Övre bild Vegas kapten Juhannes Kivi med matros Wetja Welström. Undre bild Segelfartyget Mariannes kapten Mihkel Hiiuväin.

Bild Maa Hääl 1936.11.20

Artickeln handlar om sista resan till Loksa för säsongen. Johannes Kivi är kapten på Vega och Mihkel Hiiuwäin är kapten på Marianne.

Vidare berättas att Mihkel är fiskare och att han nu ser fram emot vinterns vila och gott fiske fiske

Marianne sõnumehed 1931.5.15. till försäljning. Köptes Av MIhkel Hiiuväin.

Familjen var ägare till Marianne och ytterligare en båt, Kildin förliste 1940. 1937 inköptes Luise och Marianne sattes ut till försäljning. Marianne stannade kvar i familjen ägo och beslagtogs av sovjetmakten 1940.

7 november 1937 utannonseras segelfartyget Marianne till försäljning i Päewaleht.

En förteckning finns i ENSV Teataja  12 oktober 1940.

Listan omfattar en förteckning av  247 poster för större båtar och 135  poster för mindre båtar. En post kan innehålla flera båtar ägda av samma person.

Förteckning där Mihkel Hiiuväin är ägare omfatta nr 181 P.-L Luise och nr 242 P.-L Marianne.

För Luises del anges fyra ägare, sedan köpet 1937 har en ägare tillkommit förutom Mihkel Hiiuväin, Juhan Ligi och Artur Avik finns även Voldemar Vähejaus upptagen.

För P/L Marianne står Mihkel Hiiuväin, brodern Johannes Hiiuväin samt Adu Süld som ägare

Efter att tyskarna ockuperat Estland 1941 återgick de flesta båtarna till sina forna ägare. Luise åter-lämnades 20 maj 1943 till Mihkel Hiiuväin.

Marianne hade 5 december 1940 gått upp på klipporna vid Grossgrund. Orsaken var att Fyrarna i detta farliga vatten släkts Kl. 20.30. Marianne gick senare upp på klipporna då hon seglades hem utan fyrarnas hjälp.

8 december 1943, under den tyska ockupationen, beviljas lån till bygge av en motordriven båt på 200 grt. Låntagare står August Linde och Mihkel Hiiuväin. Lånet godkändes till 130.000 RM. varav 15.000 RM. utkvitterades 24 februari 1944. Mihkel Hiiuväins båtar konfiskerades av ockupanten Sovjet, Luise återlämnades 1943 av den tyska ockupanten och  konfiskerades på nytt 1945 av Sverige för att återlämnas till den Sovjetiska ockupanten.

Fartygens signaler

Berättelsen om länk till

                        P.-l. Luise,

                        P.-l. Kildin

Den sista resan med segelbåtar i väntar på vintern. Kaptenerna ser på sitt arbete och service bekymmer.

P-l. Wega      E.S.P.A (1938) Loksa

"Ju kallare desto närmare vinter, desto tunnare med båtar i hamnen. Dessa "vithåriga" vattenfåglar, som fortfarande kan ses här är här för sin sista tur för att snart gå i vintervila. I Tallinn är kaj nr 12 fylld av segel "Vega" når knappt sin stenpir, eftersom fartyget är nertyngt med, Loksa tegelstenar.

Låt oss samtala i aktern, vilket är varmt som en bastuugn. Där sitter fyra sjömän, kaptenens fru och en ung seglare, Vetja och en författare av dessa rader.

 "Låt oss göra den sista resan", säger biskopsmannen. "Gör vad du vill, men det är svårt att segla. Vädret gör dig kall, du kan inte se någonting. Det är inte längre tid för en ny resa i höst, bara bekymmer. "

 "Han är inte varm”, "Vi seglade till Tallinn på två hela dygn, annars klarar vi turen på 7-8 timmar." Det visar sig att kaptenen hustru” är en riktig segelkvinna, som har bott på vågor med sin man och ofta seglat med honom på farliga resor. När vi pratar om det, smygar kaptenen sig framför henne och säger: används under deras livstid. "

"Är verksamheten ett snickeri?" "Han är inget speciellt. Du får en månadslön, det är allt.

Vi hör att fisket i Loksa inte är särskilt framgångsrikt eftersom vattnet är grunt.

"Motorerna kan hjälpa dig, men det är så dåligt att du inte kan oroa dig för dem." Vem som helst som har styrkan kommer naturligtvis fram eller omvänt. "

På ett stor tjära- och oljefat rullar en man, en nypa tobak i ett hörn. Du frågar hur livet går och du får något fel på det estniska språket. Först då kommer du att inse att den närmaste grannen är det finska språket. De har en vacker och stiligt ordförråd. Förklarar att han är från Hogland. Ön ligger 12 km bort. lång och ca 7 km. bred. Invånarna bor huvudsakligen på fiske.

Hur är finländarna i skörden?

"Bra, sluga" förklaras och kaptenen på segelbåten har kommit hit med salt, du med en last.

Endast två segelbåtar lossar ved. "Marianne" är i slutskedet. "Snart är vi av med veden”, säger Mariannes kapten Mihkel Hiiuväin. "Det kommer att bli en segling hem, man kan vara nöjd med snö och lite tid att leva med hustrun.

Det blir en tid att fiska. Det visar sig att kapten Hiiuväin också är en fiskare och tar alltid knivarna ur båten, om han stiger i land. Men förra sommaren var det mycket tid med fiske. Segling är värt mer i Soela fiskfångsten nu  är god och  mer framgångsrik än någon annanstans. Vissa fiskare i området är utrustade med motorer, men de flesta har segelbåtar. Det finns stora fångster i sikte, och män gör mer än att dricka.

Tidningsklipp nedre bild vänster spalt Loksa: Kapten F. Tartti, från Hogland  i besöks skeppet.

Parki fyr

Berättelsen om P.-l. Kildin och P.-l. Marianne.

Triigi sadam 1939 med tre galeaser på redden.

Marianne byggdes 1915 och hette ursprungligen Marie Elisabet med hemmahamn på Kihnu. 1926 byggdes båten om i Pärnu och fick namnet P.-l. Marianne. 1931 var båten med hemmahamn Pärnu till försäljning och då kan det vara Mihkel Hiiuväin tog över skeppet. 1937 utannonserades hon till försäljning men blev kvar i Mihkel Hiiuväins ägo.

Tallinn1939

Ett vykort på Marianne i Tallinns hamn ”Ved transport”

Fotopostkaart, küttepuid vedav "Marianne" laev Tallinna sadamas

Kapten på Marianne var Juhannes Hiiuväin. På bild te vuxna och en ungdom.1940 är Mihkel Hiioväin ägare av 3/5 av Marianne.

Bild på Kildin har arkiv nr. MM f4536

När  Marianne och Luise var i tjänst seglades fartygen mellan Ösel och tegelbruket i Loksa öster om Tallinn. Enligt vad som berättats hade Mihkel Hiiuväin tre båtar. Vad som hände Vega på 32 br.reg.ton som beskrivs i artikeln var att hon förliste troligast under 1937/38. Vad som hände med Marianne var en domstolsprocess, 21/1 till 27/1-1941. Anklagelsen var förstörande av statens egendom..

Vid ryssarnas katastrofala evakueringen från Tallinn i augusti 1941 kom allt som flöt lämnade staden. Ett stort antal båtar ca 200 blev sänkta. De befäl och sjömän  som nådde Leningrad blev i många fall dömda till avrättning för att de utfört ett dåligt uppdrag. Marianne hade redan 1 dec.1940 seglats på grund.

Maa Hääl 1936.11.20 Utdrag sidan 4, Loksa

Kaptenid oma tööst ja teenistuse muredest.

„Mida külmemaks lähemad ilmad, seda hõredamaks muutuvad sadamakaid purjekätest. Need „valgepõielised" veelinnud, keda veel siin näha, teemad oma viimseid tuure, et lõplikult siis asuda talveunne. Tallinnas bassein nr. 12 ääres kössitab purjel „Vega". vaevu vaevu ulatub ta kivise kai perveni, sest ta on täis rasket sisu, Loksa telliskive.. Tüdinud ilmel maatob juht, mana merekaru Johannes Kiwi mis mured on purjemehe südamel?

Väikeses ahtrikabiinis, mis soojaks kõetud kui saunalava, ajame juttu. Meid on seal kajutis neli purjeka kapten, tema naine, noor madrus Vetja ja nende ridade kirjutaja.

„Viimase reisi teeme mist," sõnab kaemaperemees. „Tee mida tahad, aga raskeks läheb sõita. Ilm muudab end ruttu külmale ja siis tõmbab eest paksuks, ei näe midagi. Ja kui vali külm tuul on mastu, siis võtab hoopis isu ära. Ei ole sügisene sõit enam lõbusõit, maid muresõit."

„Eks ta ole," sõnab ta tublikehaline õrnempool. „Eks me nüüd tulnud Loksalt Tallinna tervelt kaks öödpäema kokku, muidu tuleme 7 —8 tundi." Selgub, et „Wega" kapteni naine on ehtne meremehe naine, kes eluaeg lainetel seisnud mehe körval ja sageli temaga kaasa teinud ohtlikke sõite. Kui sellest kõneleme, siis muigab ta enda ette ja ütleb: „Ega no merd küll ikka ei karda. Olen veega oma eluea jooksul harjunud."

„Kas äri kivimeoga on rahuldav?" „Ega ta midagi erilist ole. Eks kuupalga saad, see on kõik. Maata, et see laev kaob ära, aga nende madalate prahtidega teist laeva küll ei saa. Taheti kevadel vedusid anda maaklerite kätte, et siis hindasid parandada, aga meie sellele soovile alla ei kirjutanud. Maakler võtab ju oma noosi veo pealt." Kuuleme, et Loksa kandis kalapüük ei ole kuigi tulemusrikas, kuna meed olevat madalad. „Mootorid võikstd aidata, aga uttmene on juba niipalju kehv, et ei saa neid muretseda. Kel ikka jõudu on, see saab läbi muidugi ühtepidi või teistpidi."

Suuri tõrva ja nafta aame Mäikesels laevale veeretab kuivetanud manamees, piip tolknemas suunurgas. Küsid, et kuidas elu läheb ja saad vasmseks midagi eestisoome segakeelt. Alles siis taipad, et tegemist lähima hõimu, soomevellega. Ta on kaunis sõnaaher ja asjalik. Seletab, et olevat pärit Suursaarest. Saar olevat 12 km. pikk ja umbes 7 km. lai. Elanikud elatavad end peamiselt kalapüügist.

Kuidas soomlastel saagiolud on?

„Hea, kilu on, silku on," seletatakse. Purjeka kapten ongi tulnud siia soolasiig,u laadungiga. Soomlane on omadega rahul ja valmistab kojusõidule.

Ainult kahelt purjekalt kestab puude mahalaadimme. Purjekal „Marianne" on töö juba lõpukorral. „varsti päästame otsad lahti," ütleb „Marianne" kapten Mihkel Hiinvän, „jääb miimseks sõiduks peaaegu, lumega võib kah rahul olla ja manast rasmast mõni aeg elada."

Jutt kaldub siingi kalapüügile. Selgub, et kapten Hiiuväin on ka kalamees, ning viib Sõelas, oma kodukohas, alati noadad välja, kui aga mahti saab. viimasel suvel on aga palju olnud tegemist, et ei ole aega saanud. Purjetasõit tasub rohkem ... Soela kandis kalasaak praegu rahuldab ja leidub isegi kilusid rohkem kui mujal. Osa kalureid seal kandis on varustatud mootoritega, kuid suurem osa on ikka purjepaatidega. Sõelas on levinud lahkusud ning mehed tegelevat sellega enam kui joomisega. Seepärast joomamehi ja lõõmamehi vähe.

Pildil iilal „Vega" kapten Johannes Kivi oma madruse ?, all puupurjeka „Marianne" kapten Mihkel Hiiuväin.

Pildil Suursaare silgulaeva kapten F. Tartti

I december 1940 Efter att fartyget konfiskerats av sovjetmakten seglar fartyget till hemmahamn vid Orissaare för vintern på grund. Orsaken beskrivs vid den efterföljande rättegången (åtal förstörande av sovjetmaktens egendom) att fyrarna som skulle leda fartyget släktes för vintern. Utan ledljus gick fartyget i de farliga vatten på grund.

Besättningen med kapten Johannes Hiiuväin frikändes vid rättegången. Hudskäl var Parki  fyrvaktares redogörelse av att manskapet fått order att släcka fyrarna Kl. 20.30.

Bild Folkdomstolens rättegånggshandlingar.