Väsbyholms historia går tillbaka till Johanniterna. Wäsby frälse var under katolsk tid ett kloster senare indraget av Gustav Wasa.

Väsbyholm köptes av löjtnant D. von Schedvin för de 100.000 dal. kmt han fick av ständerna (adeln) för upptäckten av den kungliga sammansvärjningen 1756. 

På 1800-talet upphörde adelsväldet, notarien G.H. Hebbe övertog 1864 gråstensslottet som revs och det uppfördes en byggnad i Södermanländsk herrgårdsstil.

1899 köptes Väsbyholm av AB. Mälarbaden för avstyckning till villatomter. Idag är Väsbyholm ett villaområde

Herrgården blev 1939 genomgångsläger för flyktingar. 1944 kom en grupp om 30 äldre och sjuka estlandssvenskar att inkvarteras på Mälarbadens Herrgårdspensionat. De Hade anlänt med de transporter som Sverige ordnade. Tidningarna skriver att de var arbetsamma med stor flit i händerna.

Efter vistelsen på Herrgårdspensionatet spreds de över hela Sverige till släktingar eller till ålderdomshem.

Estlandssvenskarna försvinner snabbt in i det svenska samhället. Språket hade de med sig. Det svenska medborgarskapet erhölls omgående vid ansökan och meddelades i lokalpressen. För andra gällde minst 8 år av ordentligt klanderfritt uppförande. Först på 1960-talet gick det snabbare att bli svensk medborgare.

Spåren av estlandssvenskarna går numera endast att finna i Estland där estlandssvenskarnas kulturautonomi återupprättats.

Hur kom Estlandssvenskarna till Sverige?

110 kom under 1940 sanktionerat av Sovjet.

Hälften kom legalt att transporteras med M/S Juhan (nio resor) och av M/S Triina.

Mellan 5 maj 1943 och 12 oktober 1944 flydde estlandssvenskarna i 290 mindre båtar. De flesta flydde till Finland. Där fick de av den svenska legationen inresedokument och biljett till Sverige. Övriga flydde över Östersjön till Sverige.

EK1944 11 02

Estlandssvensk i Mälarbaden gör kök och stickar vantar.

Mellan rader av sängar och stickande gummor står en spinnrock i en av de stora salongerna på övre våningen i Mälarbadens herrgårdspensionat. Den spinnrocken har sin speciella historia, därför att den kommer ända från Estland och är en av de trots allt ganska fåtaliga ägodelar estlandssvenskarna har med sig. De som nu bor på Mälarbaden äro äldre män och kvinnor, som kommit till Sverige på fullt legal väg och de skola bli här också sedan kriget en dag är slut. Efter hand komma de att flyttas över till ett ålderdomshem, men till vidare ha de fått en fristad på det gammaldags trivsamma pensionatet.

Att det är en samling åldringar, som dragit in i de till sovsalar ommöblerade salongerna och i de stora matsalarna, märker man dock föga. Det sjuder av kiv både inom- och utomhus, och nog ger en snabb bild från Mälarbadens herrgårdspensionat belägg för det påståendet, att estlandssvenskarna – och esterna också förresten – äro sällsynt flitiga och verksamma människor.

Under sommaren t.ex. byggde de om och målade hela köket, nu har ett särskilt rum för värmecentralen blivit ordning, och det tycks inte vara någon ände på den handaflit som här läggs i dagen. Mannen äro framför allt mycket snickarkunniga men det finns också murarmästare och smeder bland herrarna, och de gå heller inte sysslolösa. 74-åriga Adam Borrman finns också i denna kontingent estlandssvenskar, och det är med särskilt stolthet man berättar om honom. Han är nämligen en av Estlands förnämsta båtbyggare, och så småningom komma nog sommargästerna i Mälarbaden att få beundra något av hans arbeten. Av detta kan man lätt dra den slutsatsen, att det är bara är på svärdssidan, fliten trivs. Otaliga strumpstickor, som gå varven fram med en anmärkningsvärd hastighet, berätta emellertid något annat. Det finns väl inte en kvinna från Wormsö, Runö, Rågö eller någon av de andra typiskt estlandssvenska platserna, som inte kan använda stickor och garn på det rätta sättet. Och allt man gör sker också med största omsorg. Ullen kardas och spinnes för hand, och under de flitiga händerna växer sedan fram konstfärdigt stickade vantar sockor och strumpor. Det är sinnrika mönster i färger, allt efter råd och smak, och att det är slitstarka varor kunna kvinnorna själv berätta. Både de och männen gå nämligen i hemstickade strumpor, ja till och med de toffelliknade skorna av läder äro ofta hemgjorda. Och naturligtvis äro de helplisserade svarta kjolarna hemvävda, liksom de färgglada blusarna. Det bästa av allt med denna handaflit är också att vi få nytta av den, säger pensionatets värdinna, fru Jonsson, som är mäkta populär bland sina gäster. Det står nämligen var och en fritt att beställa av de många sticklystna damerna, och jag kan gå i god för att det blir präktiga varor. Fru Jonsson vet nog vad hon talar om, ty hennes gästfrihet återgäldas inte så sällan med fina, präktiga vantar och tjocka, härliga strumpor. För de flitiga pensionärerna är det också en välkommen slant för ett gott arbete. Den flitigt använda spinnrocken är inte den enda möbel, dessa estlandssvenskar fått med sig till sin nya vistelseort. En orgel ingick också i packningen, och den kommer väl till pass vid de gudstjänster, som dagligen hållas i den stora samlingssalen på övre våningen. Estlandssvenskarna äro nämligen mycket kyrkligt intresserade, och ett bevis så gott som något för att de också trivas i sin nya miljö är att de varje dag vid sina gudstjänster tacka för att de kommit till Sverige.                        Ginst.

SP 1945 06 02

Estlandssvenskarna i Mälarbaden har nu fått uppbrottsorder. Kommittén för estlandssvenskarna i Stockholm, som svarar för utplaceringen, har ordnat det så att de gamla antingen inkvarteras hos sina barn, som då få ett litet underhållsbidrag, eller på ålderdomshem. Den 15 juni anträdes resan – en del stannar i andra delar av Sörmland, medan de övriga förflyttas till Västmanland, Västergötland och Norrland. De trettiotvå gamla, som snart ett år – sedan i augusti ifjol – hållit ihop i vått och torrt och under fru Elin Jonssons värdinneskap haft en lugn och ombonad tillvaro kring radio, stickningar och annat småknåp, äro vemodsfyllda inför uppbrottet.

SP 1945 06 14

Estlandssvenskarna i Mälarbaden resa i dag till sina nya uppehållsorter på skilda ställen i landet, ända upp till Nordmaling. De följas på färden av lottor. Uppbrottet vållade dem stor sorg, de ha nämligen trivts utomordentligt väl i Mälarbaden, men hoppas att få de lika bra i de nya hemmen.

SP 1944 11 10

Matpaket till de estniska flyktingarna. Vackert initiativ av specerihandlarna i Eskilstuna. Specerisektionen inom Eskilstuna köpmannaförening har tagit ett vackert och efterföljansvärt initiativ. Medlemmarna ha nämligen ordnat en gåva till de estniska flyktingarna i Mälarbaden, som komma att få paket, innehållande kupongfria matvaror. Insamlingen har rönt stort intresse bland sektionsmedlemmarna och man räkna med, enligt vad ombudsman Buhr meddelar, att bortåt hundratalet paket skalla kunna överlämnas till flyktingarna. Insamlingen avslutas i morgon, och på måndag är det meningen att paketen skola föras ut till våra gäster. Behovet av såväl mat som andra förnödenheter är skriande, stort i den estniska flyktingskolonien, varför varje bidrag, som kan lätta på bekymren, är välkommet.

SP 1944 11 11

”PAKETEN” TILL ESTERNA i Mälarbaden, om vilka S.-P. i går meddelade, ha vid närmare analys visat sig vara påsar. Och vad innehållet beträffar, så rör det sig inte om kupongfria matvaror utan om lite godsaker, frukt och karameller o.s.v. och något skriande behov föreligger inte heller i kolonien. I övrigt kanske man kan säga, att notisen var riktig. Men det bör kanske tilläggas, att vår uppgift i går berodde på ett missförstånd, och det äro vi uppriktigt ledsna för. Minst lika ledsna som koloniens husmor är arg för artikelns skull, det var naturligtvis varken vår eller vår uppgiftslämnares mening att kränka eller skada henne eller hennes skyddslingar. Tvärtom.

Personerna som omnämns i tidningen reste med.

Fru Maria Enkel, M/S Juhan 1944-07-22

Anders Besterman, M/S Juhan 1944-07-12

Adam Borrman, M/S Juhan 1944-07-12

SP Sörmlandsposten

EK Eskilstuna Kuriren