Bronssoldaten
Ur boken Sovjetestland 1985
Till minne av de sovjettrupper som tillsammans med en estnisk skyttepluton ”befriade” Tallinn 1944. En av de ockupatmobiliserade estniska soldaterna anses vara modell.
För ett system som ockuperar ett annat land kan det givetvis, men stridande mot internationell rätt, uttryckas som befrielse. För en femtedel av esterna som flydde kunde det enbart uttryckas med skräck.
Tidigare år har oroligheter den 9 maj förekommit vid bronssoldaten. Detta var en anledning till att statyn flyttades.
Den okände Soldaten 1941 - 1945
Historien om bronssoldaten
Den estniska OS-guldmedaljören Kristjan Palusalu (1908-1987) anses ha stått modell för bronsstatyn i Tallinn. Bland esterna var historien om hjältestatyn en folklig skröna. Skulptören Enn Roos medgav aldrig att han använt en avhoppare som förebild för statyn utan angav diffust att "en lokal snickare" stod modell. Bronsstatyns anletsdrag och kroppsform påminner starkt om Palusalu. Statyn avtäcktes under sovjetockupationen år 1947.
Under andra världskriget hoppade Brottaren Palusalu av från röda armén till den finländska sidan. Finländarna kände genast igen OS-hjälten. Efter fredsslutet blev Palusalu liksom andra motstånds-män utvisad från Finland till Sovjetunionen. Han blev senare deporterad till Sibirien. Kristjan Palusalu frigavs först på 1960-talet under Nikita Chrusjtjovs tid.
Palusalu mätte 184 cm och vägde 100 kg när han i Berlin 1936 vann OS-guld i grekiskromersk brottning. Han var tolvfaldig estnisk mästare.
Aili Jõgi berättar sin historia om föregångaren till bronssoldaten
Snart 76-åriga Aili Jögi vet hur det känns att leva under och bekämpa förtryck. Knappt 15 år gammal sprängde hon och en klasskamrat Ageeda Paavel det krigsmonument i Tallinn som föregick den omtvistade bronsstatyn. Straffet för hennes frihetskamp blev arbetsläger och 25 år i exil.
Estland var ockuperat av Sovjetunionen
Rysslands Röst hade ett inlägg den 14 maj som är en krönika av en Jurij Pospelov.
Krönikan har rubriken ”Ockupationen som aldrig fanns”.
Jurij Pospelov hävdar med en papegojas envishet att Estland aldrig var ockuperat.
” Nu till den så kallade ockupationen. Denna term kan absolut inte användas i detta sammanhang eftersom Estland och Sovjetunionen aldrig har krigat mot varandra. Det var ett avtal som blev orsaken till att sovjetiska trupper tågade in i landet år 1940 – ett avtal som Estlands dåvarande ledning inte hade något emot.
Fyra år senare, 1944, befriade Röda armén en delrepublik i Sovjetunionen. Efter andra världskriget levde Estland ett vanligt liv, som alla de övriga sovjetrepublikerna.”
Ett avtal som Estlands dåvarande ledning inte hade något emot? Ockupationen var en del av Sovjetunionens avtal med Nazi-Tyskland 1939. Pakten som bär de båda utrikesministrarna Molotov och Ribbentrops namn. Von Ribbentrop som sedan dömdes och avrättades efter kriget som krigsförbrytare.
Estlands ledare Konstantin Päts hade 1939-40 varit tvungen att stegvis ge upp Estlands självständighet. Päts torterades och fängslades i juli 1940 och dog på mentalsjukhus 1956. En manipulerad folkomröstning genomförde 1940 och Estland beslutade sig att ansluta sig till Sovjetunionen som en sovjetisk republik.
Här är problemet i relationen mellan Estland och Ryssland. Att Ryssland försvarar Sovjetunionens brott. För ett brott var det att ockupera de tre baltiska länderna.
Varför gör man det? Man behöver ju faktiskt inte göra det. För det finns ingen anledning att anklaga dagens Ryssland för Sovjetunionens brott lika lite som Tyskland för nazismens brott. Men varför försvaras ändå Sovjetunionen?
Därför tror Putin att ester är fascister
Upploppen som organiserats av den Putintrogna ungdomsrörelsen vid Estlands ambassad i Moskva skedde med den ryska regimens goda minne.
Det vi ser är vanmäktig ilska över att det sovjetiska imperiet bröt samman gå ut över de som många ryssar upplever som gärningsmännen, de estniska "fascisterna".
Men det vore bättre om Ryssland lärde av Tyskland och tar på sig ansvaret för dess brott mot mänskligheten.
Det skriver KRISTIAN GERNER, professor i historia.
Estland ombegravde sovjetsoldater
Det sovjetiska monumentet är åter rest i Tallinn på Kaitseväe kalmistule. Åtta sovjetiska soldater från andra världskriget jordfästes soldaterna på nytt den 3 juni 2007 under militära hedersbetygelser på den krigskyrkogård till vilken bronssoldaten flyttats. Ortodoxa och protestantiska präster ledde ceremonin, där även försvarsminister deltog. Det var kvarlevor av tolv soldater som grävdes upp i närheten av bronssoldatens ursprungliga plats. Tre har överlämnats till släktingar utomlands. En av soldaterna har spårats till Ukraina.
Rysslands diplomater var inbjudna utan att närvara. I uttalandet från Rysslands ambassad betecknas flytten och ombegravningen som något oacceptabelt åtföljt av ett försök att skriva om historien.
Vid den första sovjetiska ockupationen 1939 till 1942 sprängdes alla i Estland uppförda frihetsmonument över första världskriget och freden i Tartu 1919. Estland åter ockuperades 1944 och återvann sin självständighet från Sovjetunionen 1991.
Nu är ett av sovjettidens ockupations monument åter rest i det fria Estland.
Två timmar efter den officiella ombegravningen anordnade metropoliten av Moskva och Rysslands Tallinn ambassad en ceremoni. I de ryskspråkiga radiosändningarna uppmanade befolkningen att inte gå på den gemensamma kyrkliga ombegravningen utan att de skulle komma till den ceremoni som anordnades av ambassaden.
Frågan är, varför kunde de inte delta under en officiell ceremoni?
Miljömagasinet nr 28 2007 Har en märklig artikel Naturgas - ett nytt kallt Krig? med klart uttalad politisk historierevisionism där Bronssoldaten dras in i ett kallt krig om rysk naturgas. Det är obegripligt hur ett litet självständigt land som Estland som två gånger ockuperas av sovjet unionen skulle vara boven och nazismens medlöpare. I artikeln anklagas tvångsmobiliserade balter för folkmorden i sovjet där minst 30 miljoner (möjligen fler) människor dödades.
Det är helt klarlagt att sovjet både var offer och bödel. Hälften av offren kan tillskrivas kriget och den andra hälften till Salins inhemska terror fram till 1953. Ett icke omstritt fakta är förintelse av den egna befolkningen som accelererade i mitten av 30-talet, långt före andra världskriget, företagare och bönder, dödades av den egna kommunistiska regimen.
Den sovjetiska ockupationen innebar politiskt förtryck. I områden som sovjet ockuperade begicks stora folkmord särskilt i Polen. Från Estland massdeporterades människor till Sibiriens arbetsläger i boskapsvagnar. Hela befolkningen på en knapp miljon minskade efter sovjets intåg och utrensningar med 200.000 personer. För letterna hade sovjet utarbetat planer på att eliminera hela befolkningsgruppen. När det gäller Estlands judiska befolkning uppger, Dr Efraim Zurof vid Simon Wiesenthal Centret i Jerusalem att av ursprungligt 4500 församlingsmedlemmar förintades 1000 av dem.
Molotov-Ribbentrop-pakten mellan Nazi-Tyskland och Sovjetunionen från den 23 augusti 1939 delade upp länder i Tyska och i sovjetiska intressesfärer. Estland, Lettland, Litauen, Finland och Polen bad aldrig Hitler och Stalin om att få bli en del av Sovjet eller Tyskland. Politisk historierevisionism har flera ansikten. Det är tragiskt att små ockuperade folk så okunnigt anklagas och används i storpolitiken genom användande av politisk historierevisionism. Uppgiften att skriva om historien för att bättre passa Kreml inleddes omedelbart efter Putins makttillträde. En första Återinförandet av Stalins nationalhymn är en varningssignal. Sedan dess har utvecklingen accelererat. Till en början märktes effekterna enbart på lägre nivåer: de statskontrollerade tv-kanalerna och framför allt i bokproduktionen. Den senare fylldes alltmer av av litteratur som hyllade stalintiden och avsiktligt förteg de mörkaste sidorna av Sovjetunionens historia, ja rentav framställde massutrensningarna som någonting i och för sig beklagligt, men nödvändigt och nyttigt; naturligtvis ett ont, men trots allt bättre än det som hade kunnat inträffa om dessa åtgärder inte vidtagits. Historien förklaras med att Stalin inte utrotat alla dessa oskyldiga människor av blodtörst eller makthunger, utan för ett högre syfte, för Ryssland bästa. Visserligen uppmanar Putin till att inte glömma ”år trettiosju”, som är en förskönande benämning på ”Den stora terrorn”, men samtidigt finns det inte en enda statlig myndighet eller organisation, inte en enda högre statstjänsteman som i någon form har gjort en ansats att högtidlighålla det bittra jubileum som inföll 2007.
Ryssland måste erkänna Sovjetunionens och kommunismens historiska brott mot mänskligheten och inte försköna i nytryckta skolböcker. Det måste sägas tydligt att Sovjetunionen förde krig mot Nazityskland inte för att befria andra folk utan för att försvara sig mot det tyska anfallet 1941, ett anfall från en stat som fram till dess varit Sovjetunionens bundsförvant. Det är tragiskt att Miljömagasinet faller in i Putins historierevisionism.
Tallinn får synagoga efter 63 år
2007-06-05
En synagoga i form av en halv cylinder på järnpelare öppnas i Estlands huvudstad Tallinn. "Tallinn var EU:s sista huvudstad utan synagoga, vilket krävs för en fullt fungerande judisk gemenskap", säger chefsrabbinen Shmuel Kot i ett uttalande. Synagogan som byggts tack vare inhemska och utländska donationer invigdes den 16 maj 2007. Den tidigare förstördes av sovjetiskt stridsflyg 1944.
Rysk - Tysk gasledning!!!
Ännu en Rysk-Tysk pakt sluts över Östersjöstaternas huvud!!
Projekt Nord Streams-naturgasledning drivs av ryska- och tyska gasbolag. De kommer att spränga och gräva på Östersjöns botten. Ledningen kommer att gå 1200 km längs hela Östersjön från Nord till Söder. Miljökonsekvenser av detta projekt väcker stor oro för Östersjön.
P.g.a. av tidigare oansvariga människors handlingar har Östersjön blivit en gigantisk gravplats för kemiskt avfall. På dess botten finns det döds zoner där koncentrationen är så stor att inte någon levande organism överlever där. Det är att notera att hundratals tusen ton kemiska vapen är utspridda över hela Östersjöns botten. Ryska och Tyska experter har angett att det inte är möjligt att ta bort de kemiska vapen resterna utan att ”väcka” dem.
Bygget av gasledningens kommer att väcka den sovande draken. De kemiskt vapnen är senapsgas, tabun, fosgen som användes för att skada hälsa och förstöra allt levande. Därtill kommer alla andra material som ligger på botten: bly, fosfor, kvicksilver, kadmium att röras upp vid bygget. Det är svårt att mäta alla dessa ämnens skador på Östersjöns ekologi, strandens djur, växter och på människor när de genom själva näringskedja nås av föroreningarna.
Vi kräver att de 85 miljoner som bor runt Östersjön ska få ett säkert och rent hav även i framtiden.
Stöd opinionen och sänd din underskrift till den Europeiska Unionens myndigheter: Europa Parlamentet, Europa Kommissionen och till EUs ordförande land tillsammans med organisationernas vädjan och önskemål att organisera en självständig utredning av gasledningens effekter på miljön.
Använd länken nedan för att skriva under det Lettiska uppropet.
Varför bygga gasledningen på svenska vatten? Jo självklart om en olycka händer vem är det då som får kostnaderna? Jo Sverige! Bolaget har uttalat att Sverige har en så bra organisation, alldeles gratis för dem.
Turerna kring bronssoldaten tar sig nya former. Inför Röda arméns segerdag 9 maj 2009 så målades statyn i guld!
Frågan blir en parallell till huliganismen i det svenska konstskolan i Stockholm. Vad är konst och vad är förstörelse. Polisen i Tallinn betraktade tilltaget som skadegörelse.
Ageeda Paavel blev lärare efter lägervistelsen och berättar om sitt liv.
Det monument hon och Aili Jõgi sprängde var en pyramid i trä målad med röd och blå färg. Straffet blev 25 + 5 år i Gulag.
