Välkommen till Flykting 1944 80 år
Liksom många andra tidigare traditioner återupplivades scoutverksamheten i de svenska flyktinglägren genast på hösten. 1944. Den första scoutgruppen organiserades av scoutmaster Olav Rebane i flyktinglagret i Skebobruk. Därefter följde grupper i Gränna Medevi-Brunn, Doverstorp, Loka-Brunn och andra läger.
I början. av december 1944 organiserades på initiativ av Rudolf Kiviranna och Lembit Purge, en estntsk scoutgrupp i Stockholm som senare blev känd som scoutkåren Kalev. Senare tillkom scoutkårer i Borås (”Põhjapojad”), Uppsala ("Narva-Viikingid") Norrköping ("Lembitu") Lund ("Uku"}, Stockholm ("Karu"), Helsingborg ("Kotka") Kristianstad ("Tasuja") Göteborg (''Kalevipoeg" och "Tallinn") med flera.
Parallellt bildades flickscout-enheter: i Norrköping "Tormilinnud", i Stockhom "Tuulemaa" i Lund "Linda", i Helsingborg "Virmalised", i Borås "Taaratutred", i Göteborg "Pöhjala Tutred" i Södertälje "Maarjamaa", i Kurnia "Endla" och i Uppsala "Pöhjala". 'Scoutverksamheten koordinerades av Estniska Scoutrörelsens Central i Sverige, ledd av Heino Jõe, och flickscouternas verksamhet av Estniska Flickscoutrörelsens Central i Sverige, ledd av gaiden Liis Juske. De organiserade registrering av enheter, estniskt utbildningsmaterial, ledarutbildning, vandringar och läger. Hösten 1945 grundade scouter och flickscouter tidningen "Tulehoidja", med Heino Jõe och senare Susanna Tomson som redaktörer.
Antalet scoutkårer varierade från år till år. Mellan 1945 och 1951 fanns det i genomsnitt 18 scoutkårer med cirka 490 medlemmar. Antalet flickscoutkårer var ungefär detsamma. Variationen i siffrorna berodde bland annat på emigrationen till andra kontinenter. Till Kanada emigrerade också ledande personer inom scoutrörelsen i Sverige, såsom Heino Jõe och Liis Juske. De ersattes av Gustav lives och Alma Väina.
Den 11 juli 1954 öppnades Metsakodu vid ån Tidan mellan Falköping och Jönköping, vilket blev den första scoutbasen i Sverige. För att köpa fastigheten skapades Metsakodu-fonden.
År 1960 köptes Koitjärve vid sjön Lyngnern nära Göteborg på initiativ och ledning av scoutkåren Tallinn och för att förvalta den skapades Koitjärve-stiftelsen. Senare köpte Stiftelsen Tulevik en tidigare kvarngård vid Svansjön nära Stockholm - Veskijärve.
Det första estniska ungdomsscoutlägret i Sverige anordnades av scoutkåren "Pöhjapojad" den 23-24 juni 1945 i Hindås. Det första stora lägret ägde rum 1949 vid Sjön Ömmern, där
300 scouter, 190 flickscouter och 2 000 besökare deltog.
Förutom de nämnda aktiviteterna bör även de Estniska Scouterna~ Olympiska Spel i Tollered i augusti 1950 och flickscouternas och scouternas första konfirmationsläger i Metsakodu sommaren 1955 lyftas fram, en tradition som fortfarande bestar.
Estniska scoutförbundet i Sverige upplöstes genom beslut på årsmötet den 20 oktober 2007. Estnisk scouting och guiding i Sverige representeras nu av troppar och guide- och scoutledargrupper som tillhör de utlandsestniska guide- och scoutförbunden i Sverige.
Hur var det i Eskilstuna/Torshälla?
Scaut och vargungar på Soilvik. Den ombildade kåren”Tapperi” välsignas av piskop Johan Köpps.
På stranden vänd mot havet!
Puises (I skogen)
För många stod valet mellan att godta Stalins terror och att fly. Vända ryggen mot Estland och fly övre Västerhavet (Östersjön) mot det okända Sverige.
Minnesmärke rest vid Estlands strand mot Västerhavet
‹Nya dokumentärer avslöjar berättelserna om den stora flykten 1944
De historiska berättelserna om den stora flykten 1944,där esterna i tusentals spreds över världen.
Ny dokumentär "Estonia är i betraktarens öga: som flykting i Tyskland"
Hösten 1944 flydde 80 000 till 100 000 ester från den invaderande sovjetiska armén till djupet av det krigande Europa. Många var tvungna att fly upprepade gånger, många kom aldrig fram. För dem som hade tur väntade år av svåra liv i flyktingläger(frsam till 1956 i Tyskland), där det de gick igenom sida vid sida band människor samman – en global estländare föddes som bevarade språk och kultur. En TV-dokumentär nyligen belyser det mest spännande och viktigaste som alla kunde veta om estniska flyktingar: varifrån till var? varför? hur? vad härnäst?
Författaren till dokumentären, Maarja Merivoo-Parro, tar en resa genom Polen och Tyskland med sitt team för att berätta den avskalade historien om flyktingarnas öde. Tillsammans med historiker från olika länder kommer situationen för flyktingar i krigstid och efterkrigstidens Tyskland och framtida öde för människor som flytt Estland till omvärlden att förklaras.
Författaren till dokumentären är Maarja Merivoo-Parro, regissören Andres Lepasar, producenten Birgit Rae.
