I nordöstra Estland finns Europas största fyndigheter av fosforit, fosforråvara för gödningsmedel. Brytningen av fosforit upphörde efter att Estland återtog sin självständigt 1991.

I nordöst finns ett av världens största utvinningsbara lager av oljeskiffer (estn. põlekivi = brinnande sten).

90% av Estlands elenergi produceras i Narvas två oljeskiffer eldade kraftverk.

Länk: Fakta Estland 1987

Som en blixt från klar himmel

Den 25 februari 1987 framträdde chefen för det allunionella bergskemiinstitutet Sojuzgorhimprom, Jurij Jampol, i det estniska TV-programmet Panda. Till allmän förvåning meddelade han att nya fält för industriell brytning av fosforitmalm skulle öppna i Estland redan till 1997-1998. I Kabalafältet skulle 12 miljoner ton fosforitmalm brytas årligen och i Toolse 6 miljoner ton. Ur detta skulle 5,5 miljoner ton fosforitkoncentrat utvinnas årligen.

I Estland utvanns redan 70 000 ton fosforitkoncentrat årligen av företaget Eesti Fosforit i Maardu. Om de nya fälten öppna skulle brytningen därmed öka med 50 till 100 gånger.

Skulle planerna genomföras hotades förutom Estlands bästa jord även ödeläggelse av Östersjön. Länk: Fakta Estland 1987

I en våldsam reaktion mot dessa planer agerade en rad vetenskapliga-, juridiska-organisationer med protester till Estlands högsta Sovjet. Folket protesterade och bildades en mäktig miljörörelse under namnet Rahvarinde, Folkfronten. Folkfronten lade grunden för den fredliga utveckling som ledde fram till självständigheten.

Teckning av Priit Pärn

Källa Fosforitbrytningen i Estland, Ülo Ignats, 1988.

ISBN 91-971051-1-2

Fakta i sammanfattning

Bilder Folkfronten här.

Folkfronten Eesti

Varken krig eller pest, inte det stora Nordiska kriget på 1700-talet, inte andra världskriget med deportationer, tvångsmobilisering, avrättningar, krigsförluster, inte efterkrigstidens deportationer av landsbygdsbefolkningen - ingen av dessa katastrofer innebar ett lika dödligt hot mot de baltiska folkens existens som den nutida miljöförstöringen. Miljön blev en ödesfråga i den politiska utveckling. 1 Estland utlöste den ekologisk frågan den nationella frigörelsen.

I oljeskifferbrottet gräver grävskopor undan kalkstenslagret för att nå skiffern. Råmaterialet fördes till den kemiska fabriken i Kohtla-Järve.  Området närmast fabriken var en "säkerhetszon" där ingen får bo. Tidigare bebodda hus är som i en utbombad stad, murarnas skal, taken bortrivna, skorstenstockarna som anklagande fingrar mot skyn.

Slagghögarna reser sin kring avstjälpningsplatsen för fabrikens avfall. Stumpar av träd ruttnar i giftträsket. En del av utsläppen från fabriken leds i rör ut il Finska viken från att tidigare deponerats direkt på stranden.  Huvudelen (90 %) av oljeskiffret skyfflas direkt in i ugnarna på kraftvärmeverken i Narvaområdet. Svavelutsläppen är den fjärde största svavelförorenarna i Europa och jämförbar med vad hela Sverige förorenar.

Skifferlagren i nordöstra Estland innehåller även uran. Tidigere var uranutviningen en del av sovjets kärnvapenprogram. Radioaktivitet förorsakade det s.k. Sillamäe-syndromet. Det yttrar sig i att barn tappar håret, får hudförändringar, blodbrist, leukeimi. Provtagningar av radonhalten översteg normalvärdet med 100 till 1000 gånger.

Provinsen med sina rika jordbruks-bygd har enorma fyndigheter av fosforit. Fosforitbrytning är en miljökatastrof, som lämnar ett sterilt ödeland efter sig. Det tar död på allt djurliv och det blir omöjligt för människor att leva där. Det går inte att plantera skog på området, ingenting växer.

Det var när planerna på fosforitbrytning i stor skala i kombination med drastisk ökning av oljeskifferutvinningen blev kända, som "miljön" blev en politisk potatis i Estland.

Journalisten Juhan Aare reste i februari 1987 till Moskva och gjorde en intervju med den ansvarige på planeringsministeriet. Där fick han fram ett hemligt protokoll med beslut om investeringar på 3 miljarder rubel. Modern reningsteknik skulle kosta ytterligare 1 miljard. Beslutett skulle innebära att fram till år 2005 ca 150.000 ryska invandrare. Staden Rakvere skulle tredubbla sin befolkning och i praktiken förvandlas till en rysk stad. Tidigare har Sillamäe och Narva förvandlats till ryska städer

När planen blev känd arrangerades protestmöten, där de krävde omedelbart stopp för alla planer tills myndigheterna hade utrett konsekvenserna och utvinningen kunde ske med en annan, mera skonsam teknik. De centrala myndigheterna lade locket på, men provborrningar pågick uppenbarligen hela tiden. 1 mars 1987 gav dåvarande regeringschefen Bruno Saul en presskonferens, där det var klart och tydligt att han gick Moskvas ärenden, samtidigt som han låtsades bevaka republikens intressen. Han upprörde många med sitt falska dubbelspel. I oktober 1988 tvingades Bruno Saul att lämna sin post. Lögnens tid var förbi.

Hjälte blev däremot ordföranden för sovjeten i Rakvere län (kommunalråd), Lembit Kaljuvee, när han bokstavligen stod på barrikaderna - av fästningen i Rakvere nämligen - och svor en ed till det församlade mötet att han skulle hejda fosforitbrytningen. Han drev i den lokala sovjeten igenom ett stopp av de provborrningar som pågick. Det var en oerhörd handling, någonting nytt och unikt: att en lokal myndighetsperson gick emot direktiv från Moskva. Det hade aldrig tidigare hänt i Sovjetunionen.

 

Pandivere platån,  Estlands grundvattenpump.

Kartan Estland visar att det rinner upp en rad floder söder om Rakvere.  Det är en kalkstensplatå, som gömmer ett nätverk av kanaler, sprickor och håligheter. Pandivere platån fungerar som ett naturens reningsverk och som källsprång åt alla dessa floder som förser mer än hälften av landets befolkning med vatten. Råvaruutvinningen har förorenat flera och en ökad fosforitbrytning skulle förstöra dricksvattenkällan för all framtid.

Vad som kan inträffa har redan visat sig av de provborrningar efter fosforit som utförts.  När man "sticker hål" på kalkstenslagret och inte fyller igen efter sig, förvandlas borrhålet till en artesisk brunn: på grund av undertrycket stiger vattnet genom hålet och rinner ut i terrängen.

Hur många provhål som har borrats är det ingen som vet. Är det är 5 000 eller eller 15 000?  Följden är att grundvattennivån oroväckande har sjunkit. Källsprången i platån hänga ihop i ett enda system, när vatten avtappas på ett ställe, sjunker nivån även på andra ställen.

Skulle underjordiska gruvor öppnas, vilka kräver ständig länspumpning av grundvatten, skulle färskvattenförsörjningen för halva Estland hotas.

Källa: Baltikum,  Ivo Iliste, Gunnar Rydstöm, Brevskolan, ISBN 91-574-2599-x, 1991

Baltikum, Andres Küng,  Winbergs Förlag AB, ISBN 91-87004-31-3, 1991

Fosforitfabrik stängd 1991 i förfall.

       Fabriken var verksam fram till  branden 1938.             Ruiner av kokhuset 2011.