Estlands president Arnold Rüütel har den 2 februari 2005 beslutat tilldela gotlänningen Mickael Lundgren Maarjamaa-korset av femte klassen med anledning av hans register över flyktingar till Gotland 1939-1957.

Den första versionen av sitt stora flyktingregister överlämnade Mickael Lundgren till Estland i juni 2003.
I Tallinn verkar en statlig forskarkommission för undersökning av ockupationsmakternas repression: "Okupatsioonide Repressiivpoliitika Uurimise Riiklik Komisjon". Dess ordförande Vello Salo kontaktade våren 2002 Landsarkivet och bad om hjälp att få fram uppgifter om baltiska flyktingar till Gotland under andra världskrigets slutskede.
Mickael Lundgren hade tidigare, delvis som visstids-anställd i Landsarkivet, men huvudsakligen genom sitt ideella arbete, upprättat det register över flyktingar som

publicerades i fotografen Bengt-Göran Holmerts bok "Gotland under beredskapsåren 1939-1945" (1999).
Då Landsarkivet 2002 kontaktade Mickael Lundgren förklarade han sig villig att utöka sitt register, så att det kan användas i den estniska forskarkommissionens arbete. Genom en omfattande ideell arbetsinsats genomförde Mickael detta arbete.

– En del samlar på frimärken och jag gör det här, säger Mickael.
Den grundläggande delen var klar sommaren 2003. Då kunde en CD-skiva med hans flyktingregister översändas till Tallinn. Vello Salo har uttryckte kommissionens stora tacksamhet över Lundgrens arbete.
Efter 2003 har Mickael kompletterat registret med fullständiga avskrifter av en mängd hithörande dokument, rapporter, brev med mera.
– Det är väldigt spännande uppgifter och många enskilda gripande människoöden, säger Mickael.
– Att ha uppgifterna bevarade är inte alls dumt. Det finns ett stort intresse för det här materialet, säger Veljo Pärli.
– Michaels arbetsinsats är till stor fördel för Landsarkivet, säger Tryggve Siltberg, landsarkivarie.
Om man som privatperson vill ta del av det material Mickael Lundgren har systematiserat så går det bra att göra detta hos Landsarkivet på Visborgsgatan i Visby.

Åter till 1944

Flykting- dramatik i Haimdagar

Flykten från Baltikum till Gotland under slutskedet av världskriget dominerar nya numret av Haimdagar. Mickael Lundgren ger - med bilder ur Östergarn församlings arkiv - en bakgrund, och Allan Cedergren berättar, målande och mångordigt som vanligt, kring flyktingsbåten Gulbis hemska äventyr. Stark dramatik.

Jakob Ronsten har upptäckt ritningar till ett residens som runt 1730 planerades på gamla Vinhusets plats vid Strandgatan. Från samma gata rapporterar Gerd Hedlund då hon skriver om arbetshuset (mitt emot Visby hotell) där arbetslösa tvingades in. "Arbetslinjen för 180 år sedan" är rubriken. Intressant.

Anders Johansson, redaktören, rapporterar om senare 1900-talets SSU - läs gärna också den humoristiska delen - och Åke Broberg berättar om sista dansen på Johanneshagens dansbana, företrädare till Strandängen i Lärbro.

Anders Johansson förvarnar också om kommande skrifter som skall handla om - fotboll!

OLA SOLLERMAN

Gotlands Tidningar

Åter till 1944

Haimdagar: Om balt- flyktingar och SSU-humor

Sockenmagasinet Haimdagar har utkommit med årets första nummer.

Mickael Lundgren berättar om "Letternas flykt till Sverige år 1944". En artikel illustrerad med bilder från det fotoalbum som de lettiska flyktingarna från 1944-45 skänkte Östergarns församling då man 1965 inrättade minnesmärket Flyktingkällan vid Högby. En minnestavla invigdes också i Slite hamn.

- Lite ironiskt är det ju att denna minnestavla, och den som esterna satte dit senare, nu är nedtagen därför att ryssarna, Nord Stream, låter bygga om hamnen, menar författaren.

Allan Cedergren skildrar också flyktinghändelser i "Minnesbilder av krigets krevader på andra sidan Östersjön samt hur Gulbis kom med baltiska båtflyktingar 1945".

Haimdagars redaktör, Anders R Johansson, bidrar förstås med texter. Bland andra "Mera om SSU-distriktet åren 1948-75".

Här återfinns bland annat SSU-humor från klubbens tidningar. Ett exempel från "Klubbisten", kanske med förnyad aktualitet i dessa kristider: "Kassören säljer ett tomt kassaskrin till högstbjudande, som en sista utväg".

Gerd Hedlund berättar i "Arbetslinjen för 180 år sedan" om arbets- och korrektionshuset på Strandgatan 5 i Visby. 1822 inköptes det av Visby stad och i huset skulle mer eller mindre villiga arbetsföra hållas i herrans tukt och förmaning.

Anders R Johansson avslöjar också den kommande utgivningen från förlaget - förutom fler nummer av magasinet förstås. Sålunda kommer man i vår att utge gotländsk fotbollshistorik i två häften. Det är Anders Öhman som forskat fram alla årens seniorspel sedan 1878; tabeller, kval, DM och svenska cuper.

Lars Schill
0498-20 25 58

Gotlands Allehanda

Åter till 1944

Efter 200 år får båtsmannen sin gravsten

Den ryska invasionen må ha varit fredlig, men en svensk båtsman dog faktiskt och han begravdes på Sysneudd den 16 maj 1808.
200 år senare ska nu Carl Fredrik Carlström Lindgrens närmast okända grav få en gravsten.

Några pärlhyacinter växer på sjömansgraven på Sysneudd. Den närmast okända graven, belägen bakom enesnåren i en kohage, utmärks endast av några utlagda stenar och så blommorna förstås.

I trakten har historien och graven varit känd, men det var en tillfällighet att Mickael Lundgren fick upp ögonen för denna båtsmans öde.

- Jag var nere på biblioteket i ett helt annat ärende och letade i gamla tidningslägg. Så hittade jag på framsidan av en GA från 1970 en artikel "Ska båtsman Lantz få en hederlig begravning", säger han.

Det här var i början av året och Mickael Lundgren, som noterade att det i år var 200 år sedan händelsen, började genast forska i saken. Det enda svenska dödsfallet under den ryska invasionen inträffade inte under strid, än mindre på det gotländska fastlandet, utan till sjöss då den svenska flottan låg utanför Sandviken.

- Han var båtsman på linjeskeppet Konung Gustaf IV Adolf, ett 74-kanonersskepp. Han var uppe i toppen av masten när han ramlade ner och slog ihjäl sig. I loggboken står det att han avled vådligen, säger Mickael Lundgren.

Ny identitet

Mickael Lundgrens efterforskningar, i bland annat krigsarkiven har också fastställt båtsmannens riktiga identitet.

- Man har alltid trott att han hetat Mattias Lantz, men det är fel. Han hette Carl Fredrik Carlström Lindgren och tillhörde Södermanlands båtsmanskompani, säger Mickael Lundgren.

Carl Fredrik Carlström Lindgren var 29 eller 30 år då han avled den 15 maj 1808, enligt krigsarkivets uppgifter förmodligen klockan tio på förmiddagen. Klockan 11.45 kom sonen ombord från fregatten Bellona. Begravningen ägde rum följande dag klockan 8.30.

- Det är en liten gåta varför han begravdes här, det finns ju gott om kyrkor på ön. Men de hade väl bråttom eftersom de inte visste hur kriget skulle utveckla sig, säger Mickael Lundgren.

Begravningsplatsen

Den vackra begravningsplatsen, där havet glittrar i tre väderstreck, är svår att hitta.

- Första gången jag var här i början av året, hittade jag den inte. Det var igenvuxet men nu har markägaren röjt, säger Mickael Lundgren.

Nu ska graven ännu tydligare utmärkas. I samråd med Rolf K Nilsson har Mickael Lundgren beställt en bronsplakett med båtsmannens namn.

- Den ska fästas på en sten och läggas vid graven så han får en gravsten, säger Mickael Lundgren.

Den 16 maj, på dagen 200 år efter Carl Fredrik Carlström Lindgrens begravning hålls ceremonin, där också hembygdsföreningen är delaktig. Även Hemvärnet har fått en förfrågan om att närvara.

- Hemvärnet är ju en direkt fortsättning på invasionen. Eftersom man var så illa beredda då, bildades 1811 Gotlands nationalbeväring - Sveriges första värnpliktsorganisation, säger Mickael Lundgren.

Vilda Engström vilda.engstrom@gotlandsallehanda.se

0498-20 25 50

Gotlands Allehanda

Åter till 1944