Berättelse nr 6

Juta Stahre född Joasaare, Sundbyberg Stockholm.

Originaltext på estniska

Läste i Estniska Dagbladet att ni sökte kontakt med dem som kom med skeppet "Luise" till Sverige. Jag var en av dem. Även mina föräldrar och min syster var med. Min pappas namn var Siim Joasaare och mammas namn var Anna född Tasane. Mitt enda namn är Juta och min syster heter Maire.

Vi levde i Paratsmetsa mõisas och under skolperioden så levde vi med min mamma i Leisi skola. Min mamma var lärarinna i skolan. Min pappa var född den 22 sept. 1900 och mamma den 6 sept. 1905. Min syster är född den 16 aug. 1943 och jag själv blev tio år när vi var på havet och höll på att drunkna (24 sept. 1944).

En av pappas systrar Aino Joasaare var med oss på skeppet. Hon lever för närvarande i Toronto. Från flykten och livet i lägret har jag inte något stort minne av. Jag vet bara att den svenska maten inte behagade alla. När vi till exempel fick isterband så trodde en del att maten hade blivit för gammal. Den svenska limpan smakade för mig mycket gott.

I Furusund var vår familj bland de sista som förflyttades vidare. Vi åkte med "Vaxholmsbåten" till Stockholm ungefär till den platsen där i dagsläget de stora Silja- och Estline skeppen har sin hamn. Från skeppet fördes vi till Frälsningsarmens hus. Där fick vi bada bastu. Tillsammans med mina föräldrar och även andra est er åkte vi med buss till Kvicksund. Där bodde vi på ett sommarpensionat.

När vi var i lägret i Kvicksund fick främst barnen undervisning i svenska språket. Det var en svensk lärare som tillsammans med tolk undervisade. I Sverige var redan då ett långt jullov. Jag fick samma lärare när jag började den svenska skolan på våren. Det svenska språket kunde jag inte alls tala. Började i tredje klass och på hösten vidare till fjärde klass. Jag förlorade ett skolår för i Estland gick jag bara två klasser.

Från lägret i Kvicksund flyttade vi trettondagsafton den 5/1-45 Min pappa fick arbete som dräng i närheten av Rytterne kyrka.