Slutord

 

Du som har läst detta har fått ta del av den stora flykten över Östersjön. Alla de som lämnade sitt fädernesland Estland hade en stor längtan att kunna återvända. Det var bara ett mycket litet antal av alla de tusentals esterna som frivilligt återvände. Alla andra blev utspridda på många platser runt om i världen. Det tända ljuset samlar tankar, känslor och förståelse för alla dem som blivit berövade sina liv och sin frihet. Ljusets runda värmering symboliserar esternas spridning och evig sammanhållning runt om i världen.


Tacksamheten är mycket stor där asyl har beviljats.

Året 1991 blev Estland åter självständig stat. Alla hoppas att detta får bestå.


Den 23/9, 24/9 och 25/9 kan bli dagar när vi tillsammans tänder ljus runt om i världen. Då vi tänker på dem som var med på den tvåmastade segelskonaren "Luise".

 

Det tända ljuset gäller också för den stora flykten från Baltikum som ägde rum under hösten 1944 i september och oktober.

 

Vi ska även minnas alla som inte nådde fram till friheten och blev berövade sina liv och baltutlämningens tragedi som ägde rum den 26/1 1946.





Dikten om Luises flykt


Varje dag och stund är svår

vi fäller mången ögontår


Kriget tycks aldrig ta slut

ingenting blir som förut


Vi flyr från Laugu strand

en kär del av vårt land


Vi far från vår älskade jord

skeppet Luise styr mot nord


Vi lämnar ödet i kaptenens hand

för att knyta nya frihetsband


Att fly händer inte var gång

för oss blev resan lång


Vi på öppna havet småbåtar såg

som försvann i havets stora våg


Skeppet Luise tar in vatten

vi är i nöd hela natten


Allt högre i skeppet vattnet når

tungt att pumpa, händer fulla av sår


Skeppet lättar i all hast

överbord kastas allehanda last


Havets vindar stormar hårt

vi ber för kära livet vårt


En u-båt efter oss följer

alla rädda för vad där sig döljer


Kaptenen lagar hålet som sabotage var

de skyldiga ingen respekt för liv har


Kaptenen har gjort sig illa

kommer skadan att stilla


Ett skepp söker med strålkastares blick

i panik en eldsignal vi släcka fick


Styrning och segel ur funktion

vi undrar över skeppets position


Vi ser fiskmåsar, land är nära

att höra vi är på Åland, en ära


Åland med Sverige kontakt tar

meddelar: 4 sjuka som illa far


På Åland vi till hjälp en lots får

mot kvällen svensk hamn vi når


Vi kom först till Furusund

varje ögonblick en evig stund


Vi tas emot av mänskliga goda händer

vi är i Sverige, ett av många länder


Nu friheten vi ser fram emot

och i ett nytt land slå rot


Vi har klarat krigets hemska tid

och kan andas ut i glädjande frid


Trasiga själar har vi kvar

och får leva med dessa alla dagar


Asyl beviljades för oss i Sveriges land

vi ester tackar och sträcker ut var sin hand


Mati Nõmm


 

Aiboland/Spithamn

 
Galeasen Hoppet är byggd i byn Spithamn på Estlands nordvästligaste udde åren 1925-27 under den första estniska republikens tid. Den tvåmastade skutan registrerades 1928 i Hapsal och seglade i november med sin första last med potatis från Hapsalområdet till Kornhamnstorg i Gamla stan, Stockholm.

•Längd: 20 m Bredd: 6,10 m

•Djup: 2,30 m

•Bruttoton: 58 ton

  1. Båtmästare: Mattias Schönberg, Spithamn Nibonda


Skutan Hoppet – en saga som blev sann

Hoppet är det sista estlandssvenska bygget från Spithamn. Nu är hon totalförnyad och det finns inga delar kvar från det ursprungliga fartyget. Hon sjösattes under högtidliga former 2010-07-10

Hoppet är med på Small Ships Race 2010

LOVISA. Lördag och söndag 17-18 juli kan skutan Hoppet beskådas vid Skeppsbron under Small Ships Race. I fredags bogserades hon från Valkom in till staden. Kolla ÖN:s videoklipp och bild här.

Uppdaterat17/07/2010 - 10:12Publicerad17/07/2010 - 10:04




Hoppet har vinterhamn i Tallinn