Företal

Aino Kallas: Bernhard Rlives ........... .

August Gailit: Kärlek ................... .

Karl Rumor-Ast: Byxorna ............. .

Albert Kivikas: Den förtrampades lycka ..

August Mälk: Havets håvor ............. .

Pedro Krusten: Livbältet ............... .

Edgar   Saks: En småkonung ......... .

Valev Uibopuu: Vid floden ............. .

Karl Ristikivi: Kristus med ögon av glas ..

Biografiska uppgifter om författarna ..... .

Den estniska litteraturen, som sedan ungefär mitten av förra århundradet i allt högre grad och i alltmer karakteristisk form blivit det främsta uttrycksmedlet för det estniska folkets strävanden och känslor, så att den till sist verkligen förtjänade namnet nationallitteratur, är hittills blott obetydligt känd utomlands. Av den mängd värdefulla och intressanta verk, som nu föreligger, är blott få översatta, framförallt för den skull, att de tekniska svårigheterna varit alltför stora: det fanns ytterst få västeuropéer, som behärskade det rikt utvecklade, svåra språket i tillräckligt hög grad för att mer eller mindre adekvat kunna återge dess mest fulländade yttringar, diktarnas verk. I Ryssland, Tyskland, Holland, Finland, Lettland etc. har emellertid några representanter för denna litteratur funnit en stor och tacksam publik, så t. ex. den mycket betydande skildraren av Estlands utveckling, A.H. Tammsaare, som har en hel rad framträdande romaner, den något yngre August Gailit, den estniska kust- och öbefolkningens diktare August Mälk, den andliga atmosfärens sensible tolk, Karl Ristikivi, det estniska frihetskrigets skildrare Albert. Kivikas, m.fl.

Utanför Estland har man i allmänhet bara en svag aning om det oerhörda uppsving som den estniska litteraturen genomgått i synnerhet efter 1918. Landets politiska självständighet väckte mycket snart alla krafter till en rik utveckling. Denna visade sig i fullt mått också på den andliga odlingens område. Den estniska vetenskapen började genast deltaga i det internationella vetenskapliga arbetet och uppnådde mycket snart betydande resultat trots alla de ekonomiska svårigheter, som blott var alltför naturliga i ett land, utarmat av krig och främlingsvälde.

Esternas broderfolk, finnarna, var snart tvungna att medge att deras sydliga bröder slagit dem flera gånger om på deras eget område, den finsk-ugriska språk- och kulturforskningen. Det estniska tidskriftsväsendet blommade upp på ett utomordentligt sätt. En statlig institution för kulturens främjande sörjde för att landets skriftställare och konstnärer inte blev beroende av publikens växlande gunst, utan kunde arbeta i enlighet med sin inspiration och sina åsikter, t.o. m. då deras tendens var diametralt motsatt statsledningens.

Som bevis för detta kan man peka på de radikala, i en del fall rent kommunistiskt sinnade författare, som inte hade kunnat existera utan stöd från denna institution, men vilka nu, som t. ex. diktaren Johannes Semper, spelar en roll i det bolsjevikiska Estland. Deras skapande arbete blev inte undertryckt utan tvärtom understött efter förmåga och ibland - också under Estlands s.k. »auktoritära, period - belönat med statliga litteraturpris.

I denna fria atmosfär utvecklades litteraturen som aldrig tidigare. Den estniska lyriken kan utan vidare göra anspråk på en av de främsta platserna i samtidens Europa. Den estniska romanen, den estniska essäistiken, det estniska dramat, den estniska novellen har utvecklat sig kraftfullt och egenartat. Då började främlingsväldets nya period i Estland.

Efter juni 1940 fanns i Estland varken någon statlig kulturunderstöd eller någon fri litteratur, blott en rad propagandaskrifter, där ingen självständig anda fick utvecklas. Den utgivna litteraturen var synnerligen obetydlig efter detta datum. Nästan alla värdefulla nya manuskript förbjöds av båda ockupationsmakternas sensur.

Här på en demokratisk stats fria mark försöker de estniska skriftställarna, av vilka de flesta emigrerat, att åter skaffa sig sysselsättning. De har redan publicerat flera nummer av en omfångsrik estnisk tidskrift. Materiellt är det illa ställda, men de kan åter yttra sig fritt. Sina egna verk, t.o.m. sina egna manuskript, har de flesta varit tvungna att lämna kvar vid flykten. Här i Sverige finns inte något bibliotek, som äger ett tillräckligt stort urval av deras arbeten. De tusentals flyktingar, som här har funnit en tillflykt, har inte varit i stånd att ta med sig sina bokskatter.

Trots detta har de estniska novellisterna bland dem beslutat att ge ut ett litet urval av sina verk på svenska. Med vilka stora svårigheter de har att kämpa ser man därav, att en rad av novellerna i denna bok har fått skrivas av i andra länder, där det också blott fanns ett enstaka litet band av vederbörande författares verk. Mycket få av de estniska författarna,av vilka en del arbetar i torvmossar eller har annat fysiskt arbete, har hittills haft möjlighet att ens i ringa mån koncentrera sig på nytt skapande. Därför stammar nästan alla novellerna i föreliggande antologi från tidigare utgivna arbeten, som man tillfälligtvis kunnat komma över. En av de här företrädda författarna, som inte ville lämna ifrån sig det enda exemplaret av ett arbete, har låtit sina barn skriva av den här tryckta berättelsen med blyerts på hushållspapper,emedan han varken hade riktigt papper eller bläck. Det måste därför stå klart, att denna bok inte företräder den estniska litteraturen där den står som högst. Trots detta vågar man kanske förmoda, att den innehåller åtskilligt, som kan vara av intresse också för svensk publik.

I det följande blott några korta ord om författarna till novellerna och berättelserna i denna samling. Aino Kallas en estniska nationella identiteten. är finska till börden, men estnisk medborgare. Hon har författat de flesta av sina verk på finska, men har ofta också skrivit på estniska, och hon har nästan uteslutande behandlat estniska ämnen. Hon är en av de många estniska emigranter, som nu söker skapa sig en ny existens i Sverige. Hennes novell »Bernhard Riives som symboliserar den anda, som besjälar den estniska nationen. August Gailit är företrädare för den estniska nyromantiken, och hans arbeten lämnar ofta den prosaiska verkligheten för luftigare höjder. Hans fantasispel har skaffat honom många vänner på den europeiska kontinenten. Karl Rumor, en av förkämparna för socialdemokratien i Estland, för närvarande bosatt i Brasilien, kännetecknas i sin författargärning av en temperamentsfull, mustig och ofta okonventionell realism. Albert Kivikas, som för ögonblicket arbetar i en svensk torvmosse, har skildrat det estniska lantlivet i färgrika, stämningsfulla, helt och hållet manligt betonade noveller och romaner, och därvid alltid tagit parti för de fattiga ooh svaga. Han kämpade 1918-1920 för Estlands frihet. I sina verk har han alltid bibehållit en vaken blick för dem, som också i alla demokratiska länder måste lida av samhällets orättvisor. August Mälk har i flera arbeten på ett fängslande sätt återgivit sjölivets och den estniska övärldens vardaglighet ooh romantik. Han är en realist, som känner, ser och tecknar både tillvarons mörka och ljusa sidor. Pedro Krusten, diktare ooh journalist, har ett fint sinne för vardagens intima sidor, men har också med inlevelse skildrat· samtidens tragik. Karl Ristikivi, som enligt nordiska begrepp ännu icke står nel mezzo del cammin di sua vita, har med en egendomlig förmåga till inlevelse berört den äldre generationens själsliv. Hans svårmodigthumoristiska själ hänger sig stundom åt en aningsfull symbolism. Hans blick har avslöjat mycket av det innersta väsendet hos den estniska småborgerligheten och den estniska intelligentsian. Valev Uibopuu, som också är en av de yngsta ~ den här företrädda gruppen; lever sig sensibelt in i sydestlands lantliv, ur vilket han förstår att locka fram färger och stämningar. Edgar V. Saks, aktiv och temperamentsfull, har författat historiska romaner och realistiska noveller, av vilka de sistnämnda företrädesvis behandlar aktuella problem. Han är sysselsatt :i Stockholm som redaktör av den estniska veckotidningen » Välis-Eesti.

De följande sidorna är, som redan nämnts, på intet sätt ett representativt urval av den estniska litteraturen eller ens av den estniska emigrantlitteraturen. Må de dock förvärva några nya vänner för ett livsdugligt, på alla områden strävsamt folks vitterhet, ett folk som på det mest fruktansvärda sätt blivit hemsökt under det andra världskrigets år.

För översiktlighetens skull är novellerna ordnade i en visserligen inte pedantisk, men dock i sak riktig kronologisk ordning.

Stockholm, juli 1945.Prof. Ants Oras.

1 Aino Kallas.pdf

2 August Gailit.pdf

3 Karl Rumor.pdf

4 Albert Kivikas.pdf

5 August Mälk.pdf

6 Pedro Krusten.pdf

7 Edgar Saks.pdf

8 Valev Uibopuu.pdf

9 Karl Ristikivi.pdf

YouTube

BIOGRAFISKA UPPGIFTER OM FÖRFATTARNA

AINO KALLAS föddes 2. 8. 1878 i Viborgs län i Finland som dotter till professor Julius Krohn. Avslutade år 1895 finska flickskolan i Helsingfors. Gifte sig år 1900 med den estniske språkvetenskapsmannen, senare diplomaten Oskar Kallas, bodde sedan år 1920 över tio år i London där hennes make var estnisk minister. Därifrån gjorde hon en rad föreläsningsresor till olika länder i Europa och Amerika.

Sin litterära verksamhet började A. K. med diktsamlingen •Sånger och ballader (1897) och en längre berättelse med finskt motiv >Kirsti>.

Senare har hon huvudsakligen valt sina motiv ur estniskt liv, och :hon har livligt

deltagit i Estlands litterära verksamhet i synnerhet under • Ung-Estland tidevarvet.

Publicerade längre berättelser och novellsamlingar:

Bakom havet>, >Ants Raudjalg •, >De avgående båtarnas stad•,  •Den vita båten>, •Främmande blod•,  •Barbara von Tiesenhausen•, >Reigis präst>, •Vargbruden•, >Piihajögi hämnden•,självbiografiska romaner: •Katinka Rabe», litteraturhistoriska forskningar och essäer: •Ung-Estland>, •Stjärnskott>,  •Strålkastning•,resebeskrivning  •l Marockos förtrollning•, . skådespelet •Mare och hennes son• o. s. v·.  Hennes verk har översatts till engelska, franska, tyska, svenska, italienska, holländska -och ungerska. Hon befinner sig för närvarande tillsammans med sin man som flykting i Sverige.

A.UGUST GAlLIT föddes 9. l. 1891 på Sangaste herrgård i Valganua distrikt i södra Estland. Hans barndom förflöt under otaliga flyttningar utmed gränstrakterna emellan Estland och Lettland. Studerade v.id Hugo Treffnerska läroverket i Tartu och var senare verksam som journalist i Estland och Lettland, huvudsakligen v.id >Dzimtenes Vestnesis>, •Tallinna Teataja• och i redaktionen för •Postimees•.

Var en tid bosatt i Tyskland, Italien och Frankrike, varefter han var verksam som yrkesförfattare i Tartu och i Tallinn och som direktör för teater • Vanemuine» i Tartu.

Har publicerat berättelsen •När solen sjunker>, novellsamlingarna •Satans karusell•, »Vandrande riddare•, romanerna •Purpurdöden», >Sagolandet>, där han huvudsakligen behandlar erotiskt stoff.

Gailits litterära mogenhet börjar med novellsamlingen •Emot morgonen•, vilken följes av •Korsfarare•, romanerna •Toornas Niopernaadi», >Fäderneslandet>,

•Hård sjö•, och »Ekke Moor•. Gallit har även publicerat följetonger och pamfletter, •Clownerna och faunenta• och •Tidens grimaser•. Romanen »Toornas Nipernaadi• är översatt till tyska, danska, finska, lettiska och en rad andra europeiska språk.

August Gallit befinner sig sedan år 1944 som politisk flykting i Sverige.

KARL AST, (pseudonym Karl Rumor) föddes 19. 2. 1886 i Vörumaa södra Estland. Studerade vid Hugo Treffnerska läroverket i Tartu. Fängslades år 1905 för revolutionär verksamhet, varefter han frigavs under oktoberrevolutionen, men flydde senare till Schweiz undan straffbataljonerna.

Blev vid sin hemliga återkomst på nytt tillfångatagen och vistades under åren 1907-1910 i olika fängelser. Var efter detta verksam som journalist på resor ikring Medelhavet och i Nord-Afrika. Vistades åren 1915 -1917 vid fronten som krigstjänsteman, och förföljd av en osläcklig reslust gjorde han [lera utlandsresor, av vilka den längsta var till Indien.

Som en energisk personlighet och en utmärkt talare har han på ett kännbart sätt påverkat det offentliga livet i Estland. Karl Ast har under den estniska självständighetstiden varit medlem av Landsrådsförsamlingen, Grundläggande Församlingen och av Riksdagen. Var år 1919 arbets- och försörjningsminister och 1924-1925 minister utan portfölj. Bor för närvarande i Amerika.

Har publicerat en novellsamling >Myggor i stormen•, vidare >Eldarna i höstnatten•, •Slingrig•, »Den giftiga frukten•, •Stegen till det förgångna•, • När Sara skrattar•, en lyrisk berättelse >Emot de snöiga höjderna•,

ett drama >Den vita kvinnan•, >Indiska resebeskrivningar•, »l den heta solens och den fanatiska trons land•. Asts stil är i allmänhet naturalistisk, men han har även åstadkommit ett det mest besjälade verk i boken »Stegen till det förgångna».

ALBERT KIVIKAS född 18. 1. 1898 i Suure-Jaani i dilstriktet Viljandi. Studerade vid filosofiska fakulteten vid universitetet i Tartu. Bosatt i Berlin åren 1922-1923. Varit redaktör för skrifterna >Odamees• och •Aeg>, senare verksam som yrkesförfattare i Tartu och Tallinn. Började sin litterära verksamhet redan i skolåldern, då han visade uppseendeväckande fantastik i miniatyrsamlingarna >De flygande svinet och Jag i den kritiska pamfletten •Ned lyriska choklad!• och i novellen Blodsvart•. Senare har han utvecklat realistisk berättarkonst med motiv från folklivet. Till denna genre hör romanerna •Sookaelad• (Getpors), •Sankt Georgsdagen•, •Omvälvning•, •Midsommardagen•, •Mickelsmässan•. Verken •Elddopet>, >Röda och vita•, •Namnen på marmortavlan> behandlar krig och olika världsåskådningssynpunkter.

Som skildrare av folkliv och folktyper och som odlare av ett frodigt folkmål har Kivikas påverkat nyrealismens genombrott i den estniska litteraturen.

Flydde på våren 1944 från Estland till Finland och flyttade senare till Sverige, där han för närvarande livnär sig med fysiskt arbete.

AUGUST MÄLK föddes den 4. 10. 1900 i Liimandul kommun i Saaremaa. studerade vid Kuressaare stadsskola och blev år 1921 lärare. Varit verksam som föreståndare för en folkskola i Saaremaa. Varit parlamentsledamot. Utgivit romanerna, Åkerfjärilen, •Undergången•, >Lyckoflyktingen>, >Genom natten•, >Det steniga boet>, >En av dessa•, >De döda husen•, »Den goda hamnen», •Stenar i elden•, •Det blomstrande havet», »Under himmelens anlete», »Den moderne Kain•, >Den fattiges lamm>, •Jungfrurna med lamporna>, •fädernas väg• och novellsamlingen >Skärgårds historier• Är känd som en stark skildrare av havet och kustlivet Hans verk har även haft stor framgång på finska språket. Vistas sedan hösten 1941 som flykting i Sverige.

PEDRO KRUSTEN är född år 1897 i Harjumaa i norra Estland, han var son till en trädgårdsmästare. Av samma släkt är även konstnären och karikatyrtecknaren Otto Krusten och skriftställaren Erni Krusten. Pedro Krusten vistades under förra världskriget några år i Ryssland, men återvände efter revolutionen tillbaka till hemlandet. Sin litterära verksamhet har han bedrivit huvudsakligen vid sidan av det journalistiska yrkesarbetet, enär han en längre tid varit anställd vid   tidningarna >Vaba Maa» och •Päewaleht's• redaktioner i Tallinn som journalist, tidigare som domstolsreporter, senare som kåseriförfattare, - som sådan är han känd för sin knapphändiga, goda stil och smak.

Pedro Krusten har skrivit romanerna >Fäktgårdens trädgårdsmästare•, >Den röda officeren•, •Ädel lögn•, •.Mörk dygd>, och novellsamlingarna »Det krossade boet• och »Den sökande rösten•.

Då Estland på hösten 1944 hotades av en ny ockupation, lämnade Pedro Krusten sitt land tillsammans med många andra landsmän och befinner sig för närvarande någonstans i den amerikanska ockupationszonen.

EDGAR VALTER SAKS är amatören i den estniska yrkesförfattar- familjen. Föddes den 25 januari år 1910 i Tartu, son till en fabrikör. genomgick Hugo Treffners läroverk och studerade vid juridiska fakulteten vid universitetet i Tartu. Sin första prisbelönta roman •Den hemlösa• publicerade E.V.S. som 19-åring.

Efter en kortare arbetsperiod i bankbranschen slog sig E.V.S. år 1935 på journalistik. i Tartu, till en början var han representant för redaktionen •Päewaleht och senare redaktör för • Vaba Sõna• och ;huvudredaktör för >Studenttidningen•. Var under studenttiden en ivrig idkare av stamfrändskapen.

Var från år 1936 ledande tjänsteman i storsektionen av Handelsindustrikammaren, i statens Textilfabrikörers Förening, Estniska Fabriköremas Förening, i Estniska Arbetamas Försäkringsbolag. Blev år 1939 invald som verkställande direktör i storindnstl'iföretaget A/S. A. M. Luther och innehade senare samma åligganden i Sindi Textilmanufaktur.

Blev svårt lidande för sina övertygelser under båda ockupationsperioderna.

Vistades år 1944 som politisk flykting i Finland ·och är för närvarande bosatt i Sverige, där han är verksam som huvudredaktör för • Välis-Eesti» och redaktör för det litterära samlingsverket •Eesti-Looming•. Sedan år 1936 är E. V. S. medlem av Estniska Litteratursälskapet.

Har även publicerat romanerna >Jaan Tamar•, •Hannibals .folk•, och •Älskarinnan• och en rad noveller, litterära intervjuer i >Looming• o.s.v.

5. E.V. Saks är gift med Hilda Esko.
   

VALEV UIBOPUU, den yngre estniska generationens prosaförfattare, huvudsakligen känd som novellist, är född den 19 oktober 1913 i Vörumaa i södra Estland. Gått i skola vid läroverket i Otepää, vartefter han börjademed journalistens yrke. Varit korrespondent i tidningarna » Vaba Maa• och •Rahvaleht• i Tallinn och ·senare redaktionsmedlem. Varit redaktör en kortare tid i gränsstaden Valga i södra Estland, samt dramaturg vid den lokala teatern i Valga. År 1940 redaktör i Tallinn för veckojournalen >Perekonnaleht» och år 1942 kulturell redaktör vid tidningen •Eesti Sôna> i Tallinn.

Flydde sommaren 1943 till Finland. Arbetat där som redaktionssekreterare för flyktingstidningen >Malevlane•. Flyttade hösten 1944 från Finland till Sverige, där han är verksam som redaktionssekreterare i tidningen •Välis-Eesti>. Valev Uibopuu har under årens lopp i Estland publicerat noveller och berättelser i nästan alla de mest framträdande tidskrifterna.

Som fristående böcker har år 1936 utkommit •Under portarna•, år 1939 novellsamlingen •Det ofruktbara trädet•, år 1940 barnboken •Silvermetspöet, år 1941 ungdomsboken •Skogshyddan•. Utanför hemlandets gränser har våren 1945 i  Finland utkommit novellsamlingen •Burfåglarna•, och i Sverige samma sommar en roman på estniska•Det främmande hemmet•. V. Uibopuu har även skrivit ett antal novellei finska och svenska litterära tidskrifter.

5. V.Uibopuu är gift med den finska författarinnan Tuuli Reijonen.
   

KARL RISTIKIVI, en av den yngre estniska generationens mest lovande romanförfattare, är född den 16 oktober 1912 i Läänemaa. Genomgått Tallinns handelsskola år 1930 och en läroverkskurs i läroverket i Tallinn år 1932. Senare studerat geografi vid universitetet i Tartu. Sina studier avslutade han år 1941, varefter han innehade tillfälligt arbete som assistent vid universitetets geografiska institut. Flydde under trycket av den tyska ockupationen till Finland hösten 1943. Han var anställd som tjänsteman till Estniska byrån i Helsingfors. Ett år senare, hösten 1944, flyttade han från Finland till Sverige.

Karl Ristikivi började sin litterära verksamhet som barn· och ungdomsförfattare, publicerade år 1935 barnboken •Den flygande världen•, 1936, Vårat gäng• och •Den blåa fjärilen>. År 1938 slog han Igenom, då hans roman »Eld och järn• erhöll första priset vid en romanpristävling, föranstaltat av förlaget •Loodus•, Den estniska kritiken anser detta hans arbete vara det mest anmärkningsvärda under hela den estniska självständighetstidens litterära produktion.

Sommaren 1940 var hans andra bok färdig, den utkom samma höst under namnet •l det främmande huset>. År 1942 skrev författaren om problemen i det estniska intellektuella livet under namnet •Trädgård•. Även detta alster är känt som ett av de mest framträdande i den estniska prosaproduktionen. Verket har även utkommit i finsk översättning på Finlands största bokförlag WSOY.