Fårö Fyr
Fårö Fyr
Efter att Hoburg fått sin fyr kom så turen till Fårö och den norra udden.Det runda vita stentornet uppfördes under åren 1846-47. Grundens medelhöjd över havet är ca3,5 m och själva tornet är 30,6 m. Ljusfältet sträcker sig från NW. över N. O och S till SW.Från SW över W till NW skyms ljuset av tallskogen på Avanäset.
När fyren byggdes var den en omgående spegelfyr med blänk. Den var därför försedd med 12 st. lampor med paraboliska speglar festade tre på varje sida av en kringgående fyrkant vars omloppstid var 8 minuter varunder fyren visade 4 sken vartdera om 1/2 minuts längd åtföljda av mörka mellantider om 1 1/2 minut.
Vid ändringen 1907 försågs den med 3-lågigt luxljus med glödstrumpa för förgasad fotogen. Linsapparaten var en första ordningens lins som med lodmekanism sakta vred sig omkring ljuset varvid den gav ett kort blänk var 20 sek. Fyren hade en ljusstyrka av 138 Haefnerljus och en lysvidd på 16-18 M. Kostnaden var ca.83000 kronor.
På Fårö fyr gavs först mistsignaler med kanon och sedan med sk. knallapparat med ett skott var 10e minut. På 40-talet utbyttes knallapparaten mot en mistlur, som tidigare stått på Vinga, där det hade installerats en modernare anläggning.
Text: Fritt från"Fårö" av E. Fröberg;
"Aftonbön från Fårö."
"Kume så gingo vör til sängs
u klejda av ora klejde,
dä ajna bajne lägga vör bej balk
u dä andra bej brejde.
U Gud bevare ora hustrur u barn
u ora käutume garn
u Gud give at hä matte stranda
ett stort skip pa ora Rajne i nat,
så att ora barn u barn barn
matte fa roffa u hugga bålt."
ISBN 9170553009 / 91-7055-300-9
EAN 9789170553004
Ett liv på Östersjön är en mycket initierad men också personlig och spännande skildring av både rederiet Estlines och Estlands utveckling under de turbulenta åren i början av 1990-talet. Färjelinjen Stockholm-Tallinn blev då något av en livlina och frihetssymbol för det på nytt självständiga landet. Och ingen passade bättre än Hans Laidwa att bli VD för det nystartade rederiet.
Familjen Laidwa flydde från det krigshärjade Estland 1944. Den dramatiska flykten skildrar Hans Laidwas far i sina dagboks-anteckningar, som inleder boken.
Men det är inte bara de estniska farvattnen Hans Laidwa har korsat. Även Gotlandstrafiken har varit under hans befäl, vilket också i boken får sin historia.
Som en av Sveriges ostligaste utposter mot Sovjetunionen så förlades en styrka militärer vid Fårö fyr, under beredskapsåren. Deras främsta uppgift var väl som bevakning och observationspost. Men en av deras större insatser blev att tillsammans med fyrpersonalen att ta hand om alla de Baltiska Flyktingar som kom över havet. Illa åtgånga och ofta medtagna efter kanske flera dagar till sjöss ofta i små och dåliga farkoster. Min far som tjänstgjorde vid fyren ett tag under kriget berättade om två balter som paddlat dit i kanot.
Ofta fick också livräddningsbåten från Skärsände rycka ut för att hjälpa till att ta hand om flyktingar och båtar.
Utdrag ur räddningsjournalen 1944.
"Den 23 sept. kl:1800,Kom telefon från Fårö fyr,att ett tvåmastat fartyg ankrat utanför fyren. Skutan hade ca.300 flyktingar ombord och dessa behövde fort komma iland, ty de voro mycket illa däran, en del medtagna av sjön, och en del med skottskador. vi förde iland dessa människor som sedan omhändertogs av militär och forslades i bussar till Fårösund."
Hilbert Östman. Fårö berättar:
"Jo, dom var hemskt illa medfarna. De hade blivit beskjutna innan de kom i båten. Och man kan tänka sig så många människor där var i lastrummet- det var hemskt! Jag minns en man som satt med en korg krampaktigt i famnen. När vi hjälpte honom iland sprang han upp i skogen med korgen. vi fick springa efter och få tag i honom. Jag vet inte vad han hade i korgen, men det var väl hans sista ägodelar , som han var så rädd om."
-Ka3 höll med bussar vid fyren och tog emot när de kom iland. De skulle transporteras till landsfiskal Bonde.
Utdrag ur räddningsjournalen 1944.
" Den 24 sept. Kl: 0900. kom telefon från fyren, att en mindre motorskuta kommit dit med estniska flyktingar, och att vi skulle komma dit med räddningsbåten och föra iland folket. Efter en stund kom meddelandet att folket förts iland och att vi ej behövde komma. Men vinden friskade och situationen förvärrades för skutan. Efter en timma kom åter telefon att vi genast skulle komma, det var tre man kvar ombord, Vi gingo dit med båten, fingo ombord en tross, och bogserade skutan till Norsholmen, där vi lågo i beredskap,tills de tre lämnade dagen därpå, ty det blåste 15 m/sek. och skutan var läck.
En del av båtarna var så dåliga att man inte kunde förstå hur de lyckats ta sig över havet. Och ibland funderar man på hur många som blev kvar där ute"
Under fyra dagar i sept. 1944 hjälpte man 800 flyktingar i land på Fårö.
Citaten är hämtade från boken "Fårö-vår hemö" av K. Blomberg.
Fårö fyr under beredskapsåren.
