soela

På 1800-talet nertecknades av Carl Friedrich Wilhelm Russwurmi ( Sagen aus Hapsal, d. Wiek, Ösel u. Runö ) att de estlandsvensskar som bodde i Soela kallade byn Söäl vilket var deras namn på säl. Esterna kom att ge byn namnet Soela. Soelaväin alternativt Hiiuväin heter sundet mellan Dagö och Ösel. Så på ursprunglig svenska skulle det vara Sälsundet.

När innevånarna i början av 1810-20-talet gavs efternamn kom de som bodde på gården Soela att få efternamnet Hiuwein, sedan 1930-talet förestniskat till Hiiuväin.

Soela hade en fiskehamn och var ett centrum för fiskerinäringen. På 1930-talet var det goda fångster i sundet. Mycket fisk saltades in för att senare saluföras i Tallinn.

Mihkel Hiiovän berättar i en tidningsartikel i ” Maa Hääl 1936.11.20” fån Loksa där han snart har lastat av sista båtfärden med ved, och att sen ska han hem och sätta igång och fiska.

Soela Hiiuväin

Soela talu. See on koht, kus sündis ka Mihkel Hiiuväina vanaisa, Tõnis Hiiuväin (3.jan.).

Selle talu kodanikele anti 1811-1826 aastatel perekonnanimeks Hiuwäin. Esimene fotol on Soela talu ait 1929a. fotograaf Gustav Ränk. Teise foto tegin mina 2014a ja fotol on seesama ait.

Selle talu inimesed põgenesid samuti 1944a. Luisega Rootsi ja sealt edasi Kanadasse.

Mihkel Hiiuväns farfar Tõnis Hiiuväin föddes (3.jan.1817) De boende på gården. Soela gavs 1811 - 1829 familjenamnet Hiuwäin (Dagösund). Fotograf 1929 var Gustaf Ränk, och till färgbilden 2014 Marek Hiiuväin. Gården Soelas innevånare flydde med Luise till Sverige och vidare till Kanada. Halva gårdshuset på Soela finns kvar.

Livet vid havet var farofyllt. I februari 1939 bröts isen upp i Sälsunet (Soela väin) och personer på fiske eller färd mellan öarna hamnade i nöd. Båten Luise i hamn krossas senare av isen.

Uus Eesti 7/2-1939

Iskrossning i hamnen i Soela. Utan motstycke

Telefonkablarna brast. - Tre män som riskerar att drunkna. - Enastående

hög vattennivå i Soela sundet.

Den västliga vinden med 6-7 punkter som började blåsa på torsdagen rörde is i Soela sundet mellan Ösel och Dagö. Stark istrycket förstörde norra kusten av Ösel.

På Soela gamla hamnbro från rysktiden och som fortfarande användes av lokala fiskare lades stora järnstenar på bron för att hålla den kvar. Både den och bron till Soela räddningsstation bröts dock i bitar av isen. Räddningsstationens bro reparerades omedelbart, eftersom räddningsstationens hjälp ofta behövs under islossningen. Isrörelsen bröt också telefonkablar i Soela-sundet, med vilka telefonanslutningar till Dagö och Ösel avbröts. Skadorna på telefonnätet stiger till 500 kronor. Befälhavaren tror att felet inte kan åtgärdas på några veckor.

Som ett resultat av isrörelsen vid Soel riskerade tre män på isen att drunkna i sundet:

Kusti Kallas, från Dagö. Mihkel Hiiuväin, från Leisi, och någon från Rõõmus på fastlandet. Männen hade börjat sin resa från Dagö till Ösel med isjakt och kom till mitten av sundet, isen började bryta upp. Männen hamnade snart på olika isflak. Besättningsmedlemmarna på räddningsstationen Soela ingrep. Inspektör A. Porf rusade till räddningsbåten med fyra män och gav sig ut till sjöss. Efter två timmars arbete hade det räddat alla.

Männen har längre ut på isen sett två hästar med människor, men de kunde inte komma nära dem. Eftersom det var stor oro över deras öde, berättade A. Toom, befälhavaren för räddningsstationerna, kustens äldste på Ösels norra kust en order att mannarna ska vara i tjänst vid havet till förmån för att de i nöd kunna ge snabb hjälp.

I Stora sundet skapade vinden en enastående hög vattennivå.

Stora sprickor har bildats i isen, men den nuvarande vinden tillåter inte isen att fly. Igår levererades posten och passagerarna över sundet av hästar, men om de nuvarande väderförhållandena avbröts överföringen av varor och bagage till mellan öarna och fastlandet.

Soela moderna småbåtshamn.

Utsikt från Soela mot Dagö

Soela gamla fästning (lämningar efter en äldre befästning)

Soela ängar som växer igen.(1973)

Soela, utsikt mot Lauguviken. Bilder Riksarkivet.

Eesti keeles

Fram till slutet av svensktiden i Livland, dit Ösel räknades, var det svenska inslaget på Ösel märkbart. Det var främst kring Ösels kustlinjen i väster och på Sorvehalvön där svenskarna var bosatta. Några namn talar om platser som varit svenskarnas boplatser. Soela Lauguviken och kusten mot Dagö var svensktrakter. Efter 1700-talet har de kvarvarande svenskarna blandats ut med majoritetsbefolkningen. Så var det även kring de trakter Mihkel Hiiuväin bodde. Spår av svenskarna märks i svenska efternamn som altjämn lever i Estland.

Loksa hamn.

Kaptener som utbildar sina döttrar för sjön

Marianne lastad med stockar på väg till tegelbruket i Loksa öster om Tallinn.

Livegenskapen Ryssland

av: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare

Den 19 februari 1861 upphävdes livegenskapen i Ryssland av tsar Alexander II. Han ansåg att ”Det är bättre att börja avskaffa livegenskapen ovanifrån än att vänta tills den avskaffar sig själv underifrån”.

I början av 1800-talet var majoriteten av Rysslands befolkning livegna bönder. Bönderna som brukade jorden var helt beroende av sina herrar, godsägarna. Livegenskapen skilde sig inte mycket från slaveriet i de amerikanska sydstaterna. En godsägare kunde döma en bonde till spöstraff och straffarbete och när han sålde sin jord följde bönderna med på köpet.

När livegenskapen upphävdes fick 47 miljoner bönder personlig frihet och en liten jordlott, som i regel var för liten för att ge dem en hygglig bärgning.

Den ryskortodoxa kyrkan, med tsarens som välgörare, idkade kraftig mission på Ösel. Här annonseras1894 för den välsignade katekesen med förklaringar av F.W. Ederberg, lärare i Kaarma (Karmel) södra Dagö.

Berättelser/ Lood

Addito extensio

Leisi lottakår 1927