Stalin tänkte sig en 1.300 kilometer lång järnvägslinje mellan de sibiriska städerna Igarka och Salekhard. Mellan åren 1947 till 1953 fick de politiska fångarna till uppgift att vändas i projekt baserade på en enorm dålig idé. Fångarnas arbete var att bygga järnväg Gulag  501 och  503 var avdelat för järnvägen var 10-12km läns sträckan fanns ett läger. På båda sidor av spåret kan broar, slipers, räls och byggnader där fångarna en gång bodde ses som lämningar på tundran.

Med åren gick projekten allt trögare. Arbetsledarna började också inse att efterfrågan för den färdiga järnvägen verkade obefintlig.

När nyheten om Stalins död nådde lägren 1953 slutade allt arbete på tyrannens galen projekt, vilket var en järnväg  där 600 km banvall skar som   linje genom den glesbefolkade Arktis och sluta i intet.

Till denna dag är syftet med Stalins projekt okart. Var det att transportera nickel mellan de två städernas arktiska djuphavshamnar? Ännu mer sannolikt verkar det som om den sanna tanken bakom Stalins järnväg låg i att skapa meningslöst arbete för politiska fångar, allt i förklädnad i att  "tjäna nationen". Inte på något sätt i historien fick denna långa järnväg någon förbindelse till resten av det ryska järnvägssystemet, och transporterade inte heller en enda vagn.

Ingen exakt registrering av fångarnas död eller skador hölls, vilket betyder att det inte finns någon dokumentation till den impotenta järnvägens mänskliga kostnad. Alt mellan 80.000 och 300.000 är rimliga siffror.

Med tiden har det officiella namnet, Salekhard-Igarkas järnväg, förmörkats av den mer kortfattade "Death Road, Dödens väg".

En sträcka mellan Igarka och Norilsk, kring 220 km, följande den ursprungliga sträckningen, återuppbyggdes och öppnades 2015.

Vandring i Gulag! Excursion to Gulag

Inget kan bygga ett samhälle av hemligheter och lögner.