argentina 33.000; Frankrike 38.000; Storbritannien 86.000; Kanada 157.687; Australien 182.159; Förenta staterna 400.000 samt ca 5.000 till Sverige.


DN 31/1 1945