7. Hjälp till flyktingarna

Originaltext på svenska

Norrtälje tidning torsdagen den 28/9 1944.

Det var vanligt med annonser om vädjan och hjälp från allmänheten. Det var många vänliga människor som skänkte kläder, mat, pengar och hjälpte även till vid mottagningen av flyktingarna.

 

Giv kläder och skor till finska, norska och baltiska flyktingar.

 

Norrtälje Beredskapskommitté

 

Norrtälje tidning tisdagen den 3/10 1944.

Vi påminna återigen om klädinsamlingen och vill då särskilt framhålla att behovet av underkläder, strumpor och skor är mycket stort bland både vuxna och barn. Skänk vad ni kan men helt och rent. Barnen behöva också leksaker. Tänk på de små med någon liten gåva. Många flyktingar sakna även det nödvändigaste ifråga om toalettmedel. En penninginsamling är igångsatt för att hjälpa dem härmed, och alla bidrag mottages tacksamt allt i Ekmans garnbod.

Kommitérande

Vid flera tillfällen fanns denna annons med i Norrtälje tidning.

 

Lottorna vädja om hjälp.

I sitt arbete med utspisning av flyktingarna. Var och en, som har möjlighet att binda sig för hel- eller halvdagstjänstgöring vid förläggningen uppmanas att fortast möjligt anmäla sig hos fru Dahlin i Societetshuset. Vidare har man bett oss framföra, att frukt, i synnerhet äpplen, med varm tacksamhet mottagas vid Societetshuset.

Till de estniska flyktingarna sina hem har de lämnat.

Skall de behöva frysa i vinter?

Nej - Skänk dem kläder och skor.

Bilden är tecknad efter foto i Norrtälje tidning.

Pilt on joonistatud foto järgi, mis ilmus Norrtälje ajalehes.

8. Nära 900 ester till Öregrund i dag

Norrtälje tidning tisdagen den 3/10 1944.

 

I Öregrund har man sedan ett par veckor haft ca 500 estländare förlagda och i dag vid 11-tiden kom det en ny kontingent på inte mindre än närmare 900 flyktingar, därav ca 200 kvinnor. Flyktingarna kommo med en estnisk ångare på ca 1500 ton med utgångspunkt närmast från Finland.

 

Det är naturligtvis omöjligt säger man på lotsstationen, när Norrtälje tidning ringer, att härbärgera denna nya kontingent, t} då skulle det bli flera flyktingar i staden än invånare, och det går inte. Vart de senast anlända esterna komma att föras är ännu inte avgjort.

Stockholm tisdagen den 3/10 1944.

Ett hundratal balter anlände på måndagskvällen och tisdagsmorgonen till Nynäshamn. De kommo i små motorbåtar samt i en segelbåt. En av motorbåtarna hade varit i sjön 4 a 5 dagar, och de ombordvarande varo ganska medtagna vid framkomsten. Sålunda saknades dricksvatten ombord.

 

En liten flicka hade dött, och på segelbåten krävdes också ett människoliv, i det att en man spolades överbord. Flyktingarna hade haft mycket hårt väder med sjögång och regn. De ha inkvarterats i Nynäshamn.

 

Hårda stormar över Ålands hav.

 

Norrtälje tidning tisdagen den 3/10 1944.

 

Skaran av flyktingar i Norrtälje utökades på måndagskvällen med ett 60-tal och flyktingsflottiljen vid Societetsbron fick en förstärkning på inte mindre än sju farkoster, alla små ynkliga båtar, en omständighet som är talande nog i detta sammanhang. Mal tar vilka risker som helst för att komma undan faran österifrån. Flottiljen bogserades till Norrtälje från havsbandet, och så fick polisen ännu en gång och säkerligen inte den sista ordna en kolonn av ruggiga, våta, hemlösa människor för marsch till Societetslokalerna.

 

När vi en stund senare tittade in i Societetslokalerna, så gav överkonstapel Eriksson de nya gästerna vissa förhållningsorder genom en est, som kom för några dagar sedan, en trevlig man som nog varit med om en av de mest strapatsrika färderna över Ålands hav i dessa dagar. Man ligger på halm i Societetslokalerna, och i den gamla matsalen hade redan små idyller utvecklat sig.

 

Här sitter en havande kvinna med något av ett Mona Lisa leende över sitt ansikte och i halmen vid hennes fötter leker en parvel på ett par år. Här finns i denna kontingent många ståtliga män med något av vikingakynne över sina anleten, och man förstår att det varit djupt tvingande skäl som drivit dem från fosterjorden

9. Omkring 3000 flyktingar härbärgerade i Roslagen

208 till Norrtälje på onsdagen.

Norrtälje tidning torsdagen den 5/10 1944.

 

En ny stor kontingent estländska flyktingar anlände till Norrtälje på onsdagseftermiddagen dels med en estnisk skonare, som bogserades av ett av flottans fartyg, dels med en bogserbåt och i småbåtar, som denna hade på släp. Sammanlagt räknade de båda grupperna 208 personer, därav ett stort antal kvinnor och barn. Flyktingarna kommo närmast från Öregrund.

 

Ju större en flyktinggrupp är, ju tristare är åsynen av densamma och det var ett dystert inslag i marknadslivet att se dessa båda kontingenter vandra till sina förläggningslokaler. Ankomsten och vandringen till förläggningarna var ju också ett publiknummer av första ordningen och bortåt 1000 personer voro samlade vid hamn e: när transporterna anlände.

 

Det sägs inte mycket från flyktingarnas sida vid dessa tillfällen. De flesta bara snegla en smula på omgivningen och alla uppträda synnerligen behärskat. Det förekommer aldrig några mera på tagliga utbrott för vad som rör sig inom dem, och man fogar sig villigt i polisens ordningsföreskrifter.

 

De mest tragiskt betonade detaljerna i dessa flyktingkolonner utgöra utan tvivel barnen, och man behöver bara se ett par förskrämda barnaögon i en flyktingkolonn för att hela vidden av barnens lidanden under detta krig ska stå fullt klart för en. När de små byltena bäras upp på kajen, då vibrerar sinnet av protester mot våldet i världen men också av tacksamhet över att våra svenska barn hittills undgått de fasor som millioner småttingar fått utstå under detta krig.

 

Inkvarteringschefen i länet godsägaren Eric Sundgren framhåller att man för närvarande har över 3000 flyktingar i detta område från Öregrund i norr till Bergshamra i söder. Herr Sundgren ger inkvarteringsnämnderna ett varmt erkännande.

 

Lottachefen i Norrtälje fru Behle säger att flyktingarna äro synnerligen hjälpsamma och snälla samt varmt tacksamma. De ha mycket att fråga om: hur länge de ska vara här, vad vi tänker göra med dem och så vidare och vi svara så gott vi kan. Under de senaste dagarna ha flera damer, som inte tillhöra kåren, ställt sig till förfogande i hjälparbetet, och Röda korsets samariter ha gjort en god insats.

10. Kustflottan räddar flyktingar i sjönöd

Norrtälje tidning torsdagen den 12/10 1944.

 

201 flyktingar från Baltikum ha under september i öppen sjö bärgats av jagare ur kustflottan enligt vad som framgår av chefens för kustflottan månadsrapport. Ofta har räddningen kommit i sista stund.

 

Några utdrag ur en rapport från fartygschefen på jagaren Gävle, kommendörkapten B. Thermaenius, efter en patrullering kan tjäna som exempel på de påfrestningar flyktingarna haft att utstå.

 

Den 26/9 kl. 09.00 siktades en 10-12 m lång ruffad motorbåt drivande till synes redlös (vindstyrkan ca 18 m/s, mycket svår sjöhävning). Båten var fullpackad med människor på och under däck, liggande eller sittande de flesta i apatiskt tillstånd. I den mycket grova sjön förelåg synnerlig risk för att motorbåten skulle bliva sönderslagen eller kullvräkt vid bärgningsförsök, vilka dock omedelbart igångsattes med jagaren liggande med aktern mot vind och sjö. Båten som drev tvärs för vinden, togs på jagarens styrbordssida vid första försöket.

 

Raketlina (Sanders apparat) avsköts, varefter genom tecken och tillrop en bogsersladd kunde föras ombord. Denna anbragtes av folket i båten akterut, vilket medförde uppenbar fara för att sittrummet skulle vattenfyllas, då jagaren måste hållas under sakta back. Då motorbåten kraftigt slog mot jagarens sida och plötsligt överhängande risk för att den skulle sänkas förelåg, nödgades jag genom kraftig back göra mig fri. Därvid bröt sjön våldsamt akterifrån in över jagaren.

 

Två flyktingar ramlade härvid i vattnet, varvid den ene kunde bärgas under det att den andra som i förskräckelsen kastade sig över en på relingen kämpande person och därvid tappade taget trots flera försök med frälsarkransar, livvästar, sladdar med pålstek och torpedgafflar icke kunde tagas ombord. Enär vid detta tillfälle ca 40 personer voro kvar i motorbåten bedömde jag riktigare, att söka rädda dessa i första hand och lämna den överbordgångne som drev bort i frälsarkrans med armar och huvud ovan vattnet och synbarligen vid liv, ehuru troligen svårt medtagen.

 

Min avsikt var att sedan bärgningen avslutats söka taga ombord honom, varför utkik hela tiden hölls på hans läge. Samtliga övriga i båten, femtioen personer, varav sexton kvinnor och tio minderåriga barn lyckades även att bärgas, ehuru ytterligare olyckstillbud inträffade. Härvid klämdes en kvinna mellan båt och fartygssida, en annan fick en hjärtattack. Sedan samtliga flyktingar tagits ombord lämnade jag båten, efter noggrann kontroll över att icke någon befann sig kvar samt bärgade den i frälsarkransen flytande mannen. Denne var emellertid livlös.

 

De räddade fingo snarast möjligt varm dryck, torrskaffning m.m. och all den omvårdnad som kunde beredas dem.

11. I storm och sjö räddades balter av flottan ute i Östersjön

Norrtälje tidning torsdagen den 16/11 1944.

 

Segel styrbord tjuge grader. Magne girar så vackert upp mot det lilla nötskalet, som slängs hit och dit i den grova sjön. Det blåser styva tio sekundmeter och vi befinner oss mitt ute i Östersjön, närmare 20 distansminuter nordost Gotska Sandön. Hjälpsamma händer, barkade svenska sjömansnävar, sträcks mot de två kvinnor och ett tiotal män som befinner sig i båten. De hjälps ombord, de gråter, de tror knappast ögon och öron, att det är en svensk jagare.

 

På knagglig tyska som en och annan behärskar, berättar man om fasorna i Estland, om hur just dessa elva kommit samman och fått tag i denna usla båten som var nödtorftigt lappad med plywoodliknande bitar, om de två dygnens seglats i den ökade sjön och hårda blåsten och om känslorna av hopp och fruktan när örlogsfartygets skrov växte över horisonten.

 

Flyktingarna tas om hand på jagaren. Doktorn tittar på dem, en skadad hand förbindes och så bär det ner på trossbotten, där kalops och saftsoppa och smör och bröd serveras och försvinner

i glupande fart. Enda navigeringsmedel en liten kompass som slog fel på trettio grader.

 

Först kommer dimman smygande så följs den av en allt tätare tjocka. Farten sjunker, tyfonen bölar, vi rör oss som i mjölkslöjor. Det är inte längre någon större chans att hitta flera flyktingbåtar. Vi sätter kurs mot svenska fastlandet för att lämna av våra passagerare. Tusentals människor har lyckligt nått svenskt område, tyvärr har kanske lika många funnit döden ute på havet i hård vind och grov sjö.

 

Många har berättat om hur de sett andra båtar gå under, fortsätter en av Magnes officerare. Jag var med och bärgade en halvsjunken båt uppåt Ålands hav. De trodde de varpå väg mot Gotland med hjälp av en liten epa kompass som slog fel på 30 grader. De hade fyra dygn tidigare gett sig iväg från någon plats på estniska kusten tillsammans med flera andra båtar, så blåste det upp och de hade sett ett par båtar gå under. Fler och fler försvann under de fortsatta dagarna och kanske den bärgade båten var den enda som inte hamnade på havets botten. Dimman eller rättare sagt tjockan har ibland lättat, vi har fortsatt mot målet som denna gången är Nynäshamn.

Det blir uppbrott för flyktingarna, som under natten fått husera varmt och bekvämt i ett par för ändamålet iordningställda utrymmen ombord. På stapplande tyska framför en av männen sitt tack och sin glädje över att vara på svensk botten och en av de två kvinnorna, en artonåring kan inte heller gå iland utan att med några enkla ord betyga besättningen sin tacksamhet. Och så gir den lilla karavanen i land. Died sina små bylten och knyten vandrande över landgången och sätter för första gången sin fot på svensk mark.

Lottorna

 

I dagsläget lever vi i fred i Sverige. Vi måste alltid vara be redda på att krig även kan påverka vårt land. Det är därför vi har ett försvar och det är också viktigt att vi har ett antal olika frivilliga försvarsorganisationer. Lottorna är Sveriges största, frivilliga och kvinnliga försvarsorganisation. Lottor bildades redan 1924 och i år har lottorna firat sina 70 år.

 

I Sverige finns 40 000 lottor. Det finns ett Lottaförbund i vart län det vill säga 24 stycken i hela landet. Lottakåren har många olika uppgifter.

 

Jag tog kontakt med lottakåren. Efter flera samtal med olika lottor i Eskilstuna och Stockholm fick jag glädjande till sist ett telefonnummer till Furusunds lottakår.

 

Jag slår numret till Svea Johannesson. Min första fråga efter presentationen är om lottorna i Furusund kommer att hålla någon minnesdag angående flykten som ägde rum från Baltikum för 50 år sedan.

 

Svea Johannesson svarar att ingenting är planerat och berättar därefter att hon var med när lottakåren bildades den 14 april 1944 för 50 år sedan i Furusund. Detta var i samband med de estniska flyktingarnas ankomst till Roslagen.

 

De estniska flyktingarna som kom till Sverige minns och säger a de blev väl omhändertagna. Det var med stor förståelse och mottagandet skedde med vänligt sinne och med öppna armar.

 

Det ska nämnas att utöver lottakåren var det många andra människor och flera olika organisationer som tog emot de baltiska flyktingarna.

 

Svenska regeringen får kritik

 

Svenska regeringen utsattes flera gånger för skarp kritik i samband med de baltiska flyktingarna.

 

Första tillfället var när personal från Sovjets legation tilläts informera i flyktinglägren om på vilka villkor balterna kunde resa hem igen.

 

Utrikesministern under denna tid i Sverige orsakade senare en politisk storm då han i december 1944 betraktade Baltikum som en del av Sovjetunionen.

 

Den största politiska och humanitära upprördheten väckte den

så kallade baltutlämningen som verkställdes den 26 januari 1946. Detta orsakade en massiv proteststorm från den svenska allmänheten. Varje dag under de sista två månaderna innan baltutlämningen verkställdes var de svenska tidningarnas spalter fyllda av händelser från de internerades läger och med flyktingsfrågor och asylrätten.

I slutet av kriget flydde personer ur tyska krigsmakten till Sverige. Bland dessa befann sig 167 balter i tysk uniform som uppgav sig ha tvångsrekryterats. Tyskarna tvingade ester, letter och litauer att strida på tyska sidan. Det kallades frivilligt men i själva verket blev alla inkallade med en mobiliseringsorder. Den som inte följde denna mobiliseringsorder blev arresterad och dömdes till straffarbete eller koncentrationsläger i Tyskland. Detta var villkoren för att överleva.

 

Sovjet hävdade att de i egenskap av militär personal var att betrakta som krigsfångar och krävde att de skulle utlämnas. Efter flera månaders förhalning föll regeringen undan och verkställde utlänningen. Den kände och stora författaren Vilhelm Moberg var en av många som protesterade. Han skrev bl.a.  För dessa människor måste asylrätten gälla om den någonsin i något land mer ska gälla.

 

I samband med baltutlämningen blev oron mycket stor bland alla civila balter. Skulle även de civila lämnas ut? Under 1945-48 lämnade flera tusen balter Sverige och begav sig till säkrare länder som till exempel England, USA, Kanada och Australien. På femtiotalets början fortsatte spridningen och bara till Toronto i Kanada kom 5000 ester från Sverige.

En bild från baltutlämningen på Rinkabyfältet.