De estniska flyktingarna

Sommaren 1944 led tyskarna förödande  nederlag på alla fronter. På sensommaren ryckte ryssarna in i Estland. Från den tidigare sovjetiska ockupationen visste esterna vad de hade att vänta - massdeportationer och övergrepp. På andra sidan havet låg fredens och frihetens Sverige...

Den 10 juli upptäckte ett av flottans fartyg en drivande motorbåt utanför Örskär. Ombord befann sig tio ester, män, kvinnor och barn. Man hade varit på väg i flera dagar, men fått motorfel och båten hade nu börjat läcka. De var utmattade och fördes till Öregrund. Detta var förebudet till den flyktinginvasion som skulle komma.

En månad senare kom en liten motorbåt med 13 ester och den 24 augusti två båtar med 39 flyktingar. Bland dem var sju kvinnor och fem barn, det minsta bara åtta månader gammalt. De togs in till Öregrund och skickades sedan till ett flyktinguppsamlingsläger i Stockholmstrakten. Ännu en båt kom den 24 augusti och 14 september kom 11 ester i en liten båt.

Flyktinginvasionen

Den 26 september kunde Östhammars Tidning berätta om att Öregrund drabbats av en verklig flyktinginvasion. På fredagen kom båtar med 350 flyktingar till Örskär, på lördagen och söndagen ytterligare 132. Sent på söndagsnatten anlände ännu en stor grupp. Under dessa dagar kom över 600 flyktingar till staden.

Vid sjutiden på fredagsmorgonen rapporterade militären att flyktingbåtar var på väg. Det blev bråttom. Landsfiskal Nilsson övertog befälet och organiserade mottagandet. Poliskontoret blev högkvarter. Lottakåren alarmerades och tog hand om förplägnaden. Fyra förläggningar ställdes i ordning , två för männen, två för kvinnorna. Den största var Societetshuset, som nu skulle bli flyktingförläggning ända till slutet av  oktober. Sängkläder och halm till madrasser skaffades fram. Militärerna ställde upp med meniga och officerare. Allt detta skedde på några timmar och när de första flyktingbåtarna löpte in stod lottorna redo vid kokvagnarna utanför Hasselbacken.

Prutades på flyktingbaden

Flyktingarna fick gå i land och ställa upp sig på kajen. Där räknades de och fick sedan mat. Myndigheterna hade sedan fullt upp med att förhöra flyktingarna. Förhören gick snabbt, för man hade lyckats mobilisera fem tolkar. Det blev också hälsokontroll - den läkare, som skötte detta hann första dagen med 150 kontroller. På varmbadhuset ordnades det med flyktingbad. När man sedan skickade räkningen till länsstyrelsen, så observerade en byråkrat att badkamrern var lotta. Räkningen prutades ner, för det var ju hennes fosterländska plikt som lotta att ställa upp gratis i en sådan situation, menade byråkraten.

Det visade sig att flyktingarna kom från alla samhällsklasser. En del var jordbrukare eller fiskare, andra stadsbor och det fanns också en känd vetenskapsman och en professor från Dorpat (Tartu).

En medarbetare från Östhammars Tidning besökte flyktingförläggningen. Han berättade att många av flyktingarna var tysta och allvarliga. För dem var det nu tid för eftertanke. De hade lämnat allt bakom sig, nu började ett nytt liv. Vad skulle hända? En ung man berättade att han studerat medicin i Dorpat och att han haft bara ett par månader kvar till sin läkarexamen. Nu hade han bara några finska mark i fickan. De skulle inte räcka långt. Och därtill ett nytt, för honom främmande språk...

Sändes vidare till Östhammar

Förläggningarna i Öregrund räckte inte till, utan många flyktingar fick sändas vidare till Östhammar.

Den 5 oktober rapporterade Östhammars Tidning om en ny flyktingström. Under två dygn anlände inte mindre än 1 159 flyktingar till Öregrund. De hade upplevt vidriga förhållanden och inte fått mat på två dygn. 872 av dem var passagerare på ett litet estniskt lastfartyg. Det var på bara 400 ton och dåligt skick, nödtorftigt reparerat efter ett bombanfall. De trånga lastrummen hade varit fullpackade och hundratals flyktingar hade fått sova på däck. Det hade inte heller funnits några sanitära anordningar.

Tårarnas skepp

Många Öregrundsbor såg hur fartyget lade till vid kajen. Sedan vacklade fullkomligt utmattade människor med trötta ansikten ned till kajen och ställde upp för att räknas. De utspisade sedan av lottorna med fläsk och potatis Östhammars Tidnings utsände intervjuade en del av flyktingarna. En tioårig pojke berättade att hans föräldrar arkebuserats av ryssarna och en svensktalande kvinna sade att de blivit förskräckta när de sett i vilket dåligt skick fartyget var. Det hade varit ett Tårarnas skepp och det var ett mirakel att de kommit fram. Det enda hon drömde om var att en gång få komma tillbaka till ett fritt Estland.

Det gick inte att ta emot alla dessa flyktingar och fartyget skickades därför vidare till Gävle med eskort av ett svenskt örlogsfartyg.

Fartyget hade knappt hunnit ut på Grepen förrän det dök upp en gammal nedgången skuta och en hel armada av småbåtar. Ombord på småbåtarna befann sig 75 flyktingar, på skutan 142. Sent på natten anlände ytterligare båtar med 142 flyktingar. I Öregrund hade man nu fått hjälp av två statspoliser att förhöra flyktingar.

En flykting berättar

Det blev några dagars lugn, men den 12 oktober kom två båtar med 179 flyktingar. På den största båten, som hade med sig 170 flyktingar, fanns också flyktingar från Finland. En av dem, Elina Visuri från Esbo, har berättat om vad som hände:

"Vi hade gått ombord från en plats nära Raumo stad i Finland. Min far - som inte följde med - var finsk underrättelseofficer och hade tydligen fått kännedom om båten, som egentligen var rysk. Min mor, hennes syster och vi åtta  barn i åldrarna ett till tolv år - jag var den äldsta - fanns bland de 170 flyktingarna ombord.

I Öregrund stannade vi en vecka, först placerades vi i Metodistkyrkan och efter tre dagar flyttades vi över till Filadelfiakyrkan. Sedan skickades vi till Östhammar och fick sova en vecka på golvet i ett församlingshus. Sedan låg vi två månader i karantän i Forsmark.

Ja, lottorna minns vi också. Min mor har antecknat namnet på vänliga och goda människor..."

Många av flyktingarna hade sänts till Östhammar och i Öregrund fanns nu bara 170 flyktingar kvar. Där fanns större kapacitet när det gäller lokaler som lämpade sig för flyktingförläggningar. Det är möjligt att många lokaler i Öregrund tagits i anspråk av militären.

Vid den här tidpunkten hade ryssarna tagit full kontroll över Estland och man räknade nu med flyktingströmmen skulle ebba ut. Så blev det också - under följande månader kommer det bara några enstaka flyktingbåtar.

Man kan förvåna sig över att så många flyktingar kom till Öregrund. Den största flyktingströmmen gick rakt över havet till Gotland, men många valde att ta sig över till finska vatten. De följde den finska skärgården norrut, tvärade sedan över havet och kom då till norra Roslagen eller mot Örskär.

I slutet på oktober hade alla flyktingar lämnat Öregrund. Enligt drätselkammarens protokoll var societetshuset flyktingförläggning mellan 23 september och 20 oktober.