ANN HAR UTVECKLATS FRÅN SKRÄCKSLAGEN TVÅÅRING PÅ FLYKT TILL ÖPPEN  LIVSBEJAKANDE KVINNA

Hon flydde i storm över Östersjön

Överfarten från Estland i september 1944, mitt under brinnande krig  skedde i en fiskebåt som bara till hälften var täckt av kapell.  Jag var knappt två år och satt förskrämd längst in i båten. Jag varken talade, åt, drack eller gjorde mina toalettbehov under de fyra dygn som resan varade. Jag var skräckslagen. Jag bara satt och kramade min gossehund, det enda jag hade med mig."

Detta berättar Ann Rost som sedan dess har bott i Sverige. Hon är en av de miljontals människor vars livsöde brutalt förändrades under andra världskriget. I dag är hon en ”vanlig” svensk och ingen skulle väl tänkt att hennes öde skulle vara intressantare än någon

annans. Och det är det kanske inte heller, vi har alla en spännande historia att berätta, om än inte med en så dramatisk start som Anns. Här är berättelsen om hennes spännande liv.

Dramatisk flykt via Åland

Anns liv började med att hennes mamma fick vandra en mil mitt i smällkalla natten för att komma till BB i Tallinn. Lyckligtvis var det inget bombande den natten så hon behövde inte gömma sig i kylan utan kunde fortsätta att gå och på det sättet hålla värmen. Ann kom till världen och hann bli nästan två år innan det var dags att fly.

Resan över Östersjön bjöd på storm, båtens motor havererade och

de hamnade på Åland. Ålänningarna var mycket motiverade att hjälpa till att laga båten så att de slapp hantera det jätteproblem som det innebar att ta emot 14 estniska flyktingar. Så kunde de efter fyra dygn, förhållandevis oskadda, i stället landa i svenska ”Roslagens famn”. Intill dem drev en annan båt iland med en fullständigt apatisk man, vars fru spolats överbord. Så Ann och hennes reskamrater var ändå lyckligt lottade. De blev väl mottagna av bland annat svenska lottor och placerade på ett flyktingläger i Småland. För Ann släppte skräcken och hon minns denna tid som lycklig.

Varmt välkomnande

Här fanns andra barn och god mat. Hon fick kläder och blev lite av en kelgris för lottorna. Anns problem var inte att de bodde många i rummet utan att halmmadrasserna prasslade så hemskt. Snart hittade lottorna ett hem åt lilla kramiga Ann. Det var hos skräddarmästare Andersson i Djursholm. Hennes mamma ”fick också följa med”. Detta blev nästa underbara upplevelse för Ann. Ett stort, generöst, bullrande hem med mycket folk och skrädderi på övervåningen. Och vägg i vägg med ett missionskapell.

Här grundlades Anns varma känsla för Missionskyrkan. ”Spring in och lek i kyrkan” kunde de säga. Familjen Andersson hade en gudstro för vardagsbruk, som inte uteslöt barnens behov. Fast hon minns att pastorn inte gillade när de sjöng ”pumpa läns” efter varje strof av ”Jesus älskar alla barnen...”. Men Ann älskade Jesus, inte minst i form av en Jesusfigur i kapellet som bockade så vackert när man gav honom en peng.

Då doktorn på förmiddagen hade tittat till tant Andersson som hela

tiden låg sjuk på övervåningen, brukade Ann duka en bricka med en leksaksservis och ”bjuda på kaffe”. Det var fina stunder hos snälla tant Andersson.

Anns mamma fick tjäna som hembiträde i huset. Hon insåg att språket måste vara första prioritet för att kunna fungera och försörja sig i det nya landet, så svenska lärde hon sig på rekordfart. Ändå grät hon flera dagar när de året efter ankomsten till Sverige, gratulerade henne för att det blivit fred, hon insåg då att det inte fanns någon återvändo, nu var hon fast i Sverige.

Likt många ester som kom till Sverige, var hon driftig och ambitiös. Det fanns på den tiden inte mycket hjälp att vänta utan man var hänvisad till att försörja sig själv. En dag stegade hon följaktligen rakt upp till generaldirektör Svartling på General-poststyrelsen och bad att få ett jobb. Han anställde henne och hon och Ann kunde flytta till egen lägenhet. Hon blev Posten trogen till sin pensionering.

Utan pappa

Men var fanns Anns pappa i allt detta? Föräldrarna kom ifrån varandra vid flykten och han hamnade i Tyskland, där han träffade en ny kvinna i ett flyktingläger. När Anns mamma genom Röda korsets försorg till slut lyckades hitta sin man, ville han inte återvända till sin fru. Krig sliter hårt i relationer. Pappan kom till Sverige och ville ha ut skilsmässa. Det blev mycket moraliserande över faderns agerande, inte minst från prästen som på den tiden hade lagens uppdrag att medla i skilsmässan. Men Ann kunde samtidigt förstå sin far som hon var mycket lik. Pappan stannade i Sverige för att bygga upp livet med sin nya kvinna.

Hittar nya vägar

Anns mamma ville aldrig gifta om sig, mor och dotter levde själva. Ann blev det viktigaste för mamman under hela livet. Hon fick åka på kollo, lära sig spela piano, gå på Konstfack för att lära sig teckna och på balettskola för att lära sig dansa. Speciellt dansen var helt fel för Ann, som var storväxt och kände sig osmidig. Först när mamma kom med chokladask till balettfröken uppdagades det att Ann för det mesta skolkat från baletten. Ann har inte bara haft framgångar, redan 1985 blev hon sjukpensionerad på grund av skador i ryggens kotpelare. Hon kan gå med kryckor men är i praktiken hänvisad till sin rullstol för att kunna fungera i samhället.

Ann lägger sig dock inte ner i bitterhet, hon hittar nya vägar. Hon ser sin sjukpensionering som en möjlighet att ägna sig åt stimulerande ideellt arbete. Hon ger mycket tid åt Brottsofferjouren och åt Svenska Missionskyrkan, som hon älskar sedan tiden hos skräddarmästare Andersson. I Sociala Missionens grupp ”Tusenskönorna” känner Ann att hon har ett värdefullt forum för samtal. För att ge och ta. Hon får. Och hon känner att hon också har något att ge bland alla tusenskönor med intressanta historier att berätta. Människors livshistorier är ofta spännande att lyssna till.

Tusenskönorna är en fantastisk grupp där man kan bearbeta sina historier och där man kan vända det jobbiga till värdefull och konstruktiv livserfarenhet.

ANDERS TIGER

Tusenskönorna – en stödgrupp för daglediga kvinnor. God gemenskap

med program, fika och många glada skratt.

Sociala Missionen

Högbergsgatan 31 A, 116 20 Stockholm

Tel: 08-556 023 00

Fax: 08-556 023 29

info@socialamissionen.se

www.socialamissionen.se

PlusGirot  90 09 35-8

<<Åter