Communism and Crimes against Humanity in the Baltic states

 
  Folkmord i kommunismens namn.


A Report to the Jarl Hjalmarson Foundation seminar on April 13, 1999

By Andres Küng April 1999



    1. Contents

    2. Introduction

    3. 1. Communist crimes against peace in the Baltic states

    4. 2. The time of genocide

    5. 3. Autodafès and cultural murder

    6. 4. Faith and persecution

    7. 5. The economy - a giant on feet of clay

    8. 6. Pollution Conclusion
      The world’s responsibility
      Swedish Communists and the Baltic states
      Communist theory and practice
      The social democrats and the Baltic states
      What can we learn?
      Footnotes
       

  1. Texten på svenska


Back to 1944>>




See discussions, stats, and author profiles for this publication at: https://www.researchgate.net/publication/231804069


Soviet Genocide? Communist Mass Deportations in the Baltic States and International Law


Article  in Leiden Journal of International Law · December 2001


DOI: 10.1017/S0922156501000371


Abstract

The present article deals with international law problems that have arisen in the process of legal clarification of the state crimes committed during the Soviet occupation in the three Baltic states. Following the restoration of their independence in 1991, the Baltic states have sought to establish the historical truth about the mass crimes committed during the Nazi and Soviet occupations – Estonia's International History Commission recently published its first report which is analyzed in this article. Moreover, the courts in the Baltic states have convicted deporters of 1941 and 1949 for crimes against humanity and/or genocide. By discussing different definitions of ‘genocide,’ the author attempts to answer the question whether the general context of the Stalinist mass repressions in the Baltic states permits to qualify the occupant's policy as ‘genocide.’


Soviet Genocide? Communist Mass Deportations in the Baltic States and International Law (PDF Download Available). Available from: https://www.researchgate.net/publication/231804069_Soviet_Genocide_Communist_Mass_Deportations_in_the_Baltic_States_and_International_Law [accessed Mar 01 2018].

Lauri lksoo

University of Tartu



29 PUBLICATIONS   72 CITATIONS 


Rapporten som PDF 



Den BALTISKA 14 JUNI-KOMMITTÉN gav 1949 ut boken

”Lidandets väg”.

Boken handlar om folkmordet helt nära Sverige mindre än 30 mil bortom Östersjön utfört av en regim som dels var i förbund med nazisterna i Tyskland och dels i allians med segrarmakterna i andra världskriget, det kommunistiska Sovjetunionen.

Inledning BALTERNAS LIDANDES VÄG.

  De anklagelser som dessa sidor innehålla, äro grundade

på ovedersägliga fakta: skriftliga dokument, muntliga vittnesbörd, fotografier från slavlägren i Baltikum och Ryssland etc. Allt är för övrigt sådant som Västerlandet redan känner till och fått bestyrkt dels genom undkomna balters sönderpiskade ryggar, dels genom vittnesbörd av människor, tillhörande andra nationaliteter, som lyckats rädda sig undan den brutala ryska ockupationen.

Om det vare möjligt för läsaren att med egna ögon få se, hur det idag ser ut i de en gång fria och oavhängiga baltiska staterna, skulle han Ja allt som här säges, bestyrkt.

Vi som lyckats bevara var frihet, göra oss till tolk för hundratusentals deporterade balter, som lidit och alltjämt lida i slavarbetslägren, och vädja till Västerlandets demokrater att icke lämna de baltiska folken åt sitt öde - vilket skulle betyda deras fullständiga förintelse. Vi vädja till Västerns folk att undersöka och avslöja vad som skett i Baltikum. Vi tro icke, att någon västerländsk nation för sin egen frids och sin egen bekvämlighets skull vill förtiga eller se bort ifrån vad som övergatt de tre baltiska nationerna.

Stockholm i juni 1949.

Baltiska 14 juni-Kommittén.


Vad som efter 1991 framkommit ur de sovjetiska arkiven har visats sig vara värre än någon kunnat föreställa sig och har med skrämmande dokumentation beskrivits.

Boken finns här i original Lidandets väg. pdf PDF 917K

 

Varför flydde människor över ett stormigt och kallt hav till Sverige? Förklaringen ligger i det sätt den sovjetiska diktaturen behandlade befolkningen.

Natten till den 23 augusti 1939 slöts i Moskva ett avtal mellan Sovjetunionen och Tyskland, den så kalla-de Molotov-Ribbentroppakten. Avtalet 1939 mellan Sovjetunionen och Tyskland, gav Finland och baltiska staterna  till Sovjetunionen. Detta utnyttjade Sovjetunionen till att framtvinga  avtal om att stationera trupper på deras mark. Finland vägrade och det ledde för deras del till krig. 

Estland tvingades den 28 september underteckna en så kallad ömsesidig biståndspakt, som gav Sovjetunionen rätt till militärbaser i landet. Under  oktober 1939 tågade 25 000 sovjetmilitärer in i Estland.  Den 17 juni 1940 tågade ytterligare 90 000 sovjetmilitärer in i Estland och besatte de större städer. Därmed påbörjades en process som på två månader skulle förvandla Estland från en självständig stat till en rådsrepublik i Sovjetunionen.

1940 tillsattes  en sovjetvänlig regering. Den 5 juli förklarades att val skulle hållas till riksdagen. I valet den 14/15 juli tilläts  endast vänstersocialister och kommunister att  kandididera.

Den nya riksdagen sammanträdde den 21 juli och förklarade Estland som socialistisk rådsrepublik. Följande dag ansöktes om medlemskap i Sovjetunionen. Genast påbörjades utrensningar. Höga statstjänstemän, domare och militärer avsattes och deporterades i vissa fall.

Det  planerades emellertid för en mer radikal utrensning av  dem som ansågs vara motståndare till den nya ordningen. Beslutet fattades av Sovjetunionens kommunistpartis centralkommitté och Sovjetunionens folkkommissariats råd i början av maj 1941 med den gemensamma benämningen ”Medel för att rensa Litauens, Lettlands och Estlands rådsrepubliker från sovjetfientliga och socialt farliga element”.

Till de som skulle rensas ut i Estland hörde i första hand politiker, högre tjänstemän, militärer, medlemmar i hemvärnet, poliser, företagare och markägare. De skulle arresteras och ställas inför rätta och deras familjer skulle deporteras. Listor gjordes upp på länsnivå av säkerhetspolisen och kommunistpartiet. Över 90 procent av de arresterade avrättades eller avled i straffarbetsläger.


Ballongmanifestation till minne av deporterade barn.


För att rensa Estland från ”sovjet fientliga och socialt  farliga element” genomfördes med början den 14 juni 1941 en stor  arresterings- och deportationsvåg. 20.000 personer Mestadels kvinnor och barn, sändes till Ryssland där merparten av dem avled. Av kvinnorna och barn dog ungefär 60 procent av svält, köld och sjukdomar. Större planerade deportationer avbröts efter att Tyskland hade anfallit Sovjetunionen den 22 juni 1941. Genast inleddes tvångsmobilisering av vapenföra män. Över 32 000 män sändes till Ryssland, där de sattes i arbetsläger. Många avled under den första vintern. De överlevande togs 1942 ut till fronttjänst


För många var flykt enda vägen efter det att det sovjetiska väldet upplevts och att det nu var på väg åter. Furusund tog emot några av de själar som valde frihet före diktatur.